Hon ringde mig en vecka innan första advent, dvs i mitten av november, och meddelade att hon fört över pengar till mitt konto för att jag skulle kunna köpa en adventsljusstake. OKEJ TACK sa jag och planerade genast att köpa något annat kul för pengarna, jag skiter väl i juleljus? Men hon är inte dum, lilla mamma. Hon fattade nog att jag tänkte precis så. Så hon la upp en strategi - TJATA LITEGRANN. Älskar den. Hon har ringt om inte varje dag, så varannan för att fråga om jag köpt en ljusstake ännu. Och för varje dag jag svarat nej har jag hört paniken i hennes röst växa, ÅNGESTEN hon får av tanken på att mitt fönster gapar ljusstaketomt inför grannarna mitt över. Så i morse ringde hon och var nästan arg: "NU FÅR DU TA TAG I DET HÄR! DU HAR FÅTT PENGAR TILL EN LJUSSTAKE NU KÖPER DU EN LJUSSTAKE!!!!" Lite rädd blev jag, men mest trött på att prata adventsljusstakar med henne varenda jävla dag.


Men se! Hon hade ju rätt, mamma. Jättemysigt faktiskt.


Jag gick lite bananas och slog till på en stjärna till köksfönstret också! De här är skitfula tycker jag, men jag hade en sån när jag var liten så jag får sån mysig julkänsla i kroppen bara jag tittar på den.