Jag kollar igenom Parisbilder från förra hösten. Slås av att jag uppenbarligen var sjukt svullen i fejan under veckan jag var där. HAH. Det är kul och konstigt. Skitsamma, det är inte det som är grejen. Grejen är DET HÄR:

The bikes!

Jag ska berätta! Sådana här cyklar finns var TREHUNDRADE meter, alltså ungefär överallt. Du stoppar i en euro, sen får du cykla vart du vill i en timme och ställa tillbaka den där det passar dig. Hur galet bra är inte det?! Jag var helt extalterad över idén när jag var där, jag skulle minsann importera den till Sverige, men så kom jag av mig. Ur miljöaspekten är det här ju fantastiskt bra. Jag ska skaffa mig en update på hur det går, om cyklarna utnyttjas tillräckligt flitigt för att göra någon skillnad i trafiksituationen, nästa gång det blir Paris. Snart I hope!

Idag tittade jag på reprisen av videokväll med Luuk. Gynning var gäst. Jag gillar ju Gynning, det gör jag. Gynning hade plockat med sig den här låten som en av de låtar som vänt upp och ner på hennes liv. Jag älskar också den här låten, men jag har aldrig sett videon förut. Nu fick jag det och jisses. I got scared. Det här är något av det läskigaste jag sett. He creeps me out! Frillan. Pupillerna. Tänderna. Den blå kostymen. Den sjuka sminkningen på porslinshy. Det faktum att han bara står rakt upp och ner i ett vitt rum och sjunger, viftar lite på ett ben. Ta bort ljudet när du tittar på videon och det är praktiskt taget en skräckfilm. Huh.

Igår var så galet bra att jag inte vet var jag ska börja! Men jo. I köket får det bli. Där stod jag halva dagen med mamma som moraliskt stöd bakom mig. Jag har aldrig lagat något mer avancerat än pannkakor och snabbmakaroner, och nu förväntas jag servera tiokamrater en varm måltid. HALLÅ?! Men det gick! Jag var dock nöjd när jag fick ta tag i en matrelaterad uppgift som jag kan bra - mata katten.


Kisse kom till min undsättning lite tidigare än resten av folket. Jävligt bra.


Sofia, Josse, Linnea och Benson sörplar välkomstdrink. Den var något udda men mycket god. Först hällde jag i cider och tyckte att det fick räcka så. Men pappa insisterade på att den måste spetsas så han hällde i jordgubbsvodka och sedan också melonvodka. Sist men inte minst kom morsan med bag-in-boxen och hällde i en massa vitt vin. TADAH, bästa välkomstdrinken någonsin. Eller något.


Sofia var happy tillsammans med sitt 12-kronors-bubbel.


Fina vänner! De inte bara åt min mat, de påstod dessutom att det smakade bra. Kockande kanske är något för mig ändå?


Jag fick världens bästa presenter. Rosanna hade GJORT örhängen till mig, sweetie!


Ingen får till det som Malin, hon hade prickat in några av våra knasigaste upptåg och målat så fint. Dolce & GaBANANA är en klassiker ju!


Neglefix!


Kisse efterfrågar plattång för att...


...utnyttja Fias frisör-skills och göra om min hall till någon slags styling-lounge?


Kön blev snabbt ett par pers lång..


Lite dessert. Fick en dessertkokbok av Råsie, den hade jag behövt tidigare på dagen kan jag säga. Noll fantasi ledde till glass med bär. Orginellt Anna.


Så småningom kom Boppa med. Med ett glatt humör och dum mage.


Malins Coconut-bacardi gick hem hos mig, no shit!


Jag och Boppa! (Jag i min fina kofta som jag senare lämande vind för våg på Torstens.. Alltså?! Tur att man har Kisse. Fick tillbaka den idag, happy!)


Malin och Rosanna!


Så slutligen kom danspartyt igång. Så bra!


Fina Rosanna! Herregud, det var alldeles för länge vi sågs. Det var så kul att se henne att hon fick låna min Peleka-tunika. Snygg blev hon!


Fia gick med på att vara chaufför åt oss allihopa fast vi var två för många. Det var trångt. Men kul. NOOOOTICE YOU, NOTICING ME!


Snabbt hem till Ulle för shots!


Bring me the fucking Mintu!


Tillbaka på Torstens hade Benson vaktat bordet.


Boppa!


HAHA. Jag fixar inte att shotta alltså. Malin har en del att lära mig på den punkten.


Kisse och Fia ger mig fetaste ångesten genom att köra Statoil-dansen. (Tanka bilen). Huh....


Sen promenerade vi mot Bahnhof och det var väl typ första gången någonsin som jag har känt att det var värt 120 spänn att gå in. VILKEN KVÄLL! Hade förmodligen kunnat dansa tll klockan sju i morse...

Jag pimpade nyss min bokhylla litegrann. Bra sysselsättning när man har tusen förberedelser inför kvällen att ta tag i. Verkligen. Vad sägs om att LAGA MAT typ? Åh. Jag kan inte. Om fem timmar står mina vänner utanför dörren och väntar sig en femstjärnig trerätters. Arma stackare...

Okej, en part 7 var inte planerad. Men så hittar jag det här. Och blir faktiskt skitsur. NÅGON HAR SNOTT MIN IDÉ! Det var min idé att gå typ 500 spänn plus på att sälja Michael Kors-skorna på tradera. De kostar nämligen inte alls 1500 spänn, utan 360 på Century21. Kanske skulle jag behålla dem själv om det inte var för att dem är omöjliga att gå i, klack-skills eller inte. De här skorna är ett hopplöst fall! Det är sånt man inte nämner i annonsen.

Igår handlade skäggiga damen av mig på Statoil. Här snackar vi inte några fjun på överläppen, nejdå. 2 cm gråa strån runt hela käften och på hakan. Jag visste inte vart jag skulle titta så jag tittade i taket medans skäggiga damen ihärdigt sökte min blick. Antagligen analyserar hon folks reaktioner på hennes något udda ansiktsbehåring och hon tänkte inte gå miste om min. Men tji fick hon. Kolla i taket. En fantastisk lösning på en massa obehagliga konfrontationer.

Igår shoppade jag smink på elven.se och fick paketet idag exakt klockan 13:20. Här snackar vi service!
Hur som helst! Det innehöll bland annat en primer från Smashbox, som tydligen skulle vara något slags mirakel. Den är det! Ett jävla mirakel. Snordyr, och ett jävla mirakel.

Jag har en såndär idag igen. De kommer allt oftare så jag kan lika gärna stifta ett nytt begrepp här och nu, det är en Jag-måste-lära-mig-franska-dag. MÅSTE. Det liksom kliar i hela kroppen och hjärnan försöker formulera alla tankar på franska fast det är stört omöjligt.

Eftersom jag knappast kommer stå ut med Statoil mer än 3 månader till är det kanske läge att planera en språkresa till Nice nästa år. Ska nog försöka få med mig Josse. Ja! Det ska jag! Är man fransyska finns det inga bra ursäkter för att inte lära sig sitt eget språk! Banne mig.

American Apparel-strumpbyxorna med ett svart ben och ett vitt! Fick hjärtklappning när jag väl hade dem i handen. Sista paret på AA-butikerna på Spring Street och Broadway. Puh.

Ser förresten helt galet ut när man har dem på sig. Älskar det.

Med tanke på hur svårt det är att få tag på smycken som är billiga, snygga och personliga på en och samma gång, så kan jag bli lite bitter över att jag inte slog till med fler av den varan. Ringen, ormhalsbandet och Peacehalsbandet kommer från Urban Outfitters och eiffeltornet kommer från Forever21.

Plånbok från Forever21. Nog så. 

En butik som man måste besöka i NY är Marc Jacobs Accessories på Bleecker Street. Blev extra glad för den här eftersom den innebär att jag nu har TRE fickspeglar i min enorma samling. Inte fy skam. Annat jag plockade på mig var läderarmband och ett par nyckelringar.

Mer skor! De här kommer som synes från Steve Madden och var min födelsedagspresent till mig själv. Att köpa födelsedagspresenter till sig själv är totalt underskattat. Den bästa ursäkten någonsin att få köpa dyra, onödiga saker till sig själv. Mmm.

New York är utan tvekan den bästa shoppingstaden jag besökt, åtminstone om man har min budget... Jag köpte smink från Clinique, i.d, Lancome och NARS till pangpriser. Converse för 250 spänn. Jeans förstår jag inte för mitt liv varför jag inte tog mig ork att prova. Ska prova ut en Levi´s-modell till våren och låta pappa fixa det när päronen åker till NY i mars. 

Hur som helst tänkte jag visa er några av de NY-fynd som jag är lite extra nöjd med sådär, i en liten serie med ett inlägg per dag. Först ut är skorna som finns på bild, 2 inlägg ner. Alltså här sanckar vi mördarskor. Kan ta död på vem som helst, fråga Becci. Hon vet precis vad de är kapabla till. 13 cm klackar från Forever21. Det värsta är att när du en gång stått i ett par 13 centimeters, kommer du aldrig någonsin känna dig snygg i något lägre. Alla mina 10 centimetersklackar känns supermesiga, fast aningen mer gångbara också...

Hur länge har jag inte suktat efter det här halsbandet då? Idag låg det i min
brevlåda, bara sådär?! Jag har en misstänkt, thanks M!

Idag firar jag min födelsedag med släkten. Förra året fick jag kaktusen Karim, som jag berättat om förut. Jag lovade att redovisa hans utveckling - hans väg till ett grönare, skönare liv här i bloggen. Det har ju inte blivit så. Och det finns en sorglig anledning till det. Efter den där 2 dl-dosen vatten han fick dagen då jag skrev inlägget har det inte blivit så mycket mer av den varan. Karims liv blev knappast grönare och skönare, bara brunare och vissnare. I somras fick mamma syn på honom i bokhyllan och skyndade till vattenkranen. men det var försent. Karim är numera död och begraven långt ner i komposten. Vi får väl se om mormor gör ett nytt försök idag...

Jag har precis avslutat Magdalena Graafs självbiografi, så jag fick för mig att youtuba lite på systrana Graaf. Jag hade trots allt deras skiva och stirrade alltid hypnotiserat på omslaget (snarare än lyssnade hänfört på musiken iochförsig). Och jag fattar varför deras sålde hur mycket som helst. HÖR NI INTE HUR BRA DET HÄR ÄR?! Catchy som bara den liksom. Om jag inte vore en sån jävla musiksnobb när jag var sexton så hade jag haft kvar deras skiva. Nu har jag inte det och det är synd kan jag tycka. GO GRAAF. 


New york om tolv timmar, HEJDÅ!

Jag pratade precis med Becci telefon! Det kändes inte ett dugg konstigt, det var som om vi sågs igår liksom, förutom att båda hade så mycket att säga att vi bara pratade i mun på varann. Nu är jag så sjukt peppad! New York kommer bli den bästa resan i mitt liv. Väskan är slutligen, efter många om och men, packad! Med ett par shorts, tre tröjor och ett par avdankade heels som ska få avsluta sitt liv på broadway. Här ska det shoppas. STEVE MADDEN HERE I COME.

Okej! Så jag tänkte utmana mig själv. Det kan bli spännande det här, förstår ni.

Jag försöker jämt övertyga mig själv om att jag inte påverkas av trender: Att jag tycker en så kallad trend är vacker för att jag tycker det rent estetiskt, och inte alls för att jag blivit påverkadav en massa modereportage och bloggare. Men. Jag tvivlar på det. Så då kör vi. Kom ihåg detta. Kom ihåg att jag skrev det här den 1/9:

SLITSAR ÄR SÅ JÄVLA FULT.

Jag hörde nånstans att slitsarna var på ingång igen. Så nu ger vi den här trenden ett par månader eller tre att gro och etsa sig fast i min svennebanan-hjärna. Sen så ser vi om jag klarar utmaningen. Rätt och slätt. Och om jag inte gör det, ska ni inte bli förvånade om jag försöker ignorera att jag någonsin skrivit detta inlägg. Om så är fallet, throw it in my face. Vi kör en gång till, för att verkligen understyka att

SLITSAR ÄR SÅ JÄVLA FULT.


(Med tidigare erfarenheter inom ämnet i åtanke, vet jag att mina odds är rätt kassa. Därför tycker jag att vi är lite schyssta mot mig och illustrerar hela utmaningen med en bild på en... förtjusande slits!)