Skyskrapan brinner!

Jag såg en film för ett par dagar sen! Skyskrapan brinner! Den är lite speciell förstår ni, för det är typ världens första katastroffilm. Efter den här filmen ville alla alla alla göra katastroffilmer. Och det märks, minst sagt, att formen för den här typen av film inte var helt invand. Handlingsförloppet känns inte helt realistiskt om vi säger så.

Okej. Vi är i ett 135-våningshus. Det är fest på 135:an. Det börjar brinna riktigt jävla ordentligt på 81:an. Vi ringer brandkåren, som skickar ett gäng på typ tre pers. Vi instruerar brandmännen: "Nej sikta strålen lite högre", i en ton som snarare passat sig om strålen i fråga siktades mot en gräsmatta istället för tre meter höga lågor. Sen så ger vi eldsvådan en sista fundersam blick och tar lugnt hissen upp till 135:an och meddelar att det brinner på 81:an. Bara så att de vet. Festens värd undrar på vilket sätt det rör festfolket att de brinner 50 våningar ner? Och det kanske man kan tycka. Så vi låter det vara. Tills elden sprider sig i ventilationssystemet och den närmar sig ytterligare några våningar. Då ber brandingenjören vänligt men bestämt festsällskapet att förflytta sig ner i lobbyn, och fortsätta partajandet där, samtidigt som han lovar att maten för den sakens skull inte kommer att bli en minut sen. Så då, börjar man slussa ner folket som mest är irriterade tills den här mannen ramlar ut i lokalen och kolar vippen mitt framför näsan på dem. Heh. Då är inte hissen så användbar längre. Och ja, resten kan ni ju räkna ut själva.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0