Gravida kvinnor är nästan det jobbigaste som finns. Åtminstone om man jobbar som servitris. De glider in med sina magar i vädret och ser så där snuskigt självbelåtna ut, typ: "Kolla på mig! Jag är fertil!" Som om alla kvinnor som inte är gravida skulle vara avundsjuka eller något. Jag förstår det inte.

Igår hade jag ett sällskap på tre par, varav två av kvinnorna var gravida, och den tredje hade en unge i nordens största barnvagn. De gravida damerna beställer varsin alkoholfri drink. Klart dem gör. Inte en ramlösa, eller en pepsi eller en zingo eller en 7up. Nej, en ALKOHOLFRI DRINK. Kvinnan med ungen beställer ett glas rosévin och ber så mycket om ursäkt till sina väninnor. När jag ska servera drickan råkar jag ställa glaset med rosévin framför en av de gravida kvinnorna (Nej, jag kommer aldrig ihåg vem som beställt vad och jag kunde inte bry mig mindre) varpå den gravida kvinnans man KASTAR sig över bordet för att flytta glaset: "Nej, nu blev det nog lite fel här..."Säger han och skrattar olycksbådande samtidigt som han ger mig en anklagande blick.

Och det enda samtalsämnet vid detta bord tycktes vara graviditeter, förlossningar och skrikande barn. Jag skojar inte, jag hörde dem inte prata om något annat: "När jag fick reda på att jag var med barn..." "När jag fått min lustgas...." "När jag var öppen tre centimeter..." "När Vilhelm bajsat..."

Jag antar att jag hjärntvättades en del av deras samtal, för det slutade inte bättre än att jag gick hem och la mig, och drömde att jag hade en bulle i ugnen som jag minsann tänkte behålla. Huh. Mardröm.