Varje morgon när jag stigit upp och gjort mig lite frulle, läser jag tidningen i minst en timme. Och röda dagar, när det inte kommer någon tidning är det mycket frustrerande att inte ha något att läsa. Jag brukar plocka fram en gammal veckorevyn dessa dagar, men gudarna ska veta att det inte är samma sak. Jag älskar min tidning. Fina fina morgontidningen.

Idag var det en sån där "nya skåningar"-sida. Foton på nya ufo-bäbisar och så står det: "Kalle och Lotta från Örkelljunga har fått en pojke som heter Elliot. Han vägde 3 kilo och var 50 cm lång".  Alltså typ. Detta uppslag gav upphov till 3 funderingar i mitt huvud.

1. JAG VAR PÅ BB I NATT. När Ullis födde en svart kattunge. Alla vi tjejer var där, och alla var så himla glada. För kattungen var ju så himla mycket sötare än en riktig bäbis. Vi: "Du ska vara glad att du fick en sån istället, den är dessutom mycket med lättskött". Ullis: "Jaha... Men jag trodde verkligen att jag skulle få en riktig bäbis. Läkarna sa till och med att det var en flicka!" Sköterska: "Det är en hona!"

2. Varför döper man sina barn till så fula namn nu för tiden? ALLA ungar födda år 2008 heter Vilda, Vilde, Engla, Tindra, Elliot, Alvin. Okej, jag håller med om att Anna, Johanna, Josefine, Sofie, Amanda o.s.v känns lite daterat, men kom igen. Ingen vill väl heta Tindra?!

3.  En unge vägde 5,2 kilo och var 56 centimeter lång... JÄVLA MONSTERBÄBIS!? Jag ska ALDRIG föda en unge. Jag ska adoptera från Kina som Charlotte i SATC och så ska hon få heta något cool kinesiskt. Typ Xing, Chang, Choo. Ja. Jag har inte så bra koll. Men ni fattar?