Gamla människor är så konstiga. Jag vill aldrig bli gammal just därför. Uppenbarligen händer det något obehagligt med hjärnan när man blir sjuttio eller så, för jag vägrar tro att alla dessa människor alltid varit creepy.

Idag satt jag som bäst på Espresso House med Josse och tryckte i mig cheesecake, när en pytteliten tant kommer förbi utanför med sin rolater. "ehhh.. Anna!" säger Josse efter typ 5 sekunder. Jag vänder mig mot fönsterrutan och håller på att hosta upp cheesecaken när jag ser att den lilla damen har stannat och i princip står med näsan upptryckt mot rutan och vråååålstirrar på mig. Hon stod kvar en stund till, sedan fick hon något dött i blicken och gick vidare. Kusligt.

Eller tanten i svart täckjacka i skälderviken som alltid hoppar rundor som om hon hade myror i byxorna. och innanför tröjan. och i nacken. och i håret. och i skorna. Hon är väldigt obehaglig.

Det värsta är ändå att möta en gammal människa på en tom gata. Så fort man dyker upp i deras synfält ser man hur de tänker: "Nu är det kört". De drar väskan så hårt intill sig de bara kan. Vissa vänder på klacken och går så fort de förmår åt motsatt håll, så att det känns som att man jagar dem. Vissa kniper ihop ögonen och hoppas att de inte syns. Men de flesta gör sitt bästa och fösöker passera en med livet i behåll. Man ser hur skräcken fullkomligt lyser i deras ögon. Min slutsats är att gamla läser för mycket tidningar. Snacka med vilken gamling som helst. De pekar ut oss unga som våldsbrottslingar allihopa. Jag är rättså trött på det. Jag känner mig så skyldig när en tant blir sådär livrädd för mig.