Jag vaknade panikslagen i morse. Jag trodde att jag var på väg att dö faktiskt. Hjärtsmärta. Inte något sånt där emotionellt skit, utan verkligen fysisk hjärtsmärta. Jag vågade inte röra mig ur fläcken på typ 3 minuter. Låg och tittade i taket och väntade på att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Sträckte mig efter telefonen. Ringde mamma och grät en skvätt. Tänkte att det kanske är sista gången jag får höra hennes röst.

Mamma: Beskriv smärtan!
Jag: Det liksom hugger under bröstet, där hjärtat sitter. Väl?
Mamma: Hugger... Det känns inte ut i vänsterarmen, eller hur?
Jag: Nej? Eller vänta? Vaddå vänsterarmen? Höger borde det väl bli?
Mamma: På vilken sida gör det ont?
Jag: Höger... Och hjärtat sitter på... vänster, eller hur..?
Mamma: Mhmm...
Jag: Ok. Tack ändå. Hej.

Så. Nu känns det bättre. Jag kanske sitter inne med ett krossat revben eller två, för fan vad ont jag har, men who cares?