DROPPEN

Jag har gått och kännt mig sådär lite halvrisig i ett par veckor nu. Alltså inte sjuk. Ful. Man gör ju det ibland, men jag har blivit så pass gammal nu att jag fattar att det går över igen, och att jag snart kommer känna mig hot igen. Så jag lever med det. TILLS NU. TILLS IKVÄLL. Nu lever jag inte med det längre, det blir inte bättre. Härifrån finns ingen väg tillbaka upp.

FÖR JAG ÄR TYDLIGEN LIK MIN CHEF. ÅHHHHHHHHHHHH Vad jag vill att ni ska se honom, ÅH vad jag vill att ni ska förstå vilken satans katastrof det här är! Okej, tänk småfet, kort, halvskallig butter man i 50-årsåldern. MEN VAD FAN?! Jag har sån fulångest nu att jag är beredd att ställa in nyår och gå i ide. Ja det här var banne mig droppen. Godnatt.

Superstar och en anekdot om mitt underliga förhållande till tuttar

Förresten! På nyår är det Rollergirl som gäller. JAG BLIR GALET PEPP NÄR JAG HÖR DEN HÄR LÅTEN! Och ser videon. Rollergirl is a hot piece of aaaaass. Tror den är från 2000. Då var jag elva. Jag undrar lite över med vilka ögon jag såg på den här videon då... Minns att jag var TOTALT förälskad i den. Besatt. Ungefär som när jag fick systrarna Graafs skiva och mest tittade på skivfodralet istället för att lyssna på musiken. Jag minns att jag till och med vände på konvolutet eftersom deras tuttar inte syntes på den riktiga framsidan. Så - jag vände baksidan fram, där stod de nämligen och åmade sig framför en swimingpool. Sen skrev jag GRAAF med min silverpenna, så att man ändå skulle förstå att det var systrarna Graafs skiva. Det gjorde jag. Tuttar alltså. Jag känner lite såhär: Det är snyggt på andra, men jag skulle inte vilja ha dem. Förstår ni? Nej. Jag trodde inte det heller.

Kill your darlings och en jävla massa chips

Malin, Becci och Lotta hamnade visst hos mig ikväll för spontan tjejkväll. Det finns en anledning till att vi aldrig umgås hos mig och den stavas platsbrist. Det fick de surt erfara när jag delade ut kuddar och bad dem att slå sig ner på golvet. HAH! Vi kollade på en rulle med supersnygga Andreas Wilson och Alexander Skarsgård. Lite bittert att Skarsgård hade peruk och smink på sig filmen igenom, och Wilson åtminstone halva... Nåja. Lotta åt sitt fläsksvål, hällde cola på min matta och försökte stjäla min nyårsklänning. Malin skrattade hysteriskt åt duplopappan (extremt internt) och gjorde en grym immitation av a certain someone på min beställning. Becci nojade inför USA men jag gav henne en bok och då blev hon glad. Själv hade jag alla perfekta svaren på frågorna i min mina-vänner-bok, och så fick jag inte ens skriva i den! SURT. Ah, jag gillar att umgås med mina hemvändare. Tre stycken har de varit i jul, och jag har hunnit träffa (läs: de har hunnit träffa mig) allesammans ganska mycket till och med. Nöjd.

Nu tänker jag arbeta fram en plan för hur jag ska lyckas låta bli att bli redlös på nyårsafton och slippa sluta kvällen som ett miserabelt och extremt fult kolli i glitterfodral. Jag har ångest. Jag och alkohol har inte en avslappnad relation längre. Om 40 år sitter jag på en parkbänk och dödar för en trefemma klockan tio på förmiddagen. Fan, fortsätter man i den här sabla takten känns det så.

More new clothes...

Jag är livsfarlig på Lilla Ro. Bara i december har jag skaffat två nya peleka-tillskott till garderoben.



Realizzzatioon

Jag var rätt nöjd med att vara ute på mellandagsrean redan tre dagar efter att den börjat. Men tji fick jag. Den enda rean som var något att ha var överraskande nog Solos. Den var kul! Jag provade säkert åtta plagg och hade nästan lite svårt att begränsa mig när det kom till vad jag verkligen skulle köpa. Det blev det här iallafall!

Kjol från Carin Wester som blev rätt crappy på bild märkte jag.


Klänning från Whyred som är så otroligt mjuk och skön. Lite halvtrist snitt men den ska nog gå att hotta upp.

Nej jag skyndade mig från Väla och mötte upp Lotta för lite scones istället. Lotta! Fina fina Lotta.  


Julkul

Jag slänger in lite försenade bilder från Ullis julfest. Som var en bra kväll. Bilderna är dock INTE lika bra. Dom är faktiskt de sämsta festbilderna jag någonsin sett. MEN: Det är inte mitt fel. Henke höll i kameran.











Ja ni ser. Totalt värdelösa. Skitsamma.

Snabb resumé av kvällen: Ullis julfest som tog slut alldeles för fort. Kort kort runda till Nicks. Ner till bahnhof. Jag stannade i två minuter. Gick ensam till Morris. Mötte massa konstigt folk. Dansade för mig själv? Satt ganska mycket utomhus och frös ihjäl. Samtalade bland annat med en mycket fager men totalt korkad man. Låt mig citera: "Alltså jag kan göra vad jag vill, jag kommer ändå alltid se ut som en grekisk gud". HAHA, jag skrattade så jag ville dö inombords, men där och då så nickade jag förstååååående. Sen blev det 100 års jakt på taxi i iskylan. Fick ju ingen såklart. Så vi tryckte in oss 8 pers i Jockes bil.

I heard kalasbyxan is back

Dagens ord är Kalasbyxa. Det måste vara ett av svenskans roligaste ord. Jag vet inte vad kalasbyxa är för er, kanske en jävligt glammig bralla eller sådär. Men för mig har det bara en betydelse och det är strumpbyxor. När man var liten var klänning+kalasbyxa THE dresscode när man skulle på saft-och-bulle-kalas. Och det sjuka är att jag inte fattade att kalasbyxor var ett kul ord för strumpbyxor förren jag var kanske tio-elva. Jag sa verkligen kalasbyxa om mina strumpbyxor hur länge som helst utan att förstå vilket lustigt ord det var. Och nu tänker jag börja med det igen. Ikväll har jag på mig min festväst, ett par jeansshorts och svarta kalasbyxor. Kalasbyxor. Och det bästa: Jag älskar verkligen mina ben i kalasbyxor.


Hidden

when our wishes become ashes and our dreams stay in our minds when they say a soul will always find its time then a whisper becomes clear and soothing rain starts falling slow and she lets her hair down and every field will grow awakening well we say we are forever feeding dreams of yesterday and they say go follow shadows as you may but hidden wings and days desire will appear like coloured smoke and we'll stop talk in circles asking to be saved.

Jag har knarkat Titiyo hela dagen. Hidden är så bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ingenstans utan den i mina hörlurar.

Nej, nu städar vi ut julen. Jag vill inte ha fler skumtomtar. Det fanns visst en botten även i mig. Ikväll önskar jag att jag kunde dela mig i tre läckra små delar. Men det går ju knappast. Alltså står jag villrådig och det enda jag vet är att jag och mitt tetrapack rosé ska ut på äventyr.

Anna is christmasy


Min bästa julklapp var inramningen av min gamla Alienbild. Det hade jag aldrig blivit klar till själv.


Little christmas

Fixade precis sista julklappen. Jag är nöjd. Fast jag gjorde ett big mistake. Jag har gått och sneglat på boken George Carrie Dexter bra länge nu. Och så dagen innan julafton gör jag misstaget att öppna den. JAG VILL HA JAG VILL HA JAG VILL HA. Den är hur söt som helst. Porträtt av t.ex. Phoebe i vänner, Ugly Betty, Carrie i SATC, Homer Simpson o.s.v. Fattar inte varför jag inte bläddrade lite tidigare...

Just nu sitter jag och äter lussebulle och lyssnar på en pinsamt sliskig version av Last christmas. Vet inte varför. All den jävla julmusiken...

When Blair was a kid!

Jag måste sno en betraktelse av min absoluta favoritbloggare. Den här bloggen är den finaste i Sverige.

Och den här betraktelsen är så klockren och lustig och alltihop. Ebba och Didrik. Världens underbaraste ungdomsserie, eller, på delad första plats med Dårfinkar och Dönickar. Klassens coola katt Katarina är helt sanslöst lik Blair Waldorf i Gossip Girl på alla höger och vänster. Ser ni?! Hon ÄR ju för katten Blair 10 år tidigare. Det är nästan så att jag misstänker att de hade Katarina och hennes megacoola Betuladans i tankarna när de castade Leighton Meester. Måste vara så. KOLLA KOLLA KOLLA SJÄLV DÅ.
.

Gynning. Igen.

HAHA det är Gynning och jag ändå! Äntligen har vi något gemensamt. Jag har nämligen också blivit fotad av den här mr.Torgny. En mycket stilig man. Sanslöst stilig. Så stilig att jag blev helt galet nervös. Sen meddelade Torgny att jag ligger i hans "Bearbetningshög" (Jag misstänker starkt att bearbetningshög i detta sammanhang betyder papperskorg samt att Gynning INTE återfinns i samma hög. Nedrans.) Well well, det blev ingenting med det men jag är rätt bra på att ta nej. Dessutom sa någon jävla apa (som trots apandet har koll) att jag måste gå ner 5 kilo i vikt om jag ska kunna bli modell och det är verkligen inte något jag känner att jag har behov av rent hälsomässigt. Så det så. Apa. Bye modeldreams forever.

My honey and my heart

Hösten 2006 förälskade jag mig totally i Honey is cool. Jag var helt obsessed och när jag hör musiken idag ser jag precis allt som mitt liv var då. Alla människor, platser och happenings. Jag förknippade allt med deras gamla dängor, för jo, man kan väl påstå att jag var lite efter. 10 år typ. Men det är okej. Och eftersom jag nuförtiden är rätt stuck i mitt gamla musikbibliotek tar jag tillfället i akt och bjuder på just en såndär gammal dänga.
Honey is cool - The Lion

Vidrigt vidrigt vidrigt

Jag har helt och hållet hängt upp mig på ordet vidrigt. Allt som är mindre trevligt är vidrigt. Så jag tänkte att om jag kör ett inlägg här och nu, där jag får använda ordet vidrigt precis hur mycket jag vill, så kanske jag får det ur mitt system och då minskar risken för att jag ska använda det i var och varannat inlägg. Och på vilket annat sätt kan man få in flest vidrigt, än genom att ta upp allt som är vidrigt? Nej just det. Inget alls. Så, here goes:

VIDRIGT-LISTAN 22 DEC 2008 (D.v.s allt som jag tänkt på som vidrigt idag).
1. Korv är vidrigt
2. Räksallad är vidrigt
3. Senap är vidrigt
4. Ketchup är vidrigt
5. Mosmaskinsmos är vidrigt
6. Blanda punkt 1 till 5 så har du stora mosmenyn och den är så jävla vidrig. Alltså verkligen så vidrig så att jag vill kräkas. Jag skulle aldrig äta något så vidrigt som stora mosmenyn och jag föraktar alla som gör det. Bara så att ni vet.
7. Insändaren jag läste i en söndagsbilag om en man som hade ett sexuellt förhållande med sin svärmor, med hustruns vetskap och godkännande, i TIO ÅR var vidrig. Nej. Mannen, svärmoder och hustrun var vidriga alla tre.
8. Ruttna bananer är vidrigt. Och de som hellre äter det än gröna bananer är nästan lika vidriga.
9. Gamla män luktar vidrigt. Innan jag började jobba på Statoil visste jag inte att de hade en egen doft. Det har dem. Och den är - gissa vad - VIDRIG. Obeskrivbar, tyvärr. Jag kan inte ens säga att den luktar som en blandning av svett, bajs, cigg, gammal öl och dålig andedräkt. Det är värre än allesammans. Och jag svär att var tredje gammal man luktar precis sådär.
10. Dansbandsmusik är vidrigt. Snälla förklara för mig hur man kan gå igång på det?! Lars Kristerz, deras 70-talsdräkter a la Gert Jonnys, och deras version av Purple Rain får mig att undra om jag inte åkt på vinterkräksjukan ändå.

25 vidrigt! Sanslöst skönt. Och jag tror det hjälpte lite. Visst känns det lite uttjatat? Dessutom tror jag att det är en bra grej att tömma sig på bitterhet såhär två dagar innan jul. Då kanske jag kan hålla mig lugn och kärvänlig mot släkten hela julafton. Vi får väl se.


Wali<3

2008:s goda gärning stavas fadderbarn.

När jag förhoppningsvis någongång i framtiden får fast inkomst tänker jag helt klart skaffa mig ett eget, men än så länge nöjer jag mig med att casha in till familjens då och då. Han är så himla fin. Wali heter han, och första gången jag såg den här bilden grät jag floder i en halvtimme - det är något med hans tröja. Jag kan banne mig inte sätta fingret på vad.


Drömland

Jag har börjat drömma så sjuka saker. Natt 1: Freddie Mercury håller konsert vid rönne å. Jag springer och springer och springer, men jag hinner inte fram i tid till living on my own. Bara Ullis kan förstå vilken disaster det är... Natt 2: Jag blir våldtagen i en skåpbil. Av The strokes. Sen får jag och Josse följa med dem på poolparty. Jättenöjda. Natt 3: Jag bondar med en Ängelholmskille som jag inte känner alls, och inte har någon medveten önskan om att lära känna. Han har diabetes och är döv och han vill att jag ska ge honom hans diabetessprutor och prata i en tratt i hans öra så att han ska höra.

Något säger mig att drömboken inte kan hjälpa mig på traven med denna drömtydningen...


Just like in a dream we had

Har ni sett Titiyos Stumble to fall video? Den är rätt porrig och det är ju fint.

CHOKLAD



Jag känner mig rättså duktig. Är hemma alldeles för mig själv, och har aldrig varit så osugen på fest. Så jag gör ischoklad. Hur det gick ser ni ju ovan. Jag var inte sådär jättestadig på handen idag av någon anledning. Det bästa med den här kvällen är att 3an visar Love Actually. I lalalalalooove that movie!

Decemberspråk

Igår var:

Öl i stora glas med tydligt budskap.


Mananizahblicken?


5 kilo mutor


En thailändsk bucket


Josse och hennes vän Vidrige Vilton?


En lånetandborste med A för Anna <3

Jag kommer sakna Ullis och vårt decemberspråk...


I want to be Sasha Fierce too!

Den sjukaste komplimangen jag någonsin fått är att jag såg ut som Beyonce. HAHAHAHAHAHA. Jo men visst. Efter 300 shots kanske? Vi har ju after all två ben och två armar båda två. Hur som helst. Beyonces musik är kanske inte min kopp te, men hon är ju så jäkla cool. Hur hot som helst. Och vart jag ville komma med detta inlägget är att jag älskar att hennes nya album heter I am Sasha Fierce. Hur coolt?! Nu vet jag ju vad min unge ska heta. Eller nej. Vad jag ska heta. Jag byter namn. SASSSHAAA FIEEEERCEE.


Ketor



Att slå in julklappar är ett minutjobb för vissa. Inte för mig. Jag har hållt på halva dan. Det ser ut som kriget runt mig. Jag klistrar, klipper, knyter, glittrar och skriver. Beccis paket fick ett helt litet brev på sig och så gjorde jag ett kollage med New York bilder. Min kreativitet är S L U T.

Annat. Jag rapar rötter. Det är vidrigt. Det känns som att jag har ätit en hel skog. Den skyldige? En liten brun tablett, rysk rot. Som ska vara bra för en hel massa saker, och det är den säkert. Men det känns verkligen som att jag tuggat på pinnar och mossa hela dagen. Kan inte vara värt det.

After Work snart!


Och en till då

På tal om snygga tjejer då.
Gynning! Gynning Gynning Gynning!
Hon är Sveriges snyggaste sen hon blev smal, brunett och stylish.
ÄLSKAR hennes nya bloggheader.
Se själv!


En snygg tjej bara

Jisses vad jag ser fram emot premiären av Confessions of a shopaholic. Jag tror det kan bli hur bra som helst. Det här är Krysten Ritter, som spelar Suze i filmen. Jag har aldrig hört talas om henne förut, men GUD VAD SNYGG HON ÄR JAG FÅR ONT I MAGEN. SÅÅÅ vill jag se ut. Tack. Dessutom har hon MIN klänning på sig. Bra smak. Får jag säga.









DEN SOM INTE TAR BORT LUDDET SKA DÖ

David Batra är ju inte så himla kul egentligen. Men han har skrivit en rolig bok! Som jag nog skrivit om här förut? En samling av en massa på ett eller annat vis, lustiga tidningsinsändare. Nu har han skrivit en till! En samling arga lappar som han hittat på anslagstavlor, i trapphus, tvättstugor o.s.v. Bara titeln säger mig att jag kommer älska den. Jag älskar folk som skriver lappar, det är ju ett himla fint sätt att kommunicera. Jag ska bli flitigare med lappskrivandet, men jag slår ett slag för glada lappar. Med fina hälsningar på och inte utskällningar. Men slipper jag att få de arga lapparna i min egen brevlåda så läser jag dem gärna. Därför - Jag måste ha den här boken i julklapp.


Västfest

Det värsta med att handla julklappar är att det alltid slutar på att man handlar till sig själv istället. Iallafall för min del. Idag köpte jag en kickass väst på Gina. Jag gillar inte Gina. Men ibland får de till det! Som nu. Jag är helt kär. Och det blev jag även om Josse stod brevid och viskade "Riddarrustning" i mitt öra. Västar borde man ha fler, sjukt party.

Today

Jag är slut. Jag och Josse har letat julklappar bokstavligen hela dagen. Det gick först åt skogen, sen höjde jag min budget och hittade iallafall några stycken. Fan vad dyrt allt är. Josse köpte kir till mig. Jag blev så jävla glad när jag såg att det finns här! Kir är den bästa alkoholhaltiga drycken någonsin. Kärringdricka säger folk, men who cares?! Det smakar svartvinbärssaft och vem gillar inte det? Dessutom kan jag sluta ögonen och drömma mig tillbaka till Paris där kir var rutin. Mmm.

Sen träffade jag Josses supertjusiga farmor Monique. Hon tyckte nog att jag var rätt trög. Söt och trög. JOOLIIIE ANNA sa hon. Alltid något. Själv sa jag tre saker. Bonjour. Ca va. Au Revoir.

Earthquake minsann

Det var alltså jordbävning i morse! Jag vaknade helt förvirrad och kastade mig upp ur sängen och tog tag i väggarna för att det skulle sluta ungefär. Jisses nu har jag blivit helt knäpp tänkte jag när det slutade skaka. För det skakade verkligen som tusan i mina väggar. Skakar gör det i och för sig bara av en liten vindpust, men ändå. Mitt hus hade inte pallat en sekund för den blåsande vargen i sagan om de tre grisarna eller vad fan den nu heter. En gammal pinnkoja är vad det är. En fin pinnkoja men dock. Är lite frövånad över att jag accepterade att jag nog blivit knäpp och somnade om på en halv sekund. Nåja. Men det var alltså en RIKTIG jordbävning! Skönt att veta.


Acnelove

I år ska jag fanimej ta tag i mig själv och gå på mellandagsrea I TID, och inte typ den femtonde januari. Och hoppas att Solo och Spirit rear lite Acne... Jag har dreglat över den här x antal gånger.

(Acnes bilder är kaaaass...)

Och den här förstås.


Xmas-song of the year

Avskyr egentligen när etablerade artister släpper julsinglar. Den enda som lyckats är väl egentligen Mariah Carey. Hennes All I want for christmas kan ju nästan räknas till julklassikerna nu för tiden. Alla andra blir bortglömda lagom till annandag jul. Typ. En som jag inte hoppas blir bortglömd, och som jag gärna lyssnar på året runt är The Hives och Cyndi Laupers A christmas duel. Den är kul! Lyssna på texten, love it!


Hjälp. Nu har jag hetsbloggat tre inlägg musik på typ en kvart. Någon som sa kvantitet före kvalitet? SKITSAMMA. Jag ska för fan till Ullis och trycka i mig bakelser hela eftermiddagen. Hej!

Musicnews

Mina föräldrar tycker att Nina Persson är ful. Alltså F U L. Hur kan man göra det?! Hade jag fått byta utseende med en person i hela världen hade det varit med henne. Hon är snygg på ett så jävla intressant vis. Äsch, det var en parantes. Nu gör hon comback med A camp iallafall. Jag gillar inte A camp alls lika mycket som Cardigans, men man kan ju hoppas på en nice skiva. Första singeln är iallfall fin. Framförallt är videon fin. Nina är fin. Fin fin fin.



En annan happening är väl Mando Diaos skivsläpp i Februari. Det blir kul! Lite Mando-hysteri igen, det var längesen! Om A camps första singel är fin så är Mando Diaos så jävla bra. Älskar den här låten.

En liten tanke åt mannen med världens fulaste näsa

Jag blir så ledsen när jag läser om Michael Jackson, eller Mikaeel Jackson som han nu heter av någon underlig anledning. Hur han faller ihop ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Det är faktiskt en tragedi, tänk hur BRA han var. Och allt som rapporteras kring hans liv idag blir bara sjukare och sjukare och man vet att han har precis 0,0% chans att göra en comback a la Britney Spears typ. Han är körd. Så är det. Och han lär gå under helt om några år. Typ hamna på gatan. Ingen bryr sig.

Min Michael Jackson favorit är den här. Lite nördigt tror jag det är. Han började bli lite nördig vid den här tiden, inte alls samma cool-status som på Thrillertiden. Men skit samma. DET SVÄNGER JU.

INTE OKEJ

Jag har en lookalike! Jag har alltid önskat mig en och varit avundsjuk på Ullis för att hon visst har en "syster". Men nu har jag min egen, och jag är inte ett dugg nöjd. Såhär.

En ful liten man kommer fram till mig idag och säger såhär:
- Var det du på bowlinghallen i båstad i lördags? (Eller nej förresten, stryk frågetecknet, han fick det att låta mer som ett påstående).
Jag: Va? Nej? (Och som alltid när jag hör ordet bowlinghall får jag lite panikångest och tillägger med lite väl mycket desperation i rösten, får jag nog erkänna):
- Jag har faktiskt aldrig varit där!
Ful liten man: Hehe okej. Då var det väl inte du vid entrén, lite väl glad i hågen...
Jag: Eh nej?!

DET ÄR NU DET HÄNDER. Han ger mig blicken. Blicken som säger: "Okej, jag fattar, du skäms och vågar inte erkänna, men det är okej, ses vi nästa lördag?" Det är så jävla uppenbart. Han tror mig verkligen inte. Han flinade fortfarande när han gick. Och kvar står jag som ett mycket frustrerat frågetecken. Vad är det med min lookalike sysslar med? Har hon RAGGAT på den fule lille mannen? Min livliga fantasi har skenat iväg hela denna afton kan jag lova. Typ: Tänk om hon är båstads värsta fylleslampa och alla vet vem hon är, och så tror de att det är JAG. "Hon på Statoil" kanske de säger, och så flinar alla bakom ryggen på mig när de handlar hos mig. Vad fan... INTE OKEJ.

Oui alors!

Idag när jag var uttråkad på jobbet tänkte jag på franska. Jag brukar göra det ibland, som för att sätta igång hjärnan och så inbillar jag mig att det är övning. Jag brukar ha låtsaskonversationer i huvudet. Konversationerna handlar om allt mellan himmel och jord och är kanske inte så jättesammanhängande.. Jag drar liksom till med det jag överhuvdtaget kan säga på franska. Idag hade jag en konversation mellan en person som bodde med en katt och en hund i Paris, och en annan som gillade att gå i matbutiken och handla grönsaker och kanske en flaska vin. De kom fram till att de borde träffas och laga mat. Kanske gå en promenad eller städa. Och att katten var hungrig och behövde kattmat, och kanske en skål med vatten.

OCH NI FÖRSTÅR INTE HUR BRA DET LÅTER I MITT HUVUD?! Jag pratar fläckfri franska, ganska snabbt också emellanåt, sådär som bara de riktiga fransmännen kan. Men så öppnar jag munnen. Och så är det kört. Varför är det så?!


Britta för nybörjare

En tjej som det snackas oförtjänt lite om i singer/songwriter-sammanhang är Britta Persson. Tror jag har tjatat lite om henne förut, men nu tillägnar jag henne ett inlägg för att ni ska förstå hur FANTASTISKT JÄVLA BRA hon är. 

Jag köpte hennes debutskiva 2006 för att en recensent skrev att hon lät som Pippi Långstrump på extacy. Tilltalande tyckte jag. Och det var det. Den skivan betyder galet mycket för mig, och när jag hör den blir jag 16 igen. Kill Hollywood me som kom i år är lite bredare, inte riktigt lika mycket Pippi på extacy alltså, men den är också fin. Det bästa är hennes texter, hon skriver genomärliga texter om känslor som jag känner igen mig i varje dag. I miss finns inte med på någon av hennes skivor, men är min favorit. Så brutalt ärlig och desperat. Jag hittar den inte på Youtube, men jag bjuder på två andra Britta-favoriter. Båda från Top quality bones and a little terrorist, som hennes debutskiva så vackert heter.


You are not my boyfriend


Winter tour

WOMANIZZZER

Ja ikväll är det fest, jag är så sjukt taggad. Det är lite tråkigt att jag ska upp klockan sju imorgon för att jobba. Men vad gör man?!

Bondetjerlek

Det enda tv-programmet jag följer är Bonde söker fru. I LOVE IT. Helst av allt skulle jag vilja att en av bögbondens dejter skulle bli straight sådär huxflux. Men det är kanske att hoppas på för mycket. Hur som helst så har Fredag hela veckan tydligen gjort en parodi på programmet. Den älskar jag nästan lika mycket. SÅ RIGHT ON! Skit i att kolla om ni inte sett orginalet, då är det inte riktigt lika kul försår ni.

It's a shame.

Nu blir Josse kanske ledsen, för hennes kärlek till The Killers är större än hennes OCH min kärlek till ost, TILSAMMANS. Vi snackar skalor som inte ens finns alltså. Eh. Men jo såhär: Vad hände med dem? The Killers, alltså.

Jag har alltid tyckt att de, tillsammans med ett fåtal andra musiker kunnat konsten att verkligen få en att känna. Det är inte bara bra, svängigt liksom, utan verkligen så fantastiskt bra att det svartnar framför ögonen och du får visioner om allt du vill, och tänker förändra. Kraft och inspiration.

Jag kan ingenting om musikbranchen så jag vet inte om The Killers själva accepterat att de ska spelas på jävla Rix fm, men en sak är säker: Human som går varmt på just denna kanal smälter in hur bra som helst i all annan geggamoja. Den är ingenting, bara totalt platt och ointressant. Jag blir ledsen. Ni måste förstå vad jag pratar om? Plocka fram Under the gun. Mr. Brightside, Jenny, All these things that I've done, On Top och Indie rockn'roll så MÅSTE ni förstå vad jag menar. Det är ljusårs ljusårs nivåskillnad. Men det kanske bara är jag.

ÅH!

Jag hade namnsdag i tisdags. Det är ju inte direkt något man går och håller i huvudet. Det är först när någon gratulerar en som man kommer ihåg. SÅ, DÄRFÖR ÄR DET JU SJUKT KONSTIGT ATT JAG KOM PÅ ALLDELES PRECIS JUST NU ATT JAG HADE NAMNSDAG FÖR TVÅ DAGAR SEN. Den bittra sanningen - INGEN gratulerade. Jag känner mig sådär bitter som jag nästan aldrig gör längre, förstår ni hur illa det är?! Bitter-me is back! YOU BROUGHT HER BACK. Fan vad sur jag är.

MEN! Jag letar ju kryphål som en galning här för att slippa vara sådär crazy-bitter. Är inte namnsdag ett lite utdött fenomen? När man var liten var det ju iallafall hälften så stort som födelsedagen, något att längta efter. Jag minns Beccis Magdalena-partyn den 22 juli varje år. DET VAR ÅRETS FEST NÄR MAN VAR 4-5-6-7 typ. Jag fick inga namnsdagspartyn, men visst var namnsdagen spännande! När som helst kunde vem som helst gratulera en, och så stod man där och kände sig mallig för att man hade ett namn. Eller något. Men nu? Är det någon som får namnsdagsgratulationer? Kan vi inte låtsas att det bara är för små barn och gamla tanter som inte har något mer att fundera över än sina frimärks- och myntsamlingar? Jo det gör vi.

Tottsicle, Tippi and the circusfreaks!

- Tott fyller år i morgon! Och han skrev sin önskelista själv! Polkagrisar vill han ha, och så Wall-E filmen förstås. Det måste vara ödet att det är release på den imorgon!

- Fönstret åt gården med aftonbladet idag, ska snart ner till affären och haffa den. Fick Fåglarna av pappa förra veckan och jag måste säga att jag inte gillar den. Mest p.g.a Tippi Hedren. SHE'S A BITCH (med kanske världens coolaste namn i och för sig). Hade jag varit fågel hade jag också velat hacka ut hennes ögon, ingen tvekan om den saken. Men okej, jag antar att den tjänade sitt syfte, jag är inte sådär jätteförtjust i fåglar längre...

- I natt drömde jag att jag var en cirkusartist? Det var på en sån där gammaldags cirkus som man visade upp samhällets freak på. Ni vet, elefantmannen, skäggiga damen, de siamesiska tvillingarna och kannibalen. Jag fick ingen riktig klarhet i vad min roll var (kanske hade jag en snabel eller något som jag inte märkte?), jag bara gled omkring i min nyårsklänning. Det är lite cikuskänsla på den faktiskt! Ni märker ju hur mycket jag obsessar om den här klänningen, jag kommer vara så trött på den lagom till nyårsafton. Hur som helst, Britneys video till Circus är ju lite sådär gammaldags-freak-cirkus-inspirerad. Jag tycker den är ganska fin.  

Bara tre noteringar från 11 december som egentligen varit en skittrist jobbdag.


Only dancing



Som utlovat: En tjuvtitt på årets snyggaste nyårsklänning och mitt sjukligt slitna hår på köpet, bara det! Jag jämför min klänning med Nina Perssons MQ-klänning och tänker: "HAH! Hon ser ut att vara typ tio bast medans jag ser ut att nyss ha ramlat in från någon jävligt glammig tjugotalsfilm". Eller något åt det hållet...

Nu återstår bara att komma på en taktik för att få behålla åtminstone några paljetter och pärlor. Och förståss: Att fixa en nyårsplan. Heh. Det blir dyra timmar med tanke på att jag är rätt stuck i statoiluniformen fram till klockan 20.00. Skit också.

It WILL be a happy new year!

Jag har hittat min nyårsklänning. Än så länge är den bara undanlagd, för jag var tvungen att tänka lite, rent ekonomiskt är den ju inte direkt ett klipp. Heh. Men nu har jag tänkt lite, och jag ska ha den. Helt fantastisk. Vill ha den här nu, så jag kan klappa lite på den. Får hålla mig till imorgon. Men då jävlar! Då lovar jag en tjuvtitt också, men bara en liten, annars är det inget skoj. Åh gud vad ni bryr er, eller hur?!

It's like a cigarette in the mouth

Michaela på Stureplan tipsade om en blogg som rätt och slätt består av bilder på folk som röker. Vackra människor som röker. Och den är så sorglig förstår ni, sorglig i all sin skönhet ska sägas. Så här är det. Cigaretter gör sig sjukt bra på vackra, unga människor. Jag tycker verkligen det, och sedan kan moraltanterna säga vad de vill. Men faktum är för det första: Ett beroende är väldigt oattraktivt hos vem som helst. För det andra: Att röka är helt klart ett destruktivt beteende, alla vet att det är skadligt. Och destruktiva beteende tycker jag bara att man kommer undan med till en viss ålder. För det tredje: Ett beroende betyder att du åldras i förtid, det är så enkelt! Vet ni hur många fula kärringar som röker? Äckelkärringar som för längesen förlorat all sin skönhet, och bara är sunkkärringar som bara MÅSTE ha sina cigg. Äckligt. Och det är ironiska är att ciggen som gjorde sig så bra mellan deras fingrar på 70-talet förde dem dit.


Därför är den här bloggen sorglig. Man tittar på bilderna av alla sjukt vackra, oförstörda människor, med den obligatoriska ciggen i högerhanden, och vet att den förstör dem. Missförstå mig inte, jag försöker inte moralisera eller någonting, men jag älskar vackra människor och önskar att de alltid fick vara vackra. Skönhet som dör är sorgligt.



5 smoking-is-glamorous bilder som får mig att vilja skita i framtiden och stoppa tretton cigg i käften och tända på. Men nej. Vi skiter nog i det ändå...


Coffee is my best frenemie

Ska strax till Ullis och bonda lite med henne, men framförallt med hennes espressomaskin. Jag närmar mig den med skräckblandad förtjusning. Min och kaffets kemi stämmer INTE. Alltså jag tycker om det och så, men dricker jag en latte, på halv espresso räcker alltså, vid den här tiden så kan jag säga adjö till min nattsömn. Heh. Jag förstår inte! Jag blir helt hyperaktiv av bara en droppe. Totalt rastlös, kan inte sitta still. Händerna skakar och sådär och jag vill prata snabbare än vad som är fysiskt möjligt, alltså börjar jag snubbla på orden och det låter väl lite freaky. Kaffe fungerar på mig som jag kan tänka mig att knark fungerar för en del. Alltså vågar vi inte tänka på hur knark i min kropp skulle funka. Det vill vi inte ta reda på heller.

En film ni ska se.

Bestämde jag nu.

Jag såg Livet är underbart i veckan. Den är så fin och söt och rolig och hemsk och skrämmande och tänkvärd. Allt på en gång, ni måste se den. Man blir glad. Kärlek är vad den är. Hojta om du vill låna den. Snälla hojta. Du vill se den, jag känner starkt för att sprida den här filmens budskap.

Nytt psycho i stan!

Ängelholm har fått ett nytt psycho förresten! Idag när jag väntade på bussen hör jag det här:

"VAR FAAAAN ÄR NI ERA SMÅ JÄVLAR, KOM FRAM FÖR JAG HITTAR ER FÖRR ELLER SENARE, JAG FÖRSVINNER INTE!!! OCH JAG KAN LOVA ER ATT JAG ÄR DEN SISTA SOM BLIR KNULLAD I RÖVEN. ÄR DET NÅGOT JAG HATAR SÅ ÄR DET DEN HÄR JÄVLA FITTSTAN".

hehehehe. Ja. Det var ju lustigt kan man tycka, men fan vad rädd jag blev. Killen som skrek såg helt livsfarlig ut, det bara lös psycho i hans ögon. Utan tvekan en snedtripp av något slag, han var lätt en fara för både sig själv och andra. Nu råkade ingen illa ut vad jag såg, mer än ett par cyklar som han totalkvaddade med sina bara händer. Men det var sjukt obehagligt, det hade inte förvånat mig en sekund om han gett sig på en människa helt oprovocerat. Helt out of control....

Aj


Bakfyllans ansikte. Lagom snyggt sliten och sådär. Jag gillar det. Känner mig nästan alltid hot på bakfyllan av någon jävligt snedvriden anledning?

Jag lyssnar på Yvonne. Protect me måste vara det finaste den där henric de la cour åstadkommit.

So blush my skin with your bare hand
so you can have the comfort to call me weak
I´ll be laying awake at night,
and I will never let you go to sleep

Hur fint? Jag önskar verkligen att jag var femton.

Last nite

Jag förstår inte. Ibland klaffar allt. Som igår. Vi kör en resumé va? Fast jag i princip helt slutat med att referera mitt liv här i bloggen. Men jo. Vi kör nu. Bara idag.

Julbord på Lilla Helfwetet i Halmstad. Jag har verkligen noll koll på Halmstad, får inte grepp om staden, jag trodde den var liten men det kändes INTE så när jag och Fia jagade hennes loverboy genom hela stan lite senare. Whatever. Jag avskyr julmat, det är knappt så att jag äter det på julafton ens, så jag var lagom pepp. Men det var världens bästa mat. Jag bygde min egen sushi av lax och haj och helleflundra och gud vet allt. Köttbullarna och prinskorvarna lät jag vara. Snapsade på rätt bra och Fia och jag körde på rödvinet så vi blev ju hyffsta luriga direkt. Jag rev inredningen men lagade den alldeles själv. Försökte ragga på bartendern, som Boppa hade gjort, men han fattade inte vinken alls. Jag har visst inte tekniken inne ändå då. Vi gick vidare till Svenne-puben nummer ett. Det var rätt kul i all sin misär. Mojitos och Caipihrinas bara slank ner, allt på bekostnad av Statoil. Statoil är så jävla bra. Men Fia och jag var Ängelholmpepp, och sådär lite halvsmidigt (tyckte vi själva) slingrade vi oss ur personalfesten, som ändå var på god väg att spåra. Usch, jag får skiten på måndag. Jag vet en person som nog aldrig mer kommer att prata med mig för att vi stack. Uh. Men jag är rädd att jag måste säga att det var värt det. För när vi väl hittat Hogge i Halmstadsmeten blev det ilfart till Ängelholm och Torstens. Fia fixade första parkett vid sin brorsa och det var i princip vi som bossade musiken resten av kvällen. SÅ BRA. På Torstens fattade bartendern dessutom vinken med våra fladdrande ögonfransar och allt det där så inte ett tomt glas framför oss inte. Vi var absolut sist på stället, och efter stängning hängde vi på hela Torstens-crewet till Tres och satt där och hällde i oss vatten och snackade skit. Helsingborg var planen, men något kom i vägen och jag hoppade av i sista stund och mötte upp Boppa, Ullis och 3 unga män. Hääh... Vi gick hem till Boppa och baginboxade och tände andra ljuset på adventsljusstaken. Det var så fint. Sen gick tiden och klockan blev halv sju? OCH jag kommer aldrig någonsin kunna förhålla mig normalt till The Knifes Deep Cuts. Det var bara det. Idag mår jag precis som jag förtjänar. Så värt det.


Saved by.... Bowling?

Min enorma bowlingskräck räddade mig från en date jag hellre dör än går på. Se där.
Så här lät det:
- Gillar du bowling?
- NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Jag fixar inte bowling. Först trodde jag att det berodde på att det mest ångestframkallande jobbet jag någonsin haft var på bowlinghallen. Men nej. Det är inte det. Bowling är så jävla svennigt. fulkultur fulkultur fulkultur. UÄH. Jag vill inte beblanda mig med kärringar som klätt upp sig i cowboyboots, vita jeans och nya toppen från Kappahl, blonderat håret och dratt kajalpennan några extra varv runt ögat, för att gå och bowla. Månadens festligaste händelse. Död åt bowling.

Ge mig julklappscash va?

Muminmuggarna var visst inte gratis ändå... Har fortfarande inte förstått var de säljs, men det finns helt klart än marknad för begagnade på Tradera. 786 kronor var en mugg uppe i. HA HA HA. Okej, så fina är de inte.

På tal om Tradera, jag har inga julklappspengar så nu lägger jag in en ny laddning garderobsrens...
1
2
3

Hej!


Det var Ninas fel!


Den här bilden har de smällt upp utanför MQ. Det är klart att de har. Snygg-Nina i snygg-klänningen. Eller snygg-klänningen, jag vet inte... Egentligen är den alldeles för pluttinuttig och sådär, men så ser man den på Nina och tänker, skitsamma. Vi provar. Så även jag. Jag provade. XS så klart (vägrar erkänna att jag är en solklar S). Och fastnar. Jag kommer i den utan större problem, tänker att nej, det här är inte jag. Den ska vi inte ha. Det är när jag ska börja kravla mig ur den lilla paljettbakelsen som problemen uppstår. Jag märker snabbt att jag är fast. Jag vrider och vänder, men nej. Den är verkligen fast. Panik. Det är rätt sällan man drabbas av riktig panik, men jag gjorde det. Precis som när jag ser ett dött djur kändes det, förutom att jag kan springa i från det döda djuret. Klänningen satt ju liksom där den satt. Jag såg framför mig hur jag skulle få hojta på personal så att de kunde komma och klippa upp den. Men så av ett under glider den plötsligt av, och kvar står jag, helt skakis i benen. Jag är så jävla löjlig.

The worst combination of addictions

Igår hämtade jag in all min fjortismusik från en extern hårddisk till datorn. KÄRLEK. Alltså. Jag sitter här och blir hög på Laakso, Tiger Lou, Yeah yeah yeahs, Strokes, Sounds, Strip music, Cardigans... Det är fint. Därför slänger vi in en till såndär låt som jag alltid har med mig, och som aldrig går i sönder så att säga. Laakso - High Drama. Sammanfattar hela året jag var 16 på 3 minuter tror jag. Skickligt.

Kate<3



Vilken bloggattack det blev ikväll! Nåja, se det som kompensation eller något.

Min far har gjort en skiva till min mor. Så rart. Tycker jag. Min man ska också göra skivor till mig. Det är liksom ett krav. Vi måste se till att föra blandbandets arv in i 2000-talet. Lilla mor spelade den ikväll och nu kan jag inte sluta nynna (Okej, skriksjunga emellanåt) på Kate Bush - Wuthering Heights. Så, här, feel free att klistra den på era egna hjärnor också. För visst är den fin? Visst är Kate Bush fin?

Fan för hightech!

Sitter och tittar på Morris-bilder och tänker att det nog är en bra taktik att be fotografen ta sitt pick och pack och dra åt skogen när han viftar med sin kamera framför ens näsa. Nu har jag personligen inte problemet jag här tänker belysa, eftersom Morrisfotografer sällan eller aldrig ber att få fotografera mig. Ingen aning om varför. Verkligen. Ingen aning alls. Heh.

MEN FÖR ER ANDRA. Ni som vecka efter vecka får era nunor uppvisade på Morris hemsida. För allvarligt, vad är det med killens objektiv?! Säkert fantastiskt om man ska fota hus eller hav eller himmel eller fåglar eller blommor eller.. Kort och gott: Natur. Men bränn av en blixt framför en människa som inte heter typ Angelina Jolie eller Scarlett Johansson och hon/han blir FUL.

Är din hudton lite rödlätt i verkligheten? Ja då blir du tomatröd på Morrisbilden. Har du en dubblehaka som skymtar ur någon enstaka vinkel i verkligheten? Ja då har du 17 dubbelhakor ur vilken vinkel som helst på Morrisbilden. Har du ett gäng finnar som du tycker att du lyckats dölja väl i verkligheten? Ja då är dina covering-försök som bortblåsta på Morrisbilden. Inget coverstick är för tjockt för den jävla kameran att tränga igenom.  Varenda liten por är sådär in your face-exponerad att man inte kan tänka annat än: "Fan vilka fula människor det bor i Ängelholm", när man tittar igenom bilderna.

Och så vill vi ju inte ha det! För vi är inte fulare än i Västerås eller Norrköping eller Sundsvall eller Ystad. Det är bara det satans objektivet som ställer till det för oss. Fular ner oss. Jag minns vimmelbilderna från när man var 15 och sprang på Madison och Ekebo, tagna med någon sketen digitalkamera. Ja, jag minns dem och saknar dem. Fuck technology...

(Det här inlägget känns egentligen inte fulländat utan en bild för att illustrera vad jag menar, men det är kanske lite över gränsen... Kan jag tycka. Kan till och med jag tycka).

Obama hjärta mamma

Mamma: Jag pratade med Barack Obama idag, han verkar verkligen sympatisk!

Händelserika dagar på ungdomsmottagningen i Ängelholm hör jag. Eller bara en förvirrad morsa...

Most fashionable gifts by H&M



H&m:s nya reklamfilm är så så så snygg. Vem har gjort den?! Minns att David La Chapelle gjorde en liknande för ett par år sedan. Men det här är inte han, eller hur?

Synd att H&m i sig är crap numera. Trist trist trist.

Bög-Mumin och Faghag-Snorkfröken


Nästan överst på min önskelista står muggar med muminmotiv. Eva på Lilla Ro hade en hel servis som jag blev helt förälskad i när vi fotograferade. Arabia heter företaget som tillverkar dem, och jag har ingen aning om prisbilden. Hoppas de är nästan gratis...

Hur som helst, igår publicerade Kvp en artikel om dessa muggar, med en lite annorlunda vinkel... Fokus på Mumintrollens sexualitet. Läs! Det här här är kul! Jag måste verkligen titta på Mumin nu, för att själv kunna göra mitt inlägg i debatten. Man funderade ju inte så där jättemycket på hurvida Mumintrollet gillade pojkar eller flickor bäst när man var sju. Det var ju han och Snorkfröken, vad annars?! Kemin mellan Mumin och Snusmumriken har jag missat helt... Jag älskade verkligen Mumindalen, det var så fint och mystiskt och mysigt. papapapapapapapapa mamamamamamama, minns ni?!




RSS 2.0