Sitter och tittar på Morris-bilder och tänker att det nog är en bra taktik att be fotografen ta sitt pick och pack och dra åt skogen när han viftar med sin kamera framför ens näsa. Nu har jag personligen inte problemet jag här tänker belysa, eftersom Morrisfotografer sällan eller aldrig ber att få fotografera mig. Ingen aning om varför. Verkligen. Ingen aning alls. Heh.

MEN FÖR ER ANDRA. Ni som vecka efter vecka får era nunor uppvisade på Morris hemsida. För allvarligt, vad är det med killens objektiv?! Säkert fantastiskt om man ska fota hus eller hav eller himmel eller fåglar eller blommor eller.. Kort och gott: Natur. Men bränn av en blixt framför en människa som inte heter typ Angelina Jolie eller Scarlett Johansson och hon/han blir FUL.

Är din hudton lite rödlätt i verkligheten? Ja då blir du tomatröd på Morrisbilden. Har du en dubblehaka som skymtar ur någon enstaka vinkel i verkligheten? Ja då har du 17 dubbelhakor ur vilken vinkel som helst på Morrisbilden. Har du ett gäng finnar som du tycker att du lyckats dölja väl i verkligheten? Ja då är dina covering-försök som bortblåsta på Morrisbilden. Inget coverstick är för tjockt för den jävla kameran att tränga igenom.  Varenda liten por är sådär in your face-exponerad att man inte kan tänka annat än: "Fan vilka fula människor det bor i Ängelholm", när man tittar igenom bilderna.

Och så vill vi ju inte ha det! För vi är inte fulare än i Västerås eller Norrköping eller Sundsvall eller Ystad. Det är bara det satans objektivet som ställer till det för oss. Fular ner oss. Jag minns vimmelbilderna från när man var 15 och sprang på Madison och Ekebo, tagna med någon sketen digitalkamera. Ja, jag minns dem och saknar dem. Fuck technology...

(Det här inlägget känns egentligen inte fulländat utan en bild för att illustrera vad jag menar, men det är kanske lite över gränsen... Kan jag tycka. Kan till och med jag tycka).