Kollade just första avsnittet av Ullared på webtvn. Antar att det är en snackis hemma? Jag är myyyyyycket kluven till den här sortens tv. Alltså i samma kategori som Färjan, Charterhjältar och Stockholm-Arlanda. Det är kul att titta på det, det är det, men också sjukt skrämmande. Alltså, min bild av svenskar förändras helt och hållet när jag kollar på sånt här - VAD ÄR VI FÖR FOLK LIKSOM?! Det är min bild av ultrasvennar gånger 100 som visas upp. Det kanske är meningen att man ska sitta och tycka att de människor man får följa är... jag vet inte... knasgulliga? Det tycker inte jag. Jag tycker att de är direkt obehagliga. För att ta Ullaredkaraktärerna från premiäravsnittet till att börja med. 

De två speedade blondiesen som var på mor och son-utflykt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Var de på riktigt? Jag kommer att drömma mardrömmar om hur deras vardag ser ut. 

Malmöfamiljen som bodde i TÄLT på campingen och handlade på Ullared varjevarjevarje dag i TVÅ VECKOR. Jag finner inte ord. Du jobbar i 47 veckor. Har du tur får du 5 veckors ledigt. Och 2 av dem använder du till att bo i tält på en av Sveriges ocharmigaste orter, och bränna varenda korvöre du sparat ihop under året på fryspåsar, tops och schampoo till extrapris. Och ser det som semester. Jag förstår det bara inte. Det går inte in.

Gittan och Maggan tyckte säkert många var helsköna. Men kom igen. De var FJORTISAR, och i kroppen på en 70-årig tant blir det myyyycket obehagligt.

Och så slutligen, Morgan. Hette han så? Killen på lagret. Jag hade inte långt till tårarna när han satt ensam i fikarummet och pratade om att det här var livet fram till 65. Sen åkte han hem till sin hiskeligt fula lilla villa (som i hans ögon säkert var den vackraste byggnaden på vår jord) hissade sin vimpel, visade stolt upp finrummet och "ensamhetens gudinna". Nej. Då var det inte långt till tårarna.