STOPPA SÄLSLAKTEN


Här gick det undan! Fotade med Peleka igår och två av bilderna finns redan på Lilla Ros hemsida. De är skitsnygga tycker jag. Minus mig själv förstsås. Jag vill nog aldrig någonsin fångas på bild igen. Jag har liksom insett nu att det är hopplöst. Je ne suis pas fotgenique typ.

Dessa sorger + andra tänker jag dränka i räkfrossa i dagarna tre nu.

Jenny Wilsons Hardships i högtalarna, hett tips...

(Nu var jag en sekund ifrån att publicera utan att förklara rubriken. Skit! Jag skulle ju flika in det lite smidigt någonstans... En av resväskorna var full av stickers med just detta busdkap + en massa jesus-loves-you-crap).

Pour moi!


Jag har i år och dagar, mer eller mindre aktivt, letat efter en svart kavaj med grym passform. Det är totalt omöjligt. Gina Tricot och H&M kan man glömma och allt annat är för dyrt. Men nu är problemet löst och jag kan andas ut. Idag hittade jag den här från Pour på en outlet. Mycket nöjd.

Vilken total sommar det är förresten! Jag har suttit på gräsmattan på Lilla Ro och fått årets första släng av pollenallergi. Jag tror att rekordet är slaget med en hel månad, och det är helt klart första gången någonsin som kli i ögonen nästan kändes välkommet...

zebramamman is back

När jag och Josse var typ femton och käkade på mc donalds så fort tillfälle gavs, spanade vi in en sjukt läskig morsa. Hon hade ett harem på kanske sju helt speedade kids som hon skrek på nonstop. Till historien hör att hon hade en helt galen zebraoutfit på sig. Zebra från topp till tå. Och det var sådär hysteriskt kul som saker bara är när man är femton, tyckte vi, och skrattade lite väl högt. Sedan fick vi käka våra cheeseburgare med hennes killerblick i nacken. Och det var väl typ jämställt med att käka cheeseburgare under pistolhot. Hon skrämde livet ur oss helt enkelt. Och det blev inte bättre av att vi typ tre gånger efter det sprang ihop med henne och hennes jävla kindergarten, och hon tycktes känna igen oss. Nu har jag inte sett zebramamman på många år. Det kanske var därför jag, helt omedvetet, råkade gå i hennes fashionfotspår häromdagen när jag köpte en kofta. Jag vågar inte visa mig i den här för dig Josse...

shoe vs. shoe

Nyss hemkommen efter en invigningsrunda i mina nya joggingskor, aka de absolut fulaste skor jag någonsin köpt. Såklart gick jag till Boppa på Stadium för att få hjälp med detta köp. Jag fick stå på en spegelplatta så hon kunde se hur jag tramapde. Sen fick jag knäböja en massa gånger så hon kunde se hur mina ben böjdes, eller något... Jag förstod inte riktigt. Mitt enda krav egentligen var att skorna skulle var svarta. Men det var tydligen omöjligt. För av någon outgrundlig anledning ska alla löparskor vara grå alternativt vita med mönster i skrikiga färger. Ett par svarta fanns det, men de var såklart helt fel för min fot. Nä, istället plockade Boppa fram en grå och rosa sko. ROSA?! Nej, nånstans får jag dra gränsen. Rosa funkar inte. Så det slutade med ett par vita och röda. Också gräsligt, jag vet. Jag vill helst inte titta på dem och erkänna att jag lagt pengar på dem. Men så är det. Och idag var det alltså dags för invigning, och jag tror att vi kan bli hyffsat goda vänner. Jag saknar bara mina gamla svarta när jag möter någon.

Jag stod och vred och vände på de här inne på Scorett också. Väldigt länge. Här snackar vi ju kärlek vid första ögonkastet... Men tillslut insåg jag att det nog blir svårt att jogga i dem, så istället satsar jag på att bygga upp en långvarig hatkärlek till mina nya Asics..

psst!

Det är så livat här nuförtiden. Tycker ni inte? April har verkligen varit en bloggmånad. Det har den. Några rader om hur STÖRIGT det är med vårdyrkare. En veckas frånvaro. En bildserie med folk som dricker sprit ur spann. En veckas frånvaro. Och så en bildserie med ett gäng påskkycklingar, fastän påsken redan känns soooo yesterday. Det var väl det hela. Jag är ledsen.. Och jag förstår om ni överger mig nu. ATT ni gör det förresten.

Det hela bottnar i beslutsångest angående vilken riktning den här bloggen ska ta i framtiden. Om jag ska fortsätta alls? Det gör jag nog, men tills jag kommer på "min grej" kanske den kommer puttra på tomgång ett tag...

Även om det kanske är svårt att tro har jag fyllt mina bloggfrånvarodagar med en massa spännande. Överlag är allt rätt kul nu, jag gillar läget. Förutom att jag är gravt sockerberoende och funderar dagarna i enda på om två kilo lösgodis i veckan verkligen är rimligt? Ehh.. Men i övrigt orkar jag verkligen inte med någon slags update på hur livet lekts i April. Nej. Men vi kryddar dagens rader med en bild på pretty-me, och då kanske det är i sin ordning att tala om vad jag har haft för mig just idag åtminstone.

JO! Malin, jag och Ullis har varit i Turning Torso. Det är lite känsligt ämne för någon som ändock kämpat lite halvhjärtat för att bli modell på riktigt, men insett att något saknas (mycket saknas), att erkänna dagens ärende. Hehe. Vi var på The Studio och fick "vara modeller för en dag". Så tjusigt va! Det var vi, 15 småfeta förortsmorsor, en helylletransa och en majsorm. Det var en bra och mysig dag även om jag för min del tyckte att lokalen och utsikten över öresund var det mest fascinerande. Ja. Jag kan bo i Turning Torso. Det kan jag nog. Malin brände av en strålande bildserie och kunde knappt välja bland alla highlights, och Ullis kom tätt bakom. Min egen var ett virrvarr av blossande kinder, mensfinnar, halvöppna ögon och krokiga ryggar. Men vad gör man?! Så jag sållade skoningslöst bort varenda bild och var sjukt nöjd med detta beslut. Uppenbarligen - tar jag snyggare bilder i spegeln med min 2megapixelkamera. Eller okej - oskarpare, är nog ett bättre ord...

Sminket sådär en tio timmar senare. Jag gillade det!


chickens<3

Det finns en konstnär i New York som gör små tittskåp med påskpynts-kycklingar i olika situationer. Jag har en av hennes böcker, Bitter with bagage seeks same. Titta!







BUCKETLOVE

Okej! Buckets måste vara världens bästa partytrick! Alla var superpepp och det var så jädra festligt med alla spannar med diverse färgglada spritkombinationer i. Det var så fint!

Min bucket hette givetvis Mananizah och det var jag skitnöjd med. Men det var svårt att fota hela ordet.

Anna pyntade lite väl ivrigt och tog livet ur pennan typ direkt.

Fia var där!

Mixern gick varm.

Ullis hade cashat in 84 spänn för 4 kg vattenmelon. EHEHEHEHHE? Ja det blev ju gott iallafall.

Micas boyfriend fick ta en del skit från mig för sandslottshinken. HAHA, han hade kört runt halva skåne i jakt på en bucket. Tillslut stod valet mellan en 10-liters städhink på ÖB och denna på leksaksmagasinet.

Boppa fick smaka.

Det här var den godaste bucketen! Mjölkdrinkar for the win. Men Malin var stuck med en liter, så jag förstår att den blev lite tröttsam i längden..

Fråga mig inte vad de tittar på?

Min bucket tog slut. Ofta...

Hell yeeeaaahh.

Fia hade fått den briljanta idén att lägga vindruvor i mjölkdrinken.

Här började isen ta slut, då var det inte lika festligt med bucketparty.

Också lite stoldans på det sen var vi redo att möta Peter Siepen. Han var jävligt fjantig. Men skit i det, det var bra drag ändå.

artsy artsy


Det är konstrunda! Idag var jag och päronen helt traditionsenligt i Spannarp hos Sofia. Hennes konst blir bara finare och finare för varje år, och så är hon supercool själv. Förra året var the happening ett gäng nykläckta kycklingar och i år hade hon dragit igång ett fik. Vi satt i solen i kanske en timme och bara njöt. Härligt.

Jag fick välja en egen flygande dam med näbb! NÖJD. Nu ska jag komma till beslut angående vad jag ska ta på mig ikväll. Ullis ska ha bucketfest! Det enda som tillåts är starksprit ur spann. Fan, det här kan ju gå hur som helst.

En tanke om 15 plusgrader

Vad är grejen med att första gången på året solen lyser samtidigt som termometern visar över tio grader, så kastar folk kläderna?! Det är shorts och det är linnen och det är sandaler och det är överexponerade blekfeta kroppar överallt. Klart man uppskattar sol och vårvärme, men varför inser folk inte att det är just det vi snackar? Vårvärme. Så fort du inte sitter och steker i solskenent på en totalt vindskyddad plats så är det inte läge för bara armar. MAN BLIR FÖRKYLD JU! ALLA VET DET! ALLA VET ATT DE SOM BYTER KÄNGORNA MOT SANDALERNA I DEN FÖRSTA SLÄNGEN VÅRVÄRME BLIR FÖRKYLDA. Och ändå gör vi det.

Nu är ju jag i och för sig inte helt opartisk här... Jag är den som har en två meter lång halsduk virad runt halsen inomhus, jämt. Jag är den som har strumpbyxor under långrallorna i maj månad. Jag är den som aldrig tar av mig mössan om den en gång hamnat på huvudet, för att det blir ju så kallt då. Jag är den som önskar att benvärmare någon gång kan sluta kännas som osmakligt disco-80-tal så att de kan få värma mig. Men ändå! Det är ju något knas när kund 1 handlar glass i en tunn sommarklänning och kund 2 handlar ved i varmfodrad jacka. Jo! Kund 1 måste frysa.

Majajajajajajajaja!

Vi fick till det ändå igår! Och det var hejdundrans jättekul att gå på konsert ju! Det hade jag glömt! Jag stod och glodde starstrucked på Maja Ivarsson under hela spelningen.. Lilla vackra människa. Hon är ju så grym! Älskar jackan hon hade på sig igår (samma som i videon nedan). Varför jag lägger upp en av bilderna jag tog funderar jag också på... Det här var den bästa! Den bästa! Hur sorgligt?



Singeln No one sleeps when I'm awake diggar jag inte så värst, men den här är skön. Sorgligt att man ska behöva vänta på plattan i två månader.

Idag var det upp äckligt tidigt och ilfart mot jobbet. Deppigt värre. Nu när jag är uppsagd och sådär, och vet att det finns ett slut på skiten undrar jag som fått mig att döva panikkänslorna i ett halvår? Vilken jävla förträngningsförmåga jag måste ha ändå! Och det är ju fint!

Ikväll ska jag städa i flera timmar med skurtrasa och alla städredskap ni någonsin kan tänka er! Jag har aldrig någonsin varit såhär städpepp! Det blir en... kul lördagkväll ju. Men ni förstår inte! Och jag kan inte berätta! Jag vill berätta! Men jag kan inte! Vi får nog hålla där. Jag måste städa för en sak som jag inte kan berätta ska hända. IHOH! Jag älskar att hoppas..

MEH?!

JAG ÄR ARG! Precis när jag slutat noja över min folkskygghet och börjat se fram emot The Sounds ikväll hamnar det en käpp i hjulet. Såklart. Vi har diskuterat fram och tillbaka hela veckan om vi skulle köpa biljetter eller inte, men av någon anledning inte kommit till skott. Tänkt att vi köper på plats. Idag bestämde vi iallafall att vi skulle köpa biljetter, och då är de slut. Ringer Tivoli. De säger: Är de slut så är de slut. Vi kaaaanske mööööjligtvis har några i Vinylbaren när vi öppnar klockan sex, men dem lär det vara tryck på om internetbiljetterna är helt slut. JAHA?! Lutar åt att vi gör ett försök på biljetterna vid sex, men det här suger ju? Vår After Work är ju helt kvaddad nu. Istället blir det köande och ändå kan vi inte vara säkra på biljetter.

MEN OKEJ NU VÄNDER VI PÅ STEKEN. Går det så går det och går det inte ser vi till att ha en grym kväll i Helsingborg. Bestämde jag nu. Ja! Heja! Skitbra! Skitkul!

RSS 2.0