Ursäkta de dåliga bilderna, men hela familjen sov när jag var klar, så jag fick vara min egen fotograf.

När jag var 13-14 sydde jag sjukt mycket. Hiskeliga skapelser om ni frågar mig nu, men jag var glad. Jag struntade i om sömmarna var snea, jag älskade att sy och ha på mig något som jag gjort själv. Sedan fick jag en fix idé om att man inte får sy om man inte kan sy. Och det kunde jag ju verkligen inte, så jag slutade. Det var synd, igår insåg jag hur mycket jag saknat det.

I fredags fick jag nämligen det här fina tyget. Tillsammans med ett resårband blev det typ världens finaste kjol. Den är lite lång.. Typiskt mig att alltid vara på den säkra sidan, men jag orkar inte sy upp den just nu. Så det får vara ett tag. Idag ska jag till Flinkmans café, det är den tjocka i After Dark som äger det. Fint!