Jag ber så mycket om ursäkt för frånvaron, men jag är i en oroväckande obalans för tillfället. Det känns som att något stort har hänt, och att jag behöver bearbeta det. Problemet är att jag inte vet vad det stora som hänt är. De senaste dagarna har jag inte vågat mig utanför husets väggar mer än för jobb och en 4-timmars sittning igår eftermiddag på Morris. Nej jag håller mig under täcket. Eller framför datorn. Eller TV:n. Ibland får jag en out-of-body-experience och vet inte om jag ska gråta eller skratta. Jag är en mycket tragisk liten varelse för tillfället. Blek är jag också. Men det skyller jag på den svenska sommaren, för hade solen skinit hade jag åtminstone hållt till i trädgården. I förrgår hade jag TRE sjukt spännande grejer på gång, och nu blir INTE EN ENDA av. Åh. Någon måste hjälpa mig. Det enda jag har lust med är att göra av med pengar. I veckan väntas en hel rad internetbeställda produkter till min dörr. För någon timme sedan fick jag ett ryck och brände 650 spänn på Sex and the city-boxen. 2583 minuter mindre att slå ihjäl, tänkte jag och slog till. Innan dess har jag klickat hem smink från YSL, Lancome och Clinique. Mycket bra priser på Donnabeauty.se, kan jag tala om, för att slänga in ett modebloggigt tips mitt i misären liksom. Misären som jag nu hade tänkt att återgå till. Vi ses igen. Kanske.