FÖRSVINN JANUARI FÖRSVINN
Jag hatar januari! Jag skyller min totala avsaknad på livsglädje den senaste månaden på att det varit januari. Februari bara måste bli ett uppvaknande ur denna koma. Det är kallt, min hjärna är en trött deg, min kropp är en trött deg, inget är kul och jag har skitsvårt att vänja mig vid att vara ensam och äta typ bullens pilsnerkorv (eller något i motsvarande fattiglappsprisklass) ensam varje kväll. Jag kommer snart sluta äta helt, för varje gång jag är tvungen att äta själv vill jag gråta.
EFTERLYSER MER AV DEN HÄR VARAN I FEBRUARI (ren och skär fylla alltså. Bilder från totalspontan "inflyttningsfest" här förra helgen):
TUR att Emma var hemma denna afton. Utan henne hade jag vaknat morgonen efter i en snödriva. Hon fick LEDA mig hem. Riktigt så mycket fylla efterlyser jag inte, bara lite lagom!
Vi inveg mitt dansgolv, spacious!
PUSSPUSSPUSSPUSS
Lägg gärna märke till min lärobok i Extern Redovisning som ligger och skräpar i bakgrunden. Väldigt talande. Den har legat där sen jag fick he, den och den ligger fortfarande kvar. Förbereder mig på ett stort härligt U på kommande tenta!
2 jobb och heltidsstudier
ÅH VAD JAG VÄNTAT LÄNGE PÅ ATT FÅ VRÄKA UR MIG DET DÄR! Det får mig att känna mig så sjukt upptagen och ambitiös. Kirrade jobb nummer två alldeles nyss, läge att korka upp champagnen? Är det överdrivet klockan tolv en måndag?
Kanske. Lutar åt ett träningspass istället. Binc och Sandy har lurat med mig till deras pensionärsgym. Det är fantastiskt! Det jobbigaste med att träna tycker jag är fullproppade gym med en massa snygga, vältränade människor som liksom... hänger och... posar, istället för att träna. Ni vet? Jag får ångest bara av tanken. NEJ, på pensionärsgymet får man vara hur ful och fjantig man vill, och ur högtalarna pumpas pensionärsdisco 2,0 (Tom Jones - Sex Bomb, Rednex - Cotton eye Joe, Cindy lauper - Girls just wanna have fun) Grrrymt.
ROSCOE
Brunch på Metro var dagens höjdpunkt. ALLT man kan önska och lite till. Shoppingen var det dock sämre med denna dag. Jag köpte en genomskinlig tröja inklusive foundationfläckar. JÄTTEBRA KÖP. Jag gillar den, men ni ser ju fläckarna, lär bli svåra att avlägsna så den åker nog tillbaka. Mina glasögon som jag övergivit totalt letade jag fram idag också, så nu har jag sjukt mycket öronskav. Värt det.
JUST DET: MIN JANUARI-PLAYLIST. Den är sjukt bra, så ta för er! Ska få försöka få snurr på det där igen, en playlist i månaden.
Hemma på min gata i staaaaan
...Tre månader senare
Bättre sent än aldrig, i morgon går flytten till MALMÖ!!!
Raffigt.
När Josse visade mig fuldans.se kändes mitt liv genast lite rikare. Vi gjorde mig i kostym och så var jag "Mäklar-Anna" och dansade stekigt. Men det var längesen. Old news! Det kommer bli lite av den varan nu förstår ni, resultat av ett blogglöst halvår. Så alldeles nyss gjorde jag en ny fuldans och det sticker lite i ögonen att outfiten som kallas RAFFTANT, är precis min stil. Typ precis sådär har jag sett ut på fest.
ORANGE
Är det jobbigt att läsa när bakgrunden är orange?
Funderar på vem jag frågar, ingen vet att jag är back on bloggtrack så att säga. MOHAHA! Och så här långt har jag inga planer på att sprida ordet heller. Att ha en oläst blogg känns lite som att vara ensam hemma. Man ANDAS DJUPT. Fuldansar till musik som bara man själv fattar är grym. Man sjunger med. Man petar sig i näsan och skiter i att tvätta håret. Man pratar med sig själv och svarar inte i telefon.
Men tillslut tröttnar man på att vara ensam, och det är då jag kommer kapitulera och typ länka på facebook. ÅH NEJ! Då kanske folk går några inlägg back, och hamnar HÄR. Och inser att jag suttit och skrivit en massa blahaablahaa för ingen annan än mig själv. Lite underligt kan hända.
BTW! Har lånat citatet i headern från introt till FANTASTISKA Rebecca & Fiona-serien på svt-play.
LES ANIMAUX DANSENT DANS LE SAFARI DISCO CLUB
OKEJDÅ. Tid har passerat, jag har slickat såren efter denna TOTALDISS, och vågar återigen tycka att Yelle är det coolaste som hänt någonsin. För två dagar sen släppte hon den här, 2011s bästa hittills?!
död och återuppstådd och sådär
Jävlar vad bra skrivet! Och helt säkert en kick i arslet på de som funderat över hur fräscht hela det här bloggfenomenet känns, och om de har några moraliskt cleana argument för att fortsätta. Är inte bloggandet bara ett sätt att framställa sig själv så som man önskar att man var, men inte riktigt kan "pull off" att vara i verkligheten? På internet är det så lätt att skala bort alla de där sidorna hos sig själv som man inte är helt nöjd med. Och precis som Cissi Wallin säger är ju risken att vår verkliga persona får lida i allt slitet med att framställa sig själv som världens mest fulländade varelse på internet. Typ. Det kanske vore att ta i att kalla mitt bloggåterupplivande ett försök att motbevisa den teorin, men varför inte.
ÄSCH, ärligt så tror jag inte att mitt bloggandes vara eller icke vara spelar någon som helst roll i min personliga utveckling i verkligheten. Jag lär vara ett hopplöst fall så länge jag lever, och då kan jag väl iallafall få vara skitball på internet. Inte mer än rättvist, herregud.
Vi får väl se, jag gör ett litet experiment. Har ni otur tröttnar jag på mitt skitballa bloggjag inom en vecka och ger upp.
Varför inte en liten festlig liten melodi såhär på kvällskvisten? Jag är så pepp att jag håller på att avlida. Men ingen fest i sikte i denna stad i afton...
