Skäms ihjäl över hur illa min bloggcomeback börjat. Inspiration = 0. Den här vintern är ett seriöst problem nu, DEN BEGRÄNSAR MIG.

Sen sist då.. Januaridepp har övergått till februaridepp och snart blir det marsdepp, NÄR NÄR NÄR är den här vintern över?

Ett tag där blev det lite mycket vin i veckorna och jag kom fram till att i slutändan är det nog inte lösningen på alla problem iallafall. Jag blev trött, seg och kände mig halvalkoholiserad, såg framför mig hur rödvin flöt omkring i mina årdror jämt. SÅ, i ett av dessa vardagsrus i en diskussion med ett sällskap som just funnit inre frid på gymmet och håller till där tre-fyra gånger i veckan, kom jag fram till att jag inte överlever en sekund till utan träning. DET är lösningen på alla problem! Det blev så klart där i tisdagsfyllan!

Jag bor 2 minuters promenad från SATS, och för att det ska bli någon ordning i mitt gymmande behöver det vara så nära, annars kommer jag aldrig iväg. Så, dagen efter min uppenbarelse ringde världens gulligaste PT från SATS mig (eftersom jag fyllt i en intresseanmälan på deras hemsida på fyllan..) och VIPS så har jag medlemskap och en fancy träningsväska som jag fick i kom-igång-present. Och I tell you, jag har varit där 5 gånger på bara en vecka. Jag springer dit. I mina uggs. Inte för att motionera lite extra eller så, herregud det är 200 meter, men för att JAG INTE KAN BÄRGA MIG. Min kärlek till SATS är den starkaste känslan jag känner för tillfället.