tre fyra år sen sådär

Josse och jag var totala bilddagboksnördar en gång i tiden. Hon påminde mig om det i tisdags, den finns ju kvar! Jag loggade in nyss! Vilken flashback alltså. Minns den här listan, när man skulle berätta 6 konstiga saker om sig själv:


Jag har försökt få folk att fatta att jag är väldigt random. TRIST TRÅKIG OCH VANLIG. Men vafan. Skyll er själva.

1. Jag tror att mina drömmar är sjukligt sjuka. Jag drömmer varje natt, och jag kommer alltid ihåg allt. I typ 1 timme i alla fall. Inför Siesta har jag drömt att festivalen var på en plantskola och hela min släkt var i ett av växthusen och käkade middag. Själv var jag stenpackad och sprang runder och lekte och vattnade blommor i ett växthus. Så kom Pontus och puttade på mig så att mina vita byxor blev jätteskitiga. Då blev jag svinsur och gick och tittade på något band som spelade. Inatt drömde jag att jag var och handlade i Jasses hus, och hennes mamma sålde strömmingar per stycket till mig. Som om jag var pelle svanslös och hon han dära… Trisse!
2. När jag var liten (typ tills jag var sju) kunde min mamma inte lämna mig ensam i en bil. En gång utanför ICA källan, när morsan gått för att handla och jag satt kvar i bilen, så vevade jag ner rutan och skrek för fulla halsar: HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIIIIIIIIIG HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIIIIIIIIIIG. Jag tror jag har en jättedålig släppreflex. Men en bra gripreflex.
3. Jag var luciakandidat 2005. Jag vet inte varför. Det är underligt.
4. Jag blir full på ingenting, och är aldrig lullig. Antingen helt nykter eller stupfull. Det är tragiskt. Och underligt.
5. Jag och mina vänner lekte med barbie tills vi var tolv. Shit vad kul vi hade.
6. När jag var liten ville jag verka generös utan att egentligen vara det (pretty much hur det är nu också iofs..) Så när mina familjemedlemmar fyllde år gick jag upp tidigt på morgonen och packade in deras egna tillhörigheter i presentpapper. Sen försökte jag övertyga dem om att jag hade köpt presenten själv. Jag lovar att jag inte gör så längre.

och mitt hår var lååååångt och väldigt mörkt. Jag kommer aldrig få så långt hår igen, hur jag än kämpar.


Det ångrar jag tokmycket. Att jag klippte det. Såhär:

Apfult.

Men sen fixade Mika till det, det här gillade jag verkligen:





..Och hultsfred 07! Jag undrar om jag någonsin kommer uppskatta festival igen eller om det är ett avslutat kapitel..? Det här påminner mig också om att jag FORTFARANDE, 3 år senare, har två oframkallade engångskameror med sjuka sjuka bilder..

NUUU tycker jag att Paris kan vakna så att jag slipper sitta här och bli nostalgisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0