Ingrid göder mig. Varje dag efter skolan packar hon upp godispåse efter godispåse efter chokladkaka efter chokladkaka ur sin väska. Och man kan knappast anklaga henne för att vara snål. Vill du ha? Vill du ha? Vill du ha? Och om jag lyckas finna viljestyrka nog till att säga nej, så fortsätter hon ändå. Och så slutar det med att vi sitter där och tuggar i kapp. Jag MÅSTE helt enkelt inse att jag inte kan äta i samma takt som denna pyttelilla minimänniskan som uppenbarligen har en förbränning på typ 10 000 kalorier om dagen, det går ju inte!!!

En bra grej dock, som funkar, är tandblekning. Ja, alltså inte att käka, det råkade jag ju testa första gången jag använde det och det gick ju inte så himla jättebra. Nej, men med tandblekningsskenorna i munnen är man rätt fast och det är fett omöjligt att stoppa andra grejer i munnen. Fantastiskt! Det fungerar! Ska jobba på det här... Jag vet att viktnojor är superlöjligt, och jag har egentligen aldrig brytt mig sådär jättemycket. Men jag har inte råd att gå på gym, och promenader/joggingturer på gatan är helt enkelt inte min grej. Folkskygg som jag nog ändå är. Så då får man väl helt enkelt lära sig att ge upp annat... hm.