Jag förstår inte. Ibland klaffar allt. Som igår. Vi kör en resumé va? Fast jag i princip helt slutat med att referera mitt liv här i bloggen. Men jo. Vi kör nu. Bara idag.

Julbord på Lilla Helfwetet i Halmstad. Jag har verkligen noll koll på Halmstad, får inte grepp om staden, jag trodde den var liten men det kändes INTE så när jag och Fia jagade hennes loverboy genom hela stan lite senare. Whatever. Jag avskyr julmat, det är knappt så att jag äter det på julafton ens, så jag var lagom pepp. Men det var världens bästa mat. Jag bygde min egen sushi av lax och haj och helleflundra och gud vet allt. Köttbullarna och prinskorvarna lät jag vara. Snapsade på rätt bra och Fia och jag körde på rödvinet så vi blev ju hyffsta luriga direkt. Jag rev inredningen men lagade den alldeles själv. Försökte ragga på bartendern, som Boppa hade gjort, men han fattade inte vinken alls. Jag har visst inte tekniken inne ändå då. Vi gick vidare till Svenne-puben nummer ett. Det var rätt kul i all sin misär. Mojitos och Caipihrinas bara slank ner, allt på bekostnad av Statoil. Statoil är så jävla bra. Men Fia och jag var Ängelholmpepp, och sådär lite halvsmidigt (tyckte vi själva) slingrade vi oss ur personalfesten, som ändå var på god väg att spåra. Usch, jag får skiten på måndag. Jag vet en person som nog aldrig mer kommer att prata med mig för att vi stack. Uh. Men jag är rädd att jag måste säga att det var värt det. För när vi väl hittat Hogge i Halmstadsmeten blev det ilfart till Ängelholm och Torstens. Fia fixade första parkett vid sin brorsa och det var i princip vi som bossade musiken resten av kvällen. SÅ BRA. På Torstens fattade bartendern dessutom vinken med våra fladdrande ögonfransar och allt det där så inte ett tomt glas framför oss inte. Vi var absolut sist på stället, och efter stängning hängde vi på hela Torstens-crewet till Tres och satt där och hällde i oss vatten och snackade skit. Helsingborg var planen, men något kom i vägen och jag hoppade av i sista stund och mötte upp Boppa, Ullis och 3 unga män. Hääh... Vi gick hem till Boppa och baginboxade och tände andra ljuset på adventsljusstaken. Det var så fint. Sen gick tiden och klockan blev halv sju? OCH jag kommer aldrig någonsin kunna förhålla mig normalt till The Knifes Deep Cuts. Det var bara det. Idag mår jag precis som jag förtjänar. Så värt det.