JÄTTEBRA SÄTT ATT BLI JÄTTEDEPPIG OM DU ÄR JÄTTEGLAD

Jag är så jävla glad. Jag har mycket få anledningar att vara glad, så jag försöker analysera detta helt ologiska goda humör.

1. Det är regn och storm, sjukt mycket höst nu. Gör mig alltid till ett emokid av värsta sort.

2. Jag är i tentaperiod.  Måndag-tisdag har jag utan överdrift pluggat 10 timmar i sträck. Idag kör jag lite halvfart, orkar inte. Man blir inte ett dugg smart av att plugga har jag kommit fram till, man blir insnöad. I mitt fall har det gått så långt att om någon påstår något, vad fan som helst, utan att hänvisa till en paragraf i Inkomstskattelagen får jag en sjukt stark impuls att ropa: HAR DU LAGSTÖD FÖR DET!?!!?? Sån jävla paragrafhitler blir man av att bläddra i en lagbok 10 timmar om dagen.

3. P.g.a punkt 2 är jag ett socialt fail. De kanske jag alltid är, iochförsig, mer eller mindre. Men nu är det extremt. Livet handlar inte om något annat. När vi tar en kaffepaus hade det ju varit trevligt om man kunde prata om något annat, livet utanför plugg liksom. Men icke. Jag och Linda stirrar hålögda på varandra, klagar över vars en ex-tenta-fråga vi bara inte förstår, och sen fortsätter vi att stirra hålögt på varandra. Det är som att all annan skit vi brukar kunna grotta ner oss i är helt orelevant och det enda som får plats i huvudet är INKOMSTSKATTELAGEN. Och ingen vill höra om den.

4. Jag har råttor i mina väggar, jag hör hur de gnager sig in till mig as we speak. Jättemysigt.

5. Jag har 300 kronor kvar tills på tisdag. Alldeles nyss var det ett jätteproblem eftersom det typ ekade i mitt kylskåp. Men så kom en söt liten mäklarstudent och räddade livet på mig, köpte lite böcker. Jag handlade mat för nästan varenda krona, så nu slipper jag iallafall svälta. Enligt mina beräkningar har jag tillräckligt mycket mat för att kunna stanna här inne tills på tisdag då tentan äger rum. Vore det sjukt? Barrikera sig i sin lägenhet i 5 dagar, verkligen inte gå ut ALLS och bara pluggapluggaplugga?

DET HÄR VAR VÄRLDENS SÄMSTA GREJ JU! Nu när jag skrev ner mina anledningar att deppa blev jag nästan deppig. så. jävla. trög.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0