Det är såhär va. Att jag precis sålt ett par pjucks på Tradera. Skyhöga platåklackar som man snörar på sig. Hemskt läckra om man vill förmedla något slags white trash budskap. Det vill inte jag. Det var därför skorna hamnade på Tradera efter tappra försök att bli av med dem på diverse loppmarknader och klädbytarpartyn. Och det gick väl bra. Sålda blev dem iallafall, till någon med ett så anonymt alias som "Framkant". En brud med dålig smak tänkte jag och funderade inte mer på saken innan det blev dags att på riktigt kolla upp köparen, för att se var paketet ska skickas. "Framkant" visar sig då vara en man. Och till historien hör att skorna är i storlek 41. Hade skorna varit i storlek 36 och en man köpt dem hade det inte varit snack om annat än att de var en present till en flickvän. MEN. En man kan ha storlek 41, och det är väl ungefär här jag känner illamåendet smyga sig på. Så hemskt fördomsfullt och trångsynt, jag vet. Män i högklackade skor är ju i och för sig kul. Men inte män i MINA högklackade skor. Åh. Jag vill inte detta. Snart skickar jag en (förvisso oanvänd och inte särskilt älskad) ägodel till ett liv under en transa med risig blond peruk, lösbröst och billig eyeliner. Just nu funderar jag på kryphål. Liksom ett biträde på systembolaget kan vägra sälja starköl till A-lagarna, kanske jag kan vägra sälja heels till transvestiterna?