Att handskas med fem-minuters-depressionen

Okej. Jag kunde lika gärna sitta här med en jävla prästkrage och dra blad. Ni vet, älskar, älskar inte. Men minus älskar förstås. Det är i valet och kvalet nu. Nu det gäller.

Jag är ledig i tre dagar! Så sjukt skönt, jag tror att jag ska fira med att inte sova i natt. Kanske gå och lägga mig vid fem, när jag gått upp de senatse dagarna. Det är helvete förresten, i fem minuter tänker jag alla svarta tankar som någonsin existerat, undanträngda längst bak i hjärnan. En fem-minuters-depression skulle jag vilja kalla det. Sedan tänker jag på New York och majskolvar och snygga skor och mina vänner och alkohol och fest och annat som gör mig glad. Då är allt bra och när jag slutar klockan två är jag ON TOP. Lycklig liksom. I kväll har jag fikat med Boppa, Kisse, Ullis och Fia. Mina tjejer. Kändes som att vi inte träffats på år (ok, 2 dagar sen...) när det ena heta skvallret efter det andra dök upp.

Nu ska jag kolla på fransk film. Åh.
Men först måste jag nog göra det jag måste... Måste.

Hej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0