Det var verkligen en lättnad att se att även Ängelholms studenter är kapabla att festa till det mitt i veckan. Jag började bli orolig! Det var en riktigt rolig kväll dessutom! Idag känns det som att jag blivit överkörd av en lastbil, och jag förstår inte alls varför. Jag och Benson höll ju oss på mattan! Nej, den här morgonen har inte varit kul att genomlida vill jag lova.. Men nu är det nog snart dags att köra till skolan för att fila på lite inlämningsuppgifter och ha psykologi. Kul. Antagligen kör jag inte ens lovligt.. Min avancerade uträkning visar dock på att alla alkoholhaltiga drycker förbränts, men med tanke på hur jag mår tvivlar jag starkt. Usch.

Ikväll vilar vi och på fredag är vi på det igen!

Äntligen har jag avverkat åtminstone tre av de fyra skoluppgifterna jag har kvar, fantastiskt bra! Imorgon är jag ledig, och därför planerar jag att bli lite sådär rund om fötterna ikväll. Lite lagom bara, den riktiga festen blir på fredag när Linnea goes 19!

Boppa klarade sitt körkort idag! Enligt henne själv snackade hon sig till det, och jag är lite halvberedd att tro henne. Jag, Boppa och en packad Pontus (halv tre en tisdag...) gick upp till Ica Maxi ungefär och hämtade Pontus bil, sen fick Boppa köra oss ner till stan! På vägen såg jag en mosad igelkott och det svartnade framför mina ögon och jag fick värsta panikkänslorna som jag alltid får när jag ser ett dött djur. Jag förstår inte vad det är! Det blir värre och värre dessutom, jag tror jag borde prata med psykolog om saken. Jag lovar och svär att det är något knas i skallen som uttrycks på detta vis.

Snart kommer Boppa i bilen och så ska jag, Malin, Linda och Pontus följa med till Donken! En klassiker för nyblivna körkortsägare! Sedan blir det högst troligt Morris och ÖL. JA. BRA. HEJ!

Vilken bal det blev!
När jag fick på mig klänning och smink kändes frillan inte lika missanapssad, och jag var faktiskt riktigt nöjd helt plötsligt. Så jag begav mig till stan och fotografering med Linus, Boppa och Johan klockan tre. Det gick väl bra hoppas jag, får se bilderna sen, kul att ha riktiga proffsfotografier! Sedan fortsatte vi upp till Linus för skumpa och räkmacka, fixarn! Det var så fint och mysigt. Halv fem ungefär kom bilen, och jag höll på att svimma när jag såg den. Helt perfekt, jag åker 100 gånger hellre i en sån än i en jävla limousin eller något sånt stekigt. Vi kom fram bland de första, och det var så mycket folk som fotade och hade sig, jag kände inte igen någon utom mamma för jag var helt paralyserad. Ungefär. Well, sedan blev det ett långt mingel och det var så fantastiskt att se alla fina vänner. Alla såg så jävla bra ut, jag förstår inte?! Snyggast av alla var Linda och Linnea, stunning! Till slut fick vi slå oss ner och maten var bra, tyckte jag nog. Åtminstone förrätt och dessert. Vinet var skit, men vi svampade förståss i oss det ändå. Efter middagen var det förståss dans hela natten lång. Först vals och sedan den bästa macarena-dansen jag sett sedan 1996! Fantastiskt. Fint. Underbart. Vilken kväll alltså. Jag är lite mållös känner jag. Så jag bjuder på lite bilder istället för att sitta här och tjata.


Det här tog längre tid än vad jag tänkt mig. Så det blir inte fler idag. HEJ!

Det roligaste med ESC är alla artister från östländerna som har ordet heart i sina låtar, och det är väl typ i och för sig allesammans, hjärta och smärta är the shit.

Haaaaarrrrrrrrt sjunger de. Det är svårt det där med uttalet ibland.

Jag tror det är dags för en ny kategori här i bloggen, det är ju trots allt rätt mycket som kan hänvisas till som ett litet helvete, åtminstone i min värld.

I fredags var jag i Apoteket för att köpa nässpray. Så jag tar min kölapp, och märker irriterat att Arne, Gösta, Rut, Gunnel och allt annat skruttigt gammelfolk är före mig i kön. Det blir en lång väntan, nästan tjugo minuter tror jag faktiskt. Men så är det min tur, och jag annonserar mitt ärende.

"Nej du, det där har jag inte!"

Inte mer med det, jag fick vända på klacken och komma för sent till skolan igen, för ingenting. Idag traskade jag dit igen. Med månadens sista 100 lapp (och den var inte ens min egen) och inte en spänn till på fickan. Ungefär samma apotekshängare före mig i kön igen, men så blir det min tur.

"Du ska ha två!"
"Nja, alltså jag har bara pengar till ett."
"Det står att du ska ha två."
"Nja, två uttag står det väl ändå. Jag tar gärna bara ett idag. Tack."
"Jaha. Då får jag väl se om det går att ordna" säger den buttra damen och försvinner in bland hyllorna. Och förblir där i TIO MINUTER. När jag börjar få riktigt bråttom till buss och grejor kommer hon tillbaka och säger att det var förstås inga problem.
Bra. Då ska jag bara betala för mig då då.

"104 kronor tack"
"104?!?!?!??!??!?!?!?"
Jag trodde att hon skojade. För det första - 104 kronor för ett nässpray?! Och för det andra vad är 104 kronor för jävla pris? Det finns något som heter typ 99 kronor, möjligtvis 100 jämt men ALDRIG 104. Och för det tredje - vad hände med solidariteten? Hur svårt är det att runda ner ett så ologiskt tal som 104? Och för det fjärde, här trodde jag jag skulle få minst 50 spänn över på min hundring! Faktum är att jag hade tillbringat tiden i kön med att fantisera om vad för något trevligt jag kunde göra för den.

Men jag håvar upp kortet och tänker att fyra ynka slantar är det väl kvar på det, även om det är tömt i övrigt?
Tanten försöker två gånger innan hon generat mumlar:
"Ehhmm.. Det finns nog.. Inga pengar på kortet!"

JÄVLIGT stressad och frustrerad rusar jag upp till mammas jobb en trappa upp. In i personalrummet där hennes kollega undrande tittar på mig när jag slänger innehållet i mammas väska runt om kring mig på golvet. Plånboken. Inte en spänn. Desperat tittar jag på kollegan.
"Har du fyra kronor?"
Så hon öppnar plånboken och ger mig de värdefullaste fyra kronorna i mitt liv.

Jag har gjort en uträkning på hur lång tid det tog för mig att få tag på det här nässprayet. För det fick jag till slut. Så låt se.

Läkarbesök = ca 30 minuter inklusive väntetid.
Apoteksbesök 1 = ca 20 minuter.
Apoteksbesök 2 = ca 30 minuter.

Det är därför jag tycker att apoteket är ett litet helvete.

Gamla människor är så konstiga. Jag vill aldrig bli gammal just därför. Uppenbarligen händer det något obehagligt med hjärnan när man blir sjuttio eller så, för jag vägrar tro att alla dessa människor alltid varit creepy.

Idag satt jag som bäst på Espresso House med Josse och tryckte i mig cheesecake, när en pytteliten tant kommer förbi utanför med sin rolater. "ehhh.. Anna!" säger Josse efter typ 5 sekunder. Jag vänder mig mot fönsterrutan och håller på att hosta upp cheesecaken när jag ser att den lilla damen har stannat och i princip står med näsan upptryckt mot rutan och vråååålstirrar på mig. Hon stod kvar en stund till, sedan fick hon något dött i blicken och gick vidare. Kusligt.

Eller tanten i svart täckjacka i skälderviken som alltid hoppar rundor som om hon hade myror i byxorna. och innanför tröjan. och i nacken. och i håret. och i skorna. Hon är väldigt obehaglig.

Det värsta är ändå att möta en gammal människa på en tom gata. Så fort man dyker upp i deras synfält ser man hur de tänker: "Nu är det kört". De drar väskan så hårt intill sig de bara kan. Vissa vänder på klacken och går så fort de förmår åt motsatt håll, så att det känns som att man jagar dem. Vissa kniper ihop ögonen och hoppas att de inte syns. Men de flesta gör sitt bästa och fösöker passera en med livet i behåll. Man ser hur skräcken fullkomligt lyser i deras ögon. Min slutsats är att gamla läser för mycket tidningar. Snacka med vilken gamling som helst. De pekar ut oss unga som våldsbrottslingar allihopa. Jag är rättså trött på det. Jag känner mig så skyldig när en tant blir sådär livrädd för mig.

Ah, min hatkärlek till Eurovison Song Contest blommar som allra mest för tillfället. Det är A och O att vara väl förberedd inför tävlingen för att uppnå den ultimata feelingen. Jag trivs. Jag sitter på svt's hemsida och lyssnar. Jag hatar. Jag älskar. Jag skrattar. Jag vill kräkas. Jag vill dansa. Jag kladdar ner en smart kommentar på ett papper.

ESC är ett fenomen, det enda i sitt slag. Hur kan man inte älska det? En kaskad av skrämmande dålig smak, falska sångröster, excentriska personligheter, scenkläder från helvetet och koreografier signerade Ingela på Friskis&Svettis. Typ.

Givetvis måste jag recensera! Åtminstone sex bidrag som jag tycker är värda att nämna. För er som inte har så bra koll finns det en kalkon och ett gäng dansande pirater med i tävlingen, men jag tänker inte lämna så mycket utrymme åt dessa här. De försöker dra ner röster på humor, med bidrag som är allt utom humoristiska. Inte mer med det. Det roliga är de pretentiösa bidragen som har satsat 100%, men som resultaterar i en skrattfest, såklart utan att artisterna själva fattar det. Sådant älskar jag.

Ett fantastiskt exempel på det är Litauens bidrag "Nomads in the night".

Jag mår lite dåligt när jag ser det här. Jag vill hindra den här stackars mannen från att gå upp på scenen i Serbien och göra bort sig för hela Europa. Han kan ju sjunga! Kan han inte bara förstå att det han gör är så sliskigt pretentiöst och fånigt att man bara vill dö.

Skit i honom, det finns highlights i den här tävlingen. Efter segrare i form av monsterrockare och lesbiska uberfeminister de två senaste åren tror åtminstone jag att det blir en snygg tjej i för lite kläder som vinner, och gärna för mig. Jag har tre kandidater som stämmer rätt bra in på beskrivningen.

3. Armenien - qele qele. Alltså det här är en sån låt som kommer spelas ute i sommar, shit vad jag vill dansa. Och hon är så söt, tjejen som sjunger. Jag bara önskar att hon bytar ut de förskräckliga glitterbyxorna mot någon glittrig liten klänning, tänk Charlotte Perelli liksom!

¨
2. Ukraina - Shady Lady. Det här är så snyggt! Videon måste ha kostat Ukraina hela statskassan. Jag älskar hennes glitterfodral, det slår Perellis med hästlängder. Ja, ni ser ju själva - en vinnare.
 

1. Sverige - Hero. Jag tror på Charlotte det gör jag. Hon är så säker på något vis, hon känns mer rutinerad än de andra i tävlingen. Hon står lite över det hela. Och det är klart jag hoppas att hon vinner, men ska jag vara helt ärlig (och det är jobbigt), så tror jag inte att hon gör det. De i öst (80% av de tävlande länderna) som vill rösta på en tjej i liten klänning och med snygga ben väljer Ukraina och Armenien.


Sedan finns det en bubblare som gärna får vinna för mig. Och det är Bosnien Hercegovina. Två jättekonstiga människor sjunger en låt som jag tycker är så söt. Det känns lite Tim Burton/Edward Scissorhands när de struttar rundor på scenen. Det känns som kärlek med fågelskrämmor och hönor och högrepar av trä. Ekotrenden har nått ända upp på ESC-scenen med andra ord. Fantastiskt. Det känns som att Europa inte fattar, men det gör jag. Så fint. 


Det sista bidraget jag tänker nämna är Belgiens. Jag har en fullständigt obegriplig crush på detta bidrag. Tjejen sjunger sämre än sämst och allt är bara... jättekonstigt. Men gubbarna som spelar fiol i tavlorna i bakgrunden, att det låter kul när hon sjunger "O Julissi", och det faktum att låten är på hittepå-språk gör det fantastiskt i all sin dålighet. Jag gillar det och skäms lite för det.

Jag tycker att bröderna Schulmans 1000apor.se suger rättså mycket alltså.
Men det finns en highlight. KATREEN! Det här är min humor alltså. Sjukt.

Idag blir en bra dag, det känner jag på mig! Klassen ska äta glass på torget och gå på Galleri Moment. Ikväll blir det utgång med Josse!

Hej från mig!

Det är en del att fixa inför studenten alltså. Mycket cash att lägga och sådär, men allvalrigt. Jag har inte shoppat på... 2 veckor! Det är kritiskt läge nu. Har ni sett de här skorna? En femhundring på Wedins. Det stör mig att jag måste ta mig ända till Malmö för att fixa det, det finns inte tid. Visst är dem skitsnygga?


Men ett par skyhöga kilklackar är liksom inte riktigt prioritet ett nu... Studentskor! På kvällen är det inga problem, jag tänker ha något av paren nedan, träklackarna lutar det mot! Men på dagen, jag behöver ett par platta, bekväma men skitsnygga skor, helst svarta. Var finns dem?!


Slutligen har vi min studentklänning... Den är allvarligt talat det största svarta molnet på min himmel just nu. Den är fin, mycket fin. Jag gillar den. Men så tar jag den på mig, och samma effekt uppstår som när man försöker klä en jävla lyktstolpe. Jag ÄR en lyktstolpe! Så vad gör jag? Jag tror jag måste face facts och sy på band, men det ska göras och det ska göras snyggt. Kommer inte vara klar från den 12 juni klockan 23.00... Allt hade varit så mycket enklare om jag inte lagt 1000 spänn på en studentklänning redan, och kunnat använda min blommiga skapelse som jag tänkt lägga upp. Inte för att jag kommer till skott där heller, men iallafall... Så här ser tyget ut! Jag hoppas innerligt att jag snart kan få visa den i sin helhet...

Måndag med allt vade det innebär. Och det är inte så mycket egentligen. Jag var hos frisören idag, han frågade om jag brukade bada i klor. Och jag suckade. Inte ännu en frisör som säger att jag är grönhårig. Men jo, det tyckte han minsann, och så prackade han på mig något jävla mirakelschampoo för endast 169 spänn liksom. Han säger att jag blir blond när jag tvättat håret med det fyra gånger. In my ass, men vi får väl se.

Sedan hade jag möte med min chef och det var tungt. Jag vill inte jobba. Jag vill vara ledig och sitta i en park hela sommaren. Jag fick iallafall ledigt veckan efter studenten, och det tackar jag för.

Jag ska sälja min siesta-biljett till Martina, orkar inte längre. Jag kollade på mitt tält igår, det är ett lerigt jävla tygskynke. Jag slänger det istället.


En bild från i fredags. Förra veckan var så bra! Då kom sommaren på riktigt och alla blev glada och ville vara ute tillsammans. På onsdagen åt jag pizza i parken med Sofia, Maria och Matilda, sedan mötte vi upp Josse för att kolla på dans. Och det är blandade känslor varje gång jag går på Aktiv ungdoms vårshow. För det första var det bättre förr, det MÅSTE ha varit bättre förr. För det andra blir jag arg när ledarna ställer sina favoritungar längst fram och låter dem stå där hela dansen, så att stackarna som inte kan dansa inte syns. ALLA FÅR VARA MED?! För det tredje är det så tragiskt med megatöntarna som bara dansar för att de coola tjejerna i klassen gör det, i hopp om att få vara med dom liksom. För det fjärde finns det inget värre än översminkade tolvåringar i hotpants som står där och skakar rumpa och fladdrar med ögonfransarna. Jag får gåshud, det är för fan äckligt. Hade jag haft en grupp tolvåringar hade jag klätt på dem och gjort något kul av det hela. Och inte att förglömma, det finns det de ledare som gör också.

Skit i det, sen gick jag till Morris och satt där i hundra år. Mysig kväll. På torsdagen fick jag gå husesyn i Pontus nya lägenhet, äntligen! Det var så fint och Pontus var så glad. Han torkade på sitt lilla matbord och blandade saft i en karaff och hällde ättika i skålar för att få bort röklukten. Så fint. Sen kollade vi dans. Igen. Och sen Tv.

Fredagen började med ett nationellt prov i Matte c som ju faktiskt kan dra åt helvete. Det var först igår jag insåg att jag ALDRIG mer i hela mitt liv ska räkna matte, då dansade jag på gräsmattan. Fy fan vad bra! På kvällen drog vi ner ett helt gäng på vita räck och spelade kubb och drack öl med ankorna som sällskap. Efter en stund var vi laddade och drog till torstens. Jag fick typ absint-shots och ville spy, men det gör jag aldrig. Mange och jag snodde med oss filtar från torstens och drog med dem till MM. Där stod hela personalstyrkan och chillade och Micke bara skrattade åt oss. Fortsatte till Morris där det var kort om folk IGEN. Men det sket jag rätt mycket i och dansade på barstolar och sånt. Jättebra.

Lördag är jobb som vanligt. Skulle egentligen jobba 10-24 men jag slapp. Så jag gick hem vid fyra och la mig och sov. Till åtta, då vaknade jag arg som ett jävla bi över att jag lovat Mange att jobba på Morris istället. Sticker in på vita räck där gänget körde repris på fredagkvällen. Jag var lite butter och socialiserade mig mest med ankorna. De är så söta där de vaggar rundor och fattar ingenting. Så jag sträckte ut mitt finger åt en för att klappa, och den jävlen biter mig. Flashback till Thailand då jag fick en total crush på alla apor, och bara ville KRAAAMA dem. Tills en tjock liten jävel slänger sig mot mig med uppspärrat gap. Huh. Begav mig till Morris och satt bara och chillade första timmen, inget folk! Som vanligt! Vad är det här? Äh, 120 pers blev det väl till slut och jag fick med mig en massa schysst skvaller hem...