Ge mig en båt
Det är verkligen guld värt att komma bort en stund, om så bara för tre dagar!
Det har varit great! Sofie och jag planerar redan för Stockholm till julen, hennes
pappa har en jobblägenhet mitt i smeten, en femma! Och det har han inte kläckt
ur sig innan...?! Man hyr en vecka för typ 1000 spänn. Halleluja.
Vi kom precis hem, och nu sitter jag och svullar godis här framför datorn. På motor-
vägen i höjd med Nyköping kan det ha varit, så fanns det en fet bro över vägen, och
den feta bron var en stor godisaffär! Helt crazy. De hade 600 sorter! Det fanns ALLT.
Det var paradiset.
När vi kommit hem hoppade jag i poolen (29 jävla grader!) och det tog nog fem minuter
innan jag insåg att jag delade vatten med en död padda! Jag skrek som en idiot, sen kom
pappa och fiskade upp den med hoven. Den var enorm.
Boppa är hemma!
Boppa is back in town och vi strålade samman igår eftermiddag! Senare blev det utgång i Helsingborg med Malin och Ullis, en kväll som hade sina toppar och dalar.
Toppar: Att Boppa var så jädra laddad. När vi lurade i några blåsta ungar att vi var från Malta. När Malin och jag hittade en mycket underlig rutschkana. När vi strategiskt krossade motståndet på scenen på Wallmans. Tjejen i fågelburen på Wallmans. Och Ängelholms egen Cowboy som i vanlig ordning gett sig ut på nattliga äventyr för sig själv. Den här gången hade han lagt sig till med helt galna höftvickningar... McDriven för andra gången samma dag! Donken, I'm back!
Dalar: När jag gick in på herrarnas på Wallmans och en tjej i personalen rusade efter mig och i princip drog ut mig i håret. Med panik i rösten: "TJEJEN DU MÅSTE UUUUUUUUUT". När en äcklig kille klämde mig på rumpan, jag kände mig som Blondinbella på semester i Italien... Att alla på Wallmans var födda 1990, 20 är det nya 18 tyvärr, och jag längtar dit... När jag helt plötsligt var "den fule".
Nu ska jag packa min väska, imorgon bitti halv sju bär det av till Stockholms skärgård och 3 dagars sol och bad! Galet bra.
Tre funderingar vid morgontidningen
Idag var det en sån där "nya skåningar"-sida. Foton på nya ufo-bäbisar och så står det: "Kalle och Lotta från Örkelljunga har fått en pojke som heter Elliot. Han vägde 3 kilo och var 50 cm lång". Alltså typ. Detta uppslag gav upphov till 3 funderingar i mitt huvud.
1. JAG VAR PÅ BB I NATT. När Ullis födde en svart kattunge. Alla vi tjejer var där, och alla var så himla glada. För kattungen var ju så himla mycket sötare än en riktig bäbis. Vi: "Du ska vara glad att du fick en sån istället, den är dessutom mycket med lättskött". Ullis: "Jaha... Men jag trodde verkligen att jag skulle få en riktig bäbis. Läkarna sa till och med att det var en flicka!" Sköterska: "Det är en hona!"
2. Varför döper man sina barn till så fula namn nu för tiden? ALLA ungar födda år 2008 heter Vilda, Vilde, Engla, Tindra, Elliot, Alvin. Okej, jag håller med om att Anna, Johanna, Josefine, Sofie, Amanda o.s.v känns lite daterat, men kom igen. Ingen vill väl heta Tindra?!
3. En unge vägde 5,2 kilo och var 56 centimeter lång... JÄVLA MONSTERBÄBIS!? Jag ska ALDRIG föda en unge. Jag ska adoptera från Kina som Charlotte i SATC och så ska hon få heta något cool kinesiskt. Typ Xing, Chang, Choo. Ja. Jag har inte så bra koll. Men ni fattar?
Wesc-fynd
Jag har köpt mig en t-shirt idag minsann. Jag gillar trycket!
Nu är det ny vecka och jag känner mig lite ur skorna. 3 dagar i sträck på jobbet var på gränsen till vad jag klarade. Det värsta är att jag måste stå ut i en dryg månad till. Fia berättade iallafall i lördags att hon hade snackat in mig på Statoil till hösten, och mycket riktigt så ringde dem idag och jag ska dit på torsdag för introduction!
Lördagskvällen är föresten ett kapitel för sig. Två fyllor i sträck har jag varit helt oacceptabelt full, och det handlar INTE om att jag dricker hejdlöst. Nej, jag tål bara ingenting längre. Tråkigt. Men whatever, jag hade sjukt kul. Sommarbåstad har den effekten. När jag tänker efter har jag alltid sjukt kul i Båstad, men bara i juni, juli & augusti. Jag vägrar Båstad vår, höst och vinter.
Nu ska jag snart förflytta mig in till stan för en fika med Ullis och Malin. Hej!
Uh
Jag missar förfesten, och försöker ta mig ikapp på egen hand med just denna blandning. Det är inte så party.
Snart blir det party dock, i Båstad. Blir mycket spännande att se vad denna afton har att erbjuda...
Idag har jag...
- Hittat Gynnings blogg. Jeez, hon är rolig den kvinnan. Besök!
- Tagit en "dagens outfit"-bild för första gången på mycket länge, och insett att det från början är en skitbra idé, och det är ju hur kul som helst att dokumentera och arkivera sin stil på detta vis. MEN. Det finns en alldeles för lång och löjlig historia bakom "dagens outfit". Det känns helt enkelt fel. Fan. Alltså kommer det inte hända igen. På länge.
Stått i parken klockan 19.00 och känt mig dum. I GOT STOOD UP. Det kändes ungefär som den gången jag ramlade ur bilen utanför Morris. Inte ett dugg kul, men fan, nån gång ska det också upplevas. Lika bra att få det överstökat liksom.
Sett sista avsnittet av SATC (Jag grät bara när Samantha sa till Smith att ingen man någonsin betytt så mycket för henne).
Sorterat mina dumpade kläder. Den 27 juli är det loppis här i v-slätt. Kan ni inte komma hit och köpa mitt gamla skrot nästan gratis, så jag blir av med det?
Gråtit när jag såg en häst i en hage som såg så skruttig ut att jag trodde han var död tills han lyfte på ena ögonlocket.
Till Vera, om inte annat...
Min mamma har en skyltdocka som heter Vera. Vera är den snyggaste bruden jag vet, fast hon är flintskallig (peruk känns så tacky på något vis, hon är mer... shabby chic!). I tell you, vem som helst hade mördat för hennes figur. Därför är det hemskt kul att klä Vera. Hon byter kläder varje vecka, och får de mest hopplösa plagg att se fantastiska ut (jag antar att det är lite av tanken med en skyltdocka...)
På senaste tiden har Vera blivit en anledning för mig och mamma att köpa kläder vi inte känner oss hemma i själva, bara för att de är vackra. Allt för ofta kommer mamma hem med påsar och säger: "Till Vera, om inte annat..."
Den här klänningen är hittills mitt enda Vera-köp. Den är genomskinlig, och därför ganska svåranvänd, men jag älskar älskar älskar den. Verkligen Veras stil.
Jag hjärta dricks
Jag har snöat in på rosetter. Är det två år för sent?
Stickad tröja med lååånga ärmar. Mjuk och skön. På rea dessutom, jag gillart.
En lapptäckes-tunika, också på rea!
Förresten, Malin! Medan jag var i färd med shoppandet gjorde jag en ny white-trash-iakttagelse (väldigt vad jag har öpnnat ögon och öron nu då...) Är inte detta white-trash så har jag fattat helt fel: En ettårig unge med små små guldringar i öronen.
Ikväll ska jag och Josse äta pizza. För mina drickspengar så klart.
HEJ!
Men nu har jag själv upplevt höjden av white-trash-namn. IRL!
Det ringde nämligen en telefonförsäljare här om dagen, hon hette SUNSHINE! Jag bad henne till och med att upprepa det, så att jag inte skulle ljuga för er. Men jodå, Sunshine. Jag vill tro att ingen döper sin unge till det, så "förhoppningsvis" kallar hon sig bara så.
Nog om det. Igår jobbade jag, och avslutade kvällen med att dra igång larmet. Jag stängde av det och gick till Morris. Sedan kom med all sannolikhet Securitas förbi och lämnade en räkning på 4000 för utrycket. Jag är en katastrof. Om vi lägger ihop alla summor som mina chefer fått betala för alla missar jag gjort där (sönderslagna glas, fel mat ut till gästerna, brutna nycklar i nyckelhål, sabbade packningar i kranen o.s.v, o.s.v, o.s.v) så är det långt över summan de betalat ut till mig i lön. MMs största förlust någonsin var att anställa mig.
Idag har jag rosa strumpbyxor på mig. Coolt tänkte jag, men jag märker nu att det bara ser ut som att jag har en grymt obehaglig hudfärg. Det var nog därför dem var på rea...
Lite helg
Det har varit helg sen sist!
I fredags blev det först pizza på hamnkrogen i Vejby. Det var äckligt. Riktigt äckligt. Men det gjorde ingenting för pappa betalade både den och min andel i vinflaskan. Tack där. När vi skulle hem var det TVÅ timmars väntetid på taxi (fan ta båstadveckan), så vi bet i det sura äpplet och promenerade de dryga 5000 stegen till V-slätt (Malin hade stegräknare!). Där hamnade vi i Malins kök och bondade lite för ivrigt med Vodka-bag in boxen, åtminstone jag. Sedan blev det färd in till stan i en bagagelucka, till min stora förtjusning, snacka om barndomsminnen. Mer förfest till Morris till Lindéns. En vanlig kväll på stan med skillnaden att jag inte varit så full sedan jag var sexton. Herregud, jag vågar inte tänka på vad jag hade för mig i minnesluckorna...
Lördagkvällen innebar jobb och det var ganska gemytligt för en gångs skull! Jag fick ta mitt pick och pack och lämna stället redan halv ett och var glad att få åka hem. Men så springer jag på Gustav i köket. Han ber mig att göra honom en JÄTTEtjänst. Jag säger: Visst, bara det inte är att köra dig till Munka eller något sånt. Det är klart att det är det. Han bönade och bad en stund, så till slut gav jag med mig och tog vägen om Munka hem till V-slätt igen. Jag är en mycket snäll människa. Gustav blev mycket glad.
Nu är det söndag och jag har sms-kontakt med Josse som befinner sig på tennisfinalen i Båstad. Åh jag är glad att jag inte är där. Nu ska jag äta en kanelbulle!
Gravidmaffian
Igår hade jag ett sällskap på tre par, varav två av kvinnorna var gravida, och den tredje hade en unge i nordens största barnvagn. De gravida damerna beställer varsin alkoholfri drink. Klart dem gör. Inte en ramlösa, eller en pepsi eller en zingo eller en 7up. Nej, en ALKOHOLFRI DRINK. Kvinnan med ungen beställer ett glas rosévin och ber så mycket om ursäkt till sina väninnor. När jag ska servera drickan råkar jag ställa glaset med rosévin framför en av de gravida kvinnorna (Nej, jag kommer aldrig ihåg vem som beställt vad och jag kunde inte bry mig mindre) varpå den gravida kvinnans man KASTAR sig över bordet för att flytta glaset: "Nej, nu blev det nog lite fel här..."Säger han och skrattar olycksbådande samtidigt som han ger mig en anklagande blick.
Och det enda samtalsämnet vid detta bord tycktes vara graviditeter, förlossningar och skrikande barn. Jag skojar inte, jag hörde dem inte prata om något annat: "När jag fick reda på att jag var med barn..." "När jag fått min lustgas...." "När jag var öppen tre centimeter..." "När Vilhelm bajsat..."
Jag antar att jag hjärntvättades en del av deras samtal, för det slutade inte bättre än att jag gick hem och la mig, och drömde att jag hade en bulle i ugnen som jag minsann tänkte behålla. Huh. Mardröm.
Make it work!
Det kan ha berott på att jag hällt i mig fem drinkar på Morris precis, men jag har nog aldrig skrattat så mycket som när jag, Josse och Sofia kollade på det här i måndagsnatt. Jag låg på Josses skrivbord.
Ikväll är det riktiga Project Runway, men jag jobbar. Och är arg för det, såklart.
Mellan två arbeten
Jaha, så var man arbetslös. Jag känner mig rättså misslyckad och bedrövlig om jag ska vara ärlig. Men lättad. Väldigt lättad. Jag har förståss uppsägningstid och sånt där, så har jag tur får jag nytt jobb innan den är över (högst otroligt), och slipper känna på det riktiga livet som arbetslös. Det skulle vara fint.
I förmiddags låg jag i min uppblåsbara fåtölj i poolen och läste och hade det bra. Tills det började regna. Nästa gång Boppa tjatar om att hon saknar sommarregn stryper jag henne när hon kommer hem. Skämt och sido. Jag saknar henne.
Så jag gick in och tittade ett par avsnitt SATC, det självklara tidsfördrivet. Tills pappa och min bror också slår sig ner framför tvn. Återkommande problem sedan SATC-boxen landade i brevlådan, hela familjen börjar bli lite för intresserade. "Det är mycket sex" säger mamma med skräckblandad förtjusning och slår sig ner i soffan när Samantha har sex med en brandman på en brandbil. Inte ett dugg kul. Nu har jag förlagt mitt SATC-tittande till min egen tv.
Jag är så sugen på Häagen dazs eller Ben & Jerry-glass att jag håller på att gå under och minns jag inte helt fel har Ica Vågen Häagen dazs under sommarmånaderna för att tillfredsställa de kinkiga stockholmarnas behov. Får bli en tur dit. Det är sånt man får göra när man precis blivit arbetslös, bara man äter den framför datorn, filandes på sitt CV...
3 vidriga flugor i en smäll
Min bror konfirmerades och jag kände att det hade varit på gränsen till oförskämt att inte följa med till själva kyrkprocessen. Så jag satt där, mer bakis än någonsin, och skruvade på mig i TVÅ timmar. En liten pojke i vit kåpa var dock särskilt underhållande. Ni vet, när man konfirmeras nowadays är det sång+dans+teater som gäller, och jag har aldrig sett en fjortonårig pojke vicka på höfterna, fladdra med ögonfransarna och sjunga i falsett så ivrigt som just denna. Han till och med BLINK-FLÖRTADE med folk åt höger och vänster i bänkraderna. Det värsta var ändå att hans mamma och mormor satt framför mig, och GRÄT. I två timmar. Jag säger då det, nu har jag fyllt min kyrkogångskvot för fem år framåt, och beslutat mig för att gå ur svenska kyrkan. Så det så.
Sedan kom vi hem, och den obligatoriska kallprata-med-släkten-processionen inleddes. Tant B berättade om när hon och Herr S hälsat på barnhemsbarn från ryssland som är på besök i Sverige.
B: Ja, och de som hade hand om barnen hade själva varit barnhemsbarn, för 12-13 år sedan.
S: FJORTON! DET VAR FJORTON ÅR SEDAN BIRGIT!
B: Jaja, något sådant. Iallafall så....
S: Fjorton var det. Så sant som det är sagt.
Sen blir det tyst i 10 sekunder innan tant B gör ett nytt försök:
De är ju väldigt duktiga. De sjöng svenska sånger redan, fast de bara hade varit här i tre dagar!
S: Åja, så bra var det inte. Inte ett ord uttalade dem rent, inte!
I vanliga fall, när jag har hjärnan med mig brukar jag vara utbrista: "OJ!", "Wow", "Nämen vad roligt", "Jasså, se där!" vid precis rätt tillfällen. Men igår fann jag mig själv stänga av och inte ha en aning om vi avhandlade krukväxter, grannen som tillverkar marsipanblommor, artikeln i Allers om hur man virkar en grytlapp eller formel 1:en på Tvn. Inga pluspoäng till mig igår inte. Särskilt inte eftersom jag gick och la mig efter tårtan och visst råkade missa att säga hejdå. Jaja.
På jobbet var det relativt lugnt och det enda lustiga som hände var det här:
Kille med kotlettfrilla: Öh... Du... Ta inte det här personligt alltså...
(Jag är på helspänn och beredd på att han ska säga antingen 1. Du är så jävla ful. Eller 2. Du är så jävla dålig på att servera)
.. Men alltså. Min mat var inte så god...
HAHA, snacka om personligt angrepp.
Vad jag gjort sen sist
- Tro det eller ej! Jag kom iväg på drinkar på Morris i måndags, trots incidenten med affischen... Överreaktion ja, så är det väl när man är lite nere i skorna. På Morris drinkades det på riktigt bra! Eftersom Mange vägrade plocka bort glas från vårt bord räknade jag till 22 till slut. Det var en riktigt bra kväll för att vara måndag helt enkelt! Mittemot oss satt min kusin som är rättså knasig, hon bröt kontakten med mig när jag var tolv för att hon inte fick någon födelsedagspresent på sin sextonårsdag, kort och gott = en mer långsint person får man leta efter. Iallafall, så satt hon där med sin vän, och plötsligt tycker hon väl att det är en bra idé att berätta för henne vem jag är och antagligen också vilken HEMSK människa jag är. Så hon börjar viska sådär odiskret som bara korkade brudar gör (själv sköter jag mitt skitsnack så diskret att ni anar inte...) och det är klart att kompisen kollar på mig så fort min kusin berättat var jag sitter. Åh. Det blev så pinsamt för henne när hon insåg att jag satt och kollade, och i princip hörde henne när hon nervöst viskade "TITTA INTE NUUU". Åh. stackarn. Så hon skrattar nervöst och så hade jag vunnit det kalla kriget.
- Igår jobbade jag, och om det kan jag inte säga mer än att det resultaterade i febrilt jobbsök idag. Jag har samlat ihop alla papper att bifoga ett CV, samt letat upp ett gäng adresser att skicka dem till. Nu återstår väl egentligen bara att skriva det där satans CVt. Väntar på att Ullis ska skicka en mall.
- Igår kom mitt smink, och trots ångesten över hålet i plånboken måste jag säga att det var värt det. Touche eclat är PRECIS en sådan räddare i nöden som alla säger. Den bästa sminkprodukten jag provat. Idag kom min SATC-box! Hurra! Jag utlovar ett marathon för de som känner sig manade...
- Det blev en fika med Ullis nu ikväll, mycket jobbsnack. d.v.s hon berättar hur kul allt är på hennes jobb och jag sitter och säger: "Åhhhh" "Jag vill också" "Men! Så är det aldrig på mitt jobb" "Jag hatar mitt jobb" o.s.v. Jag ska signa upp mig på studentconsulting, så kanske det blir en plats ledig på Ullis lager så småningom. Hon berättade att ett mongo som lyfter 128 lådor/ dag (standard är 800...) ligger risigt till.
- Imorgon hoppas jag på grymt väder för då ska jag och Josse ta vårt pick och pack och dra till stranden för första gången i år! Sedan blir det sleepover hemma hos Josse, när jag jobbat 4 timmar i helvetet vill säga.
Dagens räddning:
Ett recept på äkta cupcakes, med cream cheese eller white chocolate frosting.
