Jag omvärderade det här med att vara sjuk när jag insåg att man får titta på film mitt på blanka dagen utan att vara tragisk. Såg en film som jag sett en gång förut, på filmkunskapen i trean på gymnasiet: Hable con ella av Pedro Almodovar. Minns att den berörde mig rätt ordentligt (det gjorde i och för sig alla filmer på filmkunskapen, vi hade en helt övergrym lärare som bara valde de bästa filmerna och som alltid fick igång en intressant diskussion efteråt).

Älskar att titta på filmer som berört mig, några år senare. Man är ju på en annan plats i livet, förhoppningsvis har man vuxit och utvecklats. Kanske kan man se filmen ur andra synvinklar.

Det kunde jag idag! Greppade saker som jag inte greppat första gången och sådär ni vet. Det är en helt fantastisk film, se den! Men lägg först 3 minuter på den här stumfilmen som i filmen används som metafor för en våldtäkt. Genialt.