död och återuppstådd och sådär

Jävlar vad bra skrivet! Och helt säkert en kick i arslet på de som funderat över hur fräscht hela det här bloggfenomenet känns, och om de har några moraliskt cleana argument för att fortsätta. Är inte bloggandet bara ett sätt att framställa sig själv så som man önskar att man var, men inte riktigt kan "pull off" att vara i verkligheten? På internet är det så lätt att skala bort alla de där sidorna hos sig själv som man inte är helt nöjd med. Och precis som Cissi Wallin säger är ju risken att vår verkliga persona får lida i allt slitet med att framställa sig själv som världens mest fulländade varelse på internet. Typ. Det kanske vore att ta i att kalla mitt bloggåterupplivande ett försök att motbevisa den teorin, men varför inte.

ÄSCH, ärligt så tror jag inte att mitt bloggandes vara eller icke vara spelar någon som helst roll i min personliga utveckling i verkligheten. Jag lär vara ett hopplöst fall så länge jag lever, och då kan jag väl iallafall få vara skitball på internet. Inte mer än rättvist, herregud.

Vi får väl se, jag gör ett litet experiment. Har ni otur tröttnar jag på mitt skitballa bloggjag inom en vecka och ger upp.

Varför inte en liten festlig liten melodi såhär på kvällskvisten? Jag är så pepp att jag håller på att avlida. Men ingen fest i sikte i denna stad i afton...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0