Jag har promenerat isönder mina fötter idag, men nu kan jag Paris lite bättre! Det är nyttigt att vara helt utlämnad till sina egna kartläsarskills (obefintliga). Nackdelen är att jag börjar bli lite lagom trött på mitt eget sällskap nu alltså... Därför blev jag glad när Gwen ringde nyss och på svenska berättade att han och Sara kommer hem vid nio. Det är fruktansvärt pinsamt att han pratar mycket bättre svenska än vad jag pratar franska, vet inte riktigt hur jag ska komma undan med hedern i behåll de här dagarna..