Det är nog bara att inse att gymmet inte funkar en vardag klockan fem. Jag chansade idag, men två rullbandsnazister gjorde träningen rätt sur för min del. Såhär. Jag vill springa på bandet. Helst vill jag bara springa på bandet, att sitta och skreva i diverse muskelbyggarmaskiner eller kriga med skivstänger och hantlar är liksom inget för mig. Men det finns två rullband och om det är 30 pers på gymmet kan man räkna ut, även om ingen står i kö bakom dig, att fler vill komma till. Så idag värmde jag upp med tio minuter, sedan, hövlig som jag är lämnar jag bandet och det blir mycket väl ockuperat typ direkt. Så jag tänker att okej, jag ger väl de där sabla maskinerna (som jag väldigt sällan ens förstår hur jag ska sitta i), en chans. Sen är planen att återvända till bandet. Det blir inte så. Tiden går. Killen på det ena bandet, som har stått där sen jag kom, promenerar, JA, PROMENERAR, i en timme på sitt band. Jag kryddar inte, i exakt sextio minuter traskar han obekymrad på det jävla bandet. Jag var skitsur. SÅ GÖR MAN INTE! Ut i skogen med dig tjockis, man kan inte lägga beslag på allmän egendom på det där sättet! På bandet som jag lämnat i från mig, springer killen som tog över, precis lika obekymrat. I en halvtimme. Vad är grejen? Till slut ställde jag mig bakom bandet och gav honom killerblicken i spegeln framför oss. Det funkade inte. Jag fick snällt vänta i fem minuter till. Är det inte allmän hyffs att lämna ifrån sig bandet om man redan brännt 500 kalorier och folk står i kö?! ÅH! Det funkar inte. Aldrig gym igen vid den tiden. Tacka vet jag förmiddagarna. Då är det bara jag och pensionärerna, och de är ändå för skruttiga för att palla springa.