Apoteket är ett litet helvete

Jag tror det är dags för en ny kategori här i bloggen, det är ju trots allt rätt mycket som kan hänvisas till som ett litet helvete, åtminstone i min värld.

I fredags var jag i Apoteket för att köpa nässpray. Så jag tar min kölapp, och märker irriterat att Arne, Gösta, Rut, Gunnel och allt annat skruttigt gammelfolk är före mig i kön. Det blir en lång väntan, nästan tjugo minuter tror jag faktiskt. Men så är det min tur, och jag annonserar mitt ärende.

"Nej du, det där har jag inte!"

Inte mer med det, jag fick vända på klacken och komma för sent till skolan igen, för ingenting. Idag traskade jag dit igen. Med månadens sista 100 lapp (och den var inte ens min egen) och inte en spänn till på fickan. Ungefär samma apotekshängare före mig i kön igen, men så blir det min tur.

"Du ska ha två!"
"Nja, alltså jag har bara pengar till ett."
"Det står att du ska ha två."
"Nja, två uttag står det väl ändå. Jag tar gärna bara ett idag. Tack."
"Jaha. Då får jag väl se om det går att ordna" säger den buttra damen och försvinner in bland hyllorna. Och förblir där i TIO MINUTER. När jag börjar få riktigt bråttom till buss och grejor kommer hon tillbaka och säger att det var förstås inga problem.
Bra. Då ska jag bara betala för mig då då.

"104 kronor tack"
"104?!?!?!??!??!?!?!?"
Jag trodde att hon skojade. För det första - 104 kronor för ett nässpray?! Och för det andra vad är 104 kronor för jävla pris? Det finns något som heter typ 99 kronor, möjligtvis 100 jämt men ALDRIG 104. Och för det tredje - vad hände med solidariteten? Hur svårt är det att runda ner ett så ologiskt tal som 104? Och för det fjärde, här trodde jag jag skulle få minst 50 spänn över på min hundring! Faktum är att jag hade tillbringat tiden i kön med att fantisera om vad för något trevligt jag kunde göra för den.

Men jag håvar upp kortet och tänker att fyra ynka slantar är det väl kvar på det, även om det är tömt i övrigt?
Tanten försöker två gånger innan hon generat mumlar:
"Ehhmm.. Det finns nog.. Inga pengar på kortet!"

JÄVLIGT stressad och frustrerad rusar jag upp till mammas jobb en trappa upp. In i personalrummet där hennes kollega undrande tittar på mig när jag slänger innehållet i mammas väska runt om kring mig på golvet. Plånboken. Inte en spänn. Desperat tittar jag på kollegan.
"Har du fyra kronor?"
Så hon öppnar plånboken och ger mig de värdefullaste fyra kronorna i mitt liv.

Jag har gjort en uträkning på hur lång tid det tog för mig att få tag på det här nässprayet. För det fick jag till slut. Så låt se.

Läkarbesök = ca 30 minuter inklusive väntetid.
Apoteksbesök 1 = ca 20 minuter.
Apoteksbesök 2 = ca 30 minuter.

Det är därför jag tycker att apoteket är ett litet helvete.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0