Det har varit helg sen sist!

I fredags blev det först pizza på hamnkrogen i Vejby. Det var äckligt. Riktigt äckligt. Men det gjorde ingenting för pappa betalade både den och min andel i vinflaskan. Tack där. När vi skulle hem var det TVÅ timmars väntetid på taxi (fan ta båstadveckan), så vi bet i det sura äpplet och promenerade de dryga 5000 stegen till V-slätt (Malin hade stegräknare!). Där hamnade vi i Malins kök och bondade lite för ivrigt med Vodka-bag in boxen, åtminstone jag. Sedan blev det färd in till stan i en bagagelucka, till min stora förtjusning, snacka om barndomsminnen. Mer förfest till Morris till Lindéns. En vanlig kväll på stan med skillnaden att jag inte varit så full sedan jag var sexton. Herregud, jag vågar inte tänka på vad jag hade för mig i minnesluckorna...

Lördagkvällen innebar jobb och det var ganska gemytligt för en gångs skull! Jag fick ta mitt pick och pack och lämna stället redan halv ett och var glad att få åka hem. Men så springer jag på Gustav i köket. Han ber mig att göra honom en JÄTTEtjänst. Jag säger: Visst, bara det inte är att köra dig till Munka eller något sånt. Det är klart att det är det. Han bönade och bad en stund, så till slut gav jag med mig och tog vägen om Munka hem till V-slätt igen. Jag är en mycket snäll människa. Gustav blev mycket glad.

Nu är det söndag och jag har sms-kontakt med Josse som befinner sig på tennisfinalen i Båstad. Åh jag är glad att jag inte är där. Nu ska jag äta en kanelbulle!