Jag har en fet förkylning på väg, och då finns det tre saker man måste göra. Som jag alltid gör när jag känner att det är på gång. Det handlar om att förtära vätskor, tre olika sorters vätskor.

1. C-vitamin upplöst i vatten. Sjukt gott, smakar som en sur drink, I LIKE, men så ser det ut som att någon har spytt i glaset, och det drar ner slutbetyget något. 4 av 5.
2. Varm mjölk med honung. När jag har ont i halsen dricker jag typ tre liter mjölk med honung, jag kan inte sluta. Det är verkligen beroendeframkallande. Jag frågade någon om det där, och de sa att det berodde på att honung plus mjölk smakar som bröstmjölk, och att dricka det påminner en om när man var liten och fick mat på... det där sättet. Det känns fett äckligt, och därför är det med mycket blandade känslor jag häller i mig denna vätska. 3 av 5.
3. Echinagard. Det finns inget sätt att beskriva den här vätskan, den är så obotligt äcklig att man vill kräkas. 20 droppar i timmen ska man ta, och för att få ner det måste jag blanda ut dropparna med ett megastort glas vatten. Lägg det till all mjölk jag dricker så kan ni räkna ut hur ofta jag måste kissa när jag är förkyld. Fan. 0 av 5.

Hur som helst är det extra viktigt den här gången, att jag inte åker på feber och annat jobbigt. Duktiga jag har nämligen tagit på mig att jobba i 17 timmar på lördag. Jag har till och med skrivit ett schema för när echinagarden ska tas, och när c-vitaminen ska tas. Mjölken går av sig själv, så fort glaset är tomt fyller jag på.  

Du har fått fyra poäng eller mer. Det kan innebära att du har vuxen-adhd. Du kan vända dig till din läkare eller annan specialist för utredning.

Ajajaj då.

..Drabbades jag av i natt. Jag är tvärsäker på att den var just psykosomatisk. Jag vaknade klockan tre och mådde hiskeligt illa, och så tänkte jag på allt som är jobbigt, och det är inte ett dugg konstigt att jag mår illa. Men sen tog jag mig i kragen och försökte somna om (mest för att jag verkligen ville gå till skolan idag och flasha mina flary-jeans, ytlig, ytlig, ytlig...). Men det gick åt skogen. Jag har kräkts hela natten och hela morgonen, men nu är jag frisk som en nötkärna igen. Jag har tillochmed ätit blåbärssoppa - och fått behålla den!

Kommer ni ihåg Freja Kjellberg? Jag gjorde det knappt, men så dök hon upp för några månader sen som någon jäkla stureplansprofil. Och då kom jag ihåg precis.

När Freja var med i Top Model så gillade jag henne aldrig. Hon verkade så trög. Alltså verkligen trög. En såndär som du ställer en fråga till och som stirrar tomt på dig i fem sekunder innan den utbrister: Jahaaaaaaaaa..... asså.... ehhhh... eh.

Jag tror fortfarande att Freja är trög. För några dagar sedan susade om henne när hon pillat i sönder Mi Lajkis smycken och fäst delar ur dem på sina egna, och kallat det nya resultatet egen design i Expressen. Man är rätt så korkad om man gör så som offentlig person, och dessutom, smyckesdesigner...

Nu är hon i farten med Bloppis.nu, tillsammans med andra stureplansprofiler. Här försöker hon sälja sina avdankade och ibland mycket underliga klädesplagg (eller vem vill ha en kappa som ser ut att ha tillhört en fårherde?) Varje annons innehåller beskrivning av plagget ifråga, och så: Pris. "300 kronor + frakt, eller först till kvar!" Läser jag. Först till kvar. Man kan glömma att trycka ner n-tangenten, det kan man. Det händer alla. MEN DET HÄNDER INTE 15 GÅNGER I STRÄCK. Freja har visst missat det där n-et i tron om att det faktsikt heter först till kvar och inte först till kvarn.

Kanske vet inte Freja vad en kvarn är. Det är ju trots allt inte så vanligt förekommande med kvarnar i Stockholms innerstad. Det finns ändå lite logik i Frejas först-till-kvar-resonemang. Lite dum-blondin-logik, åtminstone. Antagligen tänker hon att den som mejlar först så länge fårherde-kappan finns KVAR, får den. Men alltså, nej det håller inte. Kan inte någon inflytelserik person få Freja att fatta att hon är ute och cyklar. Jag tycker så synd om henne.

Jag var så nära att slänga iväg en order på de här sakerna från Forever21 igår. Men jag bangade när jag insåg att balbiljetten ska betalas på torsdag. Jag har skrivit ner varenda liten slant jag spenderat den här månaden, och det har gjort mig smärtsamtmedveten om att jag under aprils femton första dagar spenderat allt jag fick in den 25:e förra månaden. Ajdå.

Skitsamma. Imorgon drar jag till Malmö och gör av med ännu mer. Jag borde söka hjälp.

Att börja ett nytt liv är en idé jag får sisådär nångån varannan månad. Det är ganska ofta ändå. Men det spelar absolut ingen roll eftersom det varar i 2 dagar ungefär.

En viktig del i det nya livet är att träna. Det har jag gjort. Om tre gånger på en månad räknas.

Om man inte orkar träna kan man promenera istället. Det har jag också gjort. Också tre gånger på en månad.
Sist jag var på promenad stötte jag på det här fantastiska elskåpet, jag blev nästan äckligt glad. Jag började le som värsta barnungen som just fått en barbiedocka att klä i fluffiga klänningar. MEN HALLÅ VISST ÄR DET FINT?!?
 

Att äta bra ingår också i min nya livsstil. Det är nästan på den här punkten jag har allra mest problem. Jag känner mig väldigt bortkommen med en tallrik sallad framför mig. Eller med en frukt i handen istället för en påse bilar. Det är inte jag. Något som jag känner mig enormt löjlig när jag äter är det här. Kinas röda guld. Det är tydligen några mirakelbär som kostar typ 5 kronor bäret eller något och som ska vara bra för det mesta. Jag har kämpat med dem i en vecka. De smakar tång. Alltså havstång. Alltså som en rutten kallsup. Om jag mår bättre har jag ingen kommentar på (vilket i och för sig kan bero på att jag har ätit lika mycket tårta, chips, fyllehamburgare, pommes och godis som bär...) Men två kommentarer har jag angående dessa små mirakel. Dessa kommentarer är av den genren att de som är lite äckelmagade och fina i kanten kan låta bli att läsa dem. Så, hoppa vidare ni!
1. Det går väldigt snabbt att bajsa.
2. Mitt bajs luktar ingenting. INGENTING!
 

Något annat som är viktigt i det nya livet är att städa och hålla rätt på sina saker. I denna kategorin ingår också att hålla sina växter vid liv. Nu är jag så lyckligt lottad att jag bara äger en växt. Kaktusen Karim. Karim var en present, och han har nu levt och frodats i ungefär ett halvår. Kaktusar är mycket tåliga, som ni kanske känner till, och därför blev jag väldigt glad när jag fick honom av mormor. Lilla mormor har år efter år gett mig blommiga små blommor (jag snackar blommor som det faktiskt växer blommor på), i tron om att jag är en ordentlig flicka som faktiskt ser till att hålla liv i mina gröna vänner. Men tji fick hon, varje gång har hon fått se sin gåva ruttna i komposten, max en månad senare. När jag fick kaktusen Karim var vi lättade båda två: ÄNTLIGEN NÅGOT SOM TILL OCH MED JAG KAN HANDSKAS MED. Karim har fått näring (i form av en halv deciliter vatten, man vill ju inte dränka honom, visst?) två gånger under det här halvåret. Han må vara en tålig ung man, men någonstans drar tydligen till och med kaktusar sina gränser. Karim är inte vad han borde vara. Det som är grönt på honom är skrumpet och mjukt, och det som är brunt är.. torrt. Nu ska Karim få en intensivbehandling, det innebär 2 dl vatten varje dag. ALLT ELLER INGET! Följ Karims utveckling här i bloggen, vettja.

Jag fryser i skelettet. Jag har stått på en strand i shorts halva dagen. Nej, det är inte helt sant. Det gick förvånansvärt snabbt, men det spelar ingen roll. jag kommer frysa tills imorgon. Uh.

Nu är jag ungefär helt klar med projektarbetet, jag ska skriva en sammanfattning på typ 150 ord, men dte är det enda som är kvar. Och det svåraste. Jag KAN inte, men jag måste ändå lämna in det imorgon. Det får gå. Känner mig inte stolt, det ska man väl egentligen? Jag tycker det hela känns lite halvlöjligt och pinsamt.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Downfall, värsta äckliga Hitler-filmen. Alla säger att den är så jävla obehaglig. Det blir bra. Hej!

Jag tog ett eget uppehåll för precis en vecka sedan, och när jag sedan kom tillbaka, full av inspiration, ja då lägger blogg.se ner. Sådär lagom lägligt kan jag tycka. Därför planerar jag något av ett maraton-inlägg, med allt det jag tänkt skriva om.

Fredag
The Birthday, inte min alltså, men fan.. 28 Mars är någon slags officiell födelsedag. Johanna såg jag inte till på hela dagen eller kvällen. Fia gratulerade jag och Boppa med skapelsen nedan, fylld med massa cash. Lollo kikade jag in hos lite spontant sådär. Sedan körde jag hem till min far. Som passande nog också fyllde år. Såklart.

Jag orkar verkligen inte förminska bilder och sådär. Ni får stå ut med 400 px.

Lördag
Eftersom jag hållt mig nykter och gett upp rättså tidigt kvällen innan var jag sjukt lördagsfräsch. Jag tog bilen till Väla och fixade lite grejer, och sedan mina vänner: Körde jag och gymmade. Bara sådär. Helt själv. Det var så nice. Klockan var typ elva, och förutom jag var det kanske 10 andra där.

På kvällen tog jag och Boppa med oss en skiftnyckel och gav oss ut på olagligheter. Det resulataterade i världens fyndigaste present till Staffan som firade sin 20-årsdag med mysig middag. Det blev en riktigt bra kväll, med dans till 90-talsklassikerna och Markus Krunegård förstås.

Jag känner mig trashigt skön i mittbena. Jonas dissade dock mitt låga hårfäste hårt. Ajdå.


Jag är en vampyr - Marcus Krunegård

Söndag
Sommartiden ställde till det för mig som för alla andra. Missade mitt personalmöte av bara farten, och det är väl sådär halvpopulärt kan jag tänka mig. Ville ju bara sova hela dagen... Men vid två någon gång kom mamma och jag iväg till Lilla Ro. Mitt favoritställe på jorden. Det är få platser där jag känner mig så avslappnad och så harmonisk som där. Vi fikade och handlade kläder. Jag hittade den här,  har inte blivit så kär i något materiellt på typ 100 år. Jag vill bara handla mina kläder hos Eva...
 

Lagom bakissliten, men ack så lycklig. Mm.

Måndag
Slappemåndag i skolan som vanligt. Typ 5 minuter i skolbänken, sedan fick jag gå hem. Jag beställde tre skivor. Håkan Hellströms För sent för Edelweiss, The Kooks - Konk, och Markus Krunegårds Marcusevangeliet. Fint det där. Fast Marcusevangeliet kunde jag visst bara boka. En sak är klar - för mycket ledig tid för min del gör bara att jag gör av med alla mina pengar. Jag och Staffan romantiserade Ace of Base litegrann och jag letade som en dåre efter "The Sign" hela kvällen. Utan resultat. Visst slängde jag den när jag skulle vara sådär svår och Kent-cool. Fan, jag är ju inte svår, inte ett dugg svår...