Bra dag idag. Ingrid och jag skulle köpa Doc Martens till henne, och jag känner henne. Hon går inte till skolan i NÅGOT annat än converse, jeans och hood. Hon  skulle aldrig sätta på sig ett Doc Martens i skolan för då skulle stil-Hitlersen komma efter henne. Synd. Men så är det. Men det är ju inte mitt problem att hon betalar 140 euro för ett par skor som aldrig kommer användas, så jag sa inte så mycket. Men hon insåg det själv! Duktiga unge. Så inga Doc Martens. Jag började däremot klämma lite förstrött på de på bilden och nu kan jag inte sluta tänka på dem. De perfekta vardagsskorna, alldeles lagom hög klack, klassiska och supersnygga. Tja, jag säger: VILL HA.


Sen gick vi till tannemagarn. Kommer dit, men tandläkaren kollar på oss som att vi är alldeles efterblivna: "Min stol är sönder, vad gör ni här?" Jaha. Man kan ju ringa kanske, eller också inte. Så vi gick till Starbucks brevid. Det finaste Starbuckset jag varit på! På Boulevard des Capucines. Mer än 5 meter i tak, Takmålningar, pelare, marmor, sköna fåtöljer. Och det är när Ingrid får en cappucino och en muffin i handen på Starbucks som hon kläcker ur sig allt det saftigaste 12-åringsskvallret. Hon märker inte de beundrande blickarna hon får från alla runtomkring när hon obekymrat växlar mellan svenska och franska. Jag är kanske inte ensam om att vara dödsavundsjuk på tvåspråkiga barn...

Nu kollar vi på en spansk ungdomsserie som handlar om ett gymnasium där lärarna har affärer med sina elever. Nyss var det slagsmål i korridoren mellan två killar som hade haft sex med samma lärarinna och nu var det fajt om vem som gett vem gonorré. Ja ni förstår.