Titta så glad jag är. Fick själv en chock, trodde inte att jag kunde le så stort. Och vad är då orsaken? Jo, 54 livs levande kycklingar i en trälåda. I onsdags var dem ägg, och sen kläcktes dem lagom till skärtorsdagen, hur fint är inte det?! Man kunde ta upp dem i handen, och så satt dem där och var alldeles mjuka och varma... Men nu har jag ett problem. Om 12 veckor ska dem bli mat, och då känns det väldigt väldigt fel för mig att äta kyckling. Jag kan ju inte vara säker på att det inte är en av de här som jag käkar. Alltså vore det bäst om jag låter bli kyckling om 12 veckor och ett år framåt eller så, eller hur länge ligger kött i frysdisken? Jag kan INTE riskera att käka upp någon av mina vänner. Aldrig.

Sedan fortsatte vi till mitt ute i ingenstans, till Flinckmans café. Det var så coolt! Ett av rummen var typ tapetserat med bilder på After Dark och i hörnen stod skyltdockor med lila hår. Flinckman själv serverade kaffe vid borden och kallade servitriserna för sina älsklingar. Dock inte iförd paljettklänning och fjäderboa, men ändå. Jag skymtade ett par diamantringar på hans fingrar iallafall. Jag köpte en plåtburk i hans loppisbutik, gammal och fin.