Dag 4

.. Och dags for kort raport tankte jag. Antagligen kommer det har ta 20 minuter att posta. Men whatever.
Jag har precis varit ute pa en trabat i 2 timmar. Vi matade apor med bananer, och det var typ det coolaste jag nagonsin gjort. APOR! Mitt nya favoritdjur, vet inte varfor jag inte tankt pa hur coola dem ar forrut?

Efter aporna var vi pa en o med kokosnotter. Jag och Sofie misshandlade dem ratt bra, men far jag kan inte fa upp min kokosnot alltsa.

Thailandar maste vara de gulligaste folkslaget pa var planet! Nar vi kom efter typ 20 timmars resa, valte jag ut valkomsdrinken over hela golvet, da rusade tre stycken fram och bad om ursakt? Det var lite obehagligt i och for sig.

Koh Lanta ar typ... Rattsa dott. Det hander inte sa mycket har. Klockan tio finns det ingenting, INGENTING att sysselsatta sig med, da sover ALLA. Men det blir Krabi, och ett ack sa mycket olyxigare hotell nasta vecka, da blir det kanske andra bullar?

Nu ska jag sova en stund, mar rattsa kasst, solsting gissar jag sjalv. Fixar inte solen. JAG AR LIK BLEK MED RODA INSLAG, for er som vill ha uppdatering pa brannan...

Razzzzborka!

Jag har uppesittarnatt med mig själv, och känner mig rätt uttråkad. Så jag tyckte att det var en bra idé att spana in reprisen av Melodifestivalen! Jag vill inte påstå att jag var så koncentrerad på den i lördags, men nu har jag suttit fokuserad sen 23.25 och noggrant genomfört analys av varje minut.

Och det mest ofattbara, komiska, sanslösa och skamlösa inslag borde vara det här. 
Jag kan inte förstå det. VARFÖR får hon vara med?!
 
Get me Vodka and baby shake that ass!

Fett nära

Om 13 timmar sticker jag härifrån. So long, bara. Jag kommer klara mig utmärkt utan ALLT som är Sverige. Just nu känns det som att jag lika gärna skulle kunna åka och vara gone. Forever!

Nåja. Jag har två håriga katter, och dem kan givetvis inte husera här ensamma när vi inte är här. Så jag ägnade ett par timmar nu ikväll åt att installera dem på ett kattpensionat. Det var det det konstigaste jag gjort på länge. Den ena katten lät som en utomjording när jag stoppade ner henne i transportkorgen. Sedan fortsatte hon att låta så tills vi kom fram. Det var.. underligt. Britt hette pensionatsdamen, och hon visste vad hon hade att göra med. Här är 5 meningar signerade henne:

1. Ja, för tillfället har vi inga fönsterrum lediga, men på torsdag ska vi se till att era katter också får ett fönsterrum.
2. Nej men hej Smilla! Har du sovtid nu?
3. Hur stavar du till Puzzla? Två Z eller två S?
4. Nämen Jisses! Fritiof har visst namnsdag idag! Då ska jag genast gå in och se om vi inte har lite sardiner till namnsdagsbarnet!
5. Varje förmiddag så får ivåra gäster pälsmassage.

En tånagel

I mitten av Augusti var jag på fotvård. Tanten målade på något jävla monsternagellack, för det skavdes aldrig av. Nu, alldeles precis klippte jag av den sista biten rött nagellack. Nu, ett halvår senare, nästan på dagen.

DET TAR ETT HALVÅR FÖR EN TÅNAGEL ATT VÄXA UT. Det visste ni inte iallafall.


Förbjud barnen?

Okej, jag fattar att jag måste vara lite mer aktiv för att skaffa en konstant läsarkrets här. Hm. det går ju sådär.

Nu är det helg, och den började jag med jobb.
Det är ett bra jobb jag har. Jag behöver inte jobba särskilt hårt och lönen är okej åtminstone om man räknar med dricksen.

Jag har egentligen bara ett problem med att jobba lördag-lunchen, och det stavas barnfamiljer.

På lördagar umgås man med familjen tydligen, och gärna över en lunch på MM. Jag känner att jag blir högröd av frustration varje gång nångon släpar en barnvagn genom dörren. För jag vet att det inte slutar vid vart de ska få plats med den jävla barnvagnen (som om det vore mitt ansvar att placera den där den inte är i vägen för någon?!). Nej. För sedan ska dem ha barnstol och kuddar och filtar till snorungen. Sedan ska jag värma välling och barnmat i mikrovågsugnen. Jag funderar lite på om det är okej att ta med sin egen mat på restaurang. Skitsamma om man är 3 månader eller 45. Man tar inte med egen mat på restaurang och ber personalen hälla upp den och värma den. Jag AVSKYR barnmat. Jag förknippar den med snoriga barnnäsor och bajsiga barnrumpor. Om ungen i fråga är tillräckligt liten, förpestar mamman gärna stämningen med att slänga upp sitt bröst på bordet och börja amma. Jag gillar inte det alls. Det stör min feng shui, minst sagt.

Om man kan förbjuda rökning ute kanske man kan förbjuda barn under tre år också? Det hade varit så mycket trevligare att jobba då. Ha gäster som man faktiskt kan kommunicera med och så.

Svenskt intresse

1. sexnovell

2. kissie

3. blondinbella

4. sexblogg

5. carolina gynning

6. kenza

7. sex

8. swingers


Åh, jag skrattar när jag ser det här. Listan kommer från bloggportalen.se, och redovisar det sidans besökare efterfrågar mest i sökfunktionen.

Sex tar hem plats 1, 4, 7 och 8, och de fyra resterande platserna innehas av blonda brudar. Det är jättekul. Sveriges befolkningen ger intryck av att vara ett mycket kultiverat folk, tycker ni inte?

Alex and Chloe

image6image7

















Jag gillar verkligen de här halsbanden från Alex and Chloe. Hade jag haft
500 spänn att spendera på onödigheter hade jag slgit till med det första
en dag som den här. Det känns som en lyckad alla hjärtans dag kompromiss
för någon som jag. Bleeding love.

Det andra hade jag slagit till med vilken annan dag som helst, det gillar jag
starkt starkt starkt. Det är så stylish, och Parisienne-like förståss.

Metrofrieri..?

Det jag känner för mest just nu är att spy ut hundra rader hat mot alla hjärtans dag. Det skulle få mig att må ganska bra en stund. Men det är så väldigt tragiskt, och ni tycker att jag är så väldigt sorglig om jag gör det. Alltså gör jag en kompromiss, och ställer mig bara frågande inför en detalj angående den här dagen och allt som rör den. Såhär:

I morse fick jag lite ångest när jag satt och läste Metro på bussen. Louise! Vill du förlova dig med mig? / Patrik. Det är trevligt för Patrik om han får fram sitt budskap till rätt Louise, men jag anar ett gäng andra Louise i det här landet också läste Metro i morse, och att kanske en halv procent av dem har en pojkvän som heter Patrik. På ett ungefär. De här Patrikarna får det rättså hett om öronen, när de måste konfrontera situationen det innebär att ha friat utan att egentligen ha friat. Alltså man kan inte göra så, fria i Metro, det går bara inte för sig. Och om man nu trotsar den oskrivna reglen, som Patrik, så får man fixa till det hela så att det blir lite mer personligt. Även om Tuttelimuffen! Vill du förlova dig med mig? / Snuffelibuffen (för kärleksförklaringar av detta slag fanns det också gott om i dagens Metro) låter så obehagligt att kalla kårar ilar längs min ryggrad, så får man iallfall fram budskapet till rätt person, från rätt person.

Nåja, min egen dag har varit fin. Jag har känt mig nöjd och glad, fast det berodde snarare på solsken än alla omtyckta människor som viftade stolt med sina röda rosor.


Folk som vill fylla min väska

örhängen!Den bittra sanningen (åtminstone är den bitter för er), är den att jag om en vecka precis anlänt till ett jävla lyxhotell i Thailand. Förmodligen sitter jag och sörplar på någon snitsig drink i ett enormt glas, och låter solstrålarna steka min blekfeta kropp. Eller så gör jag inte det. Kanske springer jag istället runt på den lilla stadens gator på ofrivillig shoppingtur. Ja kanske gör jag det. Varför?

Det är en ganska lustig historia det här, jag vet inte om jag tycker att det är kul och okej, eller om jag är arg. Pappa kom hem från jobbet i söndagskväll med en liten presentpåse innehållandes de här örhängena. Jag blev glad, jag tänkte att min far var generös och gav mig en present. Nu var det inte så, för de strassprydda små mojängerna kom från en flygvärdinna på hans jobb. Hon hade bifogat utförliga skisser på ett par väskor och ett par plånböcker hon ville att JAG skulle köpa med mig hem till henne. Örhängena var ett "Tack på förhand". Ja varsågod. När jag har tryckt ner dina väskor i min resväska har jag förmodligen inte plats för så mycket mer. Jag gör gärna tjänster åt folk, jag är gärna snäll mot folk. Men det här är lite väl fräckt, är det inte? Jag vet inte vem människan är, och ändå ska halva min resväska packas med hennes grejor. Jag vet inte alltså... Det kanske är fler som vill vara med och fylla min väska? Den är ju säkert en halv kubikmeter stor!

Kvällens funderingar

1. Ikväll funderar jag på hur bra Lykke Li är. Hon kom precis i rättan tid, när mitt musikbibliotek höll på att torka ut. Youth Novels måste vara den bästa skivan på många år, åtminstone som jag ser det. Fina Lykke Li. Jag fattar visst hajpen för en gång skull.
Lykke Li

2. Det här är SoKo. För det första är hon väldigt fin. För det andra är hon en Parisienne, och för det tredje är hennes I'll kill her det som rullar på bäst i mina högtalare näst efter Lykke. Den franska brytningen + den stalkiga texten är en fantastisk kombination. Det är bland annat hon som fick mig att vilja döpa min nya blogg efter den franska nian.image4

3. Kvällens tredje fundering är bröst. Med tanke på min egen avsaknad av sådana är det ett ämne som jag funderar på mycket sällan. Men jag vill göra ett statement: Små bröst är fashion. Stora bröst är det inte. Stora bröst kan förstöra för vilken trendig brud som helst, kläder och stora bröst går ju bara inte ihop. Stora bröst känns helt enkelt... i vägen.

Det här är vad vi snackar om! Scarlett Johanssons tuttar mördar den här bilden. Om dem inte hoppat upp som en rumpa eller något ur hennes uringning så hade den här bilden varit snygg och fashion, nu är den inte det.
 455654-2

The comeback..?

Jag är tillbaka! Det är så skönt att se mig, tycker jag själv iallafall.

Det var iochförsig planen ända sedan jag stängde ner på gamla adressen, att komma tillbaka. Stängde ner gjorde jag av följande anledningar:

1. Jag var elak. Jag var fruktansvärt elak. Jag tyckte även att det var fruktansvärt roligt att vara fruktansvärt elak. Elak är bra till en viss gräns, jag passerade den gränsen i mina mörkaste stunder.
2. Personer som inte var helt och hållet välkomna fann alldeles för mycket nöje i att läsa mina inlägg. Felnöje. Det kändes klistrigt. Jag tänkte på rosa tuggummiklister i två dagar innan jag sängde ner, det blev för mycket till slut.
3. All min kreativitet behövdes under en period till mitt projektarbete som var helt under isen... Nu vågar jag påstå att det är på benen igen, skrivenergin kan fokuseras på andra håll också.

Men det var tråkigt att vara utan blogg. Jag blev så desperat på cyber-community att jag joinade facebook. Jag svek mina principer kanske man skulle kunna säga. Men jag ser det såhär: Man kan egentligen inte rådissa något som man inte vet någonting om. Alltså var jag tvungen att prova, kolla läget. Nu vet jag. Nu kan jag uttala mig och veta vad jag snackar om. Facebook är en öken. Flest vänner vinner. Jag har 35 och ligger antagligen sist av alla medlemmar, då har jag ändå accepterat requests från folk jag knappt pratat med över huvud taget, inte på 2 år. Det känns skönt, att få svart på vitt att jag är osocial och ställer mig främmande för nya kontakter. Igår fick jag en Speed racing-invitation. Jag vet inte vad det innebar, men det kändes inte som om att jag var så intresserad av att delta.

Nej, jag tror att bloggen är mitt forum.


RSS 2.0