Mina sommarplaner innefattar franskastudier i Nice. Nice är nice! Bilderna nedan är från år 2000 när jag var där med min familj. Vi bodde 9 pers i en lägenhet, högst upp i ett hyreshus, invaderat av kackerlackor. Köket var tre kvadratmeter, de andra rummen några till, men inte många. Det enda som var något att hurra för var vår balkong, med utsikt över både staden och havet. Där brukade jag stå och titta ner på människorna som skyndade förbi på gatan. Jag brukade spotta och räkna antalet sekunder innan det nådde marken. Åtta sekunder tog det. Jag slutade med dessa experiment en dag när jag råkade spotta en dam i håret. En annan dag jagade en psyksjuk man som bodde i lägenheten under våran, mig uppför trapporna. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Alla andra dagar gick jag och köpte syltmunkar i boulangeriet mittemot vårt hus. Jag saknade dem desperat i tre veckor efter att vi åkt hem. På kvällarna gick vi alltid samma promenad genom stan och blev kompisar med en afrikansk man som sålde trädjur. Han pratade svenska och sa att han älskade Trollhättan. Till slut köpte mamma en ful trägiraff som hon hatade av honom. Då kände hon sig lurad och vägrade att prata mer med honom. Längre fram på gatan, precis utanför Haägen Daz där jag jämt hängde, stod en man med en enorm gul majsorm. Jag vågade mig närmre och närmre och sista kvällen var det så nära att jag hade den på mina axlar. Men jag tänkte: "Imorgon"! Och så minns jag att vi åkte hem efter tio dagar fast vi skulle stannat i fjorton. Det var den morgonen som mamma vaknat med en kackerlacka mellan sina lakan. Så det blev ingen rendez-vous med majsormen. Tur. Jag är rädd att jag i dagsläget fått grym ångest av det minnet.


Varje kväll stod vi på strandpromenaden och önskade att vi bodde på Negresco. Mamma önskade att hon vågade gå in och sätta sig i baren och dricka ett glas vin. Och Sara berättade att hon minsann varit där. På efterfest med en däckad Nick Nolte.


Balkongen var i praktiken inte en balkong, utan två. Gissa om jag hade tvångstankar om att jag skulle klättra från den ena till den andra...


Alla utom mamma & Sara. Tessan, i mitten på vänster sida jobbade på Haägen Daz, och hon bjöd på glass varje kväll!


På antikmarknad.


Varje dag, ungefär klockan tre kom en gigantisk våg som nådde säkert 12 meter upp på stranden. En dag när den kom låg jag och sov och blev helt översköljd. Efter det gick jag hem från stranden varje dag kolckan två.