Igår var det one shitty night på jobbet. Snöstorm borde betyda att folk håller sig inomhus och lämnar mig och min bok i fred, men icke. Sen höll jag på att dö en sorglig död på E6:an när jag skulle ta mig hem. 40 minuter tog det från Båstad... Jag gör det på 10 en annan dag.. Men jag överlevde! Och hade förstås spelat in melodifestivalen, så jag tog tag i det projektet direkt.

Till att börja med så kände jag för första gången lite kärlek till Petra Mede. Hon var över lag riktigt bra igår, förrutom ett par krystade, okul och konstiga skämt. Inledningen med Leksandsången, den gillade jag. När hon drev med EMD, eller snarare Mattias obetydlighet i gruppen, det gillade jag. Det var verkligen klockrent! Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och kommentera EMD:s konstallation, eller någonting angående dem, men nu kör vi: Danny och Erik är artister var för sig. Mattias däremot har ungefär lika mycket karisma som en sengångare på Skansen och fungerar endast som utfyllnad i gruppen, därför att det skulle bli weird (bögigt) att göra ett band av bara två tvålfagra gossar. Så. Nog om det.

Velvet var tjusig tyckte jag, och förtjänade nog en plats i andra chansen åtminstone. Lite tjatig I am I am-text. Men beatet var spexigt.

Vad de som framförde melodi nummer två hette kan jag faktiskt inte påminna mig om. Det var något med red fox där på slutet, och det var sorgligt förstår ni. För den här Mr. red fox hade aldrig hört talas om "the melodyfestival". Kanske trodde han att det var något creddigt han gjorde... Antagligen förstod han inte alls att melodifestivalen är den abslouta botten för en artist, åtminstone vad gäller värdighet.

Tre var Molly Sandén. Gäsp. Påklistrat artisteri. Skitful klänning. Löjlig låt. Ja... Folk röstar för att "hon är ju så ung och redan så duktig"!

EMD. Lite mer EMD klarar vi väl av? Bloggen har ju inte levererat så mycket av den varan förut, visst? Såhär tycker jag, och det var lite jobbigt just igår kväll. Nu har jag bearbetat det och accepterat faktum. EMD:s låt svängde mest och bäst. Ja, den var nästan bra. Fred Astaire-temat var kul. Kunde funkat. Om de synkat käppdansen. Om de låtit bli att göra långnäsa när de sjöng ordet "lie". Och om de låtit bli att rita en bild med en illusionär penna när de sjöng "draw". Det var fruktansvärt löjligt. Och så ska vi inte tala om Mattias bortkomna och förvirrade blick. Stackarn. Som ett skrämt och skrattretande klumpigt djur. Han var för övrigt enda anledningen till att Danny och Erik kommer undan, i jämförelse med sin tredje medlem framstod deras framträdande som oklanderligt. Det var det egentligen inte.

Micke Rickfors. Trött gubbe i läderkostym framför trött låt signerad Thomas G:son. Skittråkigt. Jag gick på toaletten här.

Maja Gullstrand var väl söt? Förtjusande faktiskt! Och mycket kan man skriva musik om, men banne mig inte om hur man sitter och dricker kaffe och mår så bra så bra. Det var det tråkigaste någonsin! Synd. Jag gillade hennes dansare. Lite pantomim och sånt fint.

Sen var det.. Just det! Den där grekiska soppan. Varför sjöng hon på grekiska? Jag förstod nog aldrig det. Och jag förstod inte vad hon sjöng heller. Inte ett ord. Alltså, om jag nu ville rösta på henne skulle jag nog först vilja veta vad hon sjunger om. Subtitles är inte helt ovälkommet i sånna här fall. Faktiskt.

Sist men inte minst BWO. Det var väl i särklass den mest vissna lilla melodi vi hört från dem? Någonsin? Och så förstod jag nog inte riktigt temat. En ridhjälm. Lite lysrör. Och så silvriga svettiga träningsoveraller som såg ut att ha sett sina glansdagar någon gång på 80-talet. Men jag måste säga att den där synthkvinnan är en mycket tjusig dam.

Väntad utgång ändå, Molly och EMD till Globen. BWO och de där glada bandet som jag inte minns vad de heter till Andra chansen. Synd på Velvet bara.

Nu följer en veckas reningskur. Jag har kapitulerat. Registrerat kontokort på I-tunes... Mitt nedladdningsprogram is shit. I-tunes är himmel, men pengarna rullar ju liksom.. Äsch, bara 9 ynka kronor! Och så vidare och så vidare.

12 dagar tog det för American Apparel-klänningen att pallra sig hit...

Det känns som att mina armar är 2 meter långa i den, och jag gillar det.

Det är nog bara att inse att gymmet inte funkar en vardag klockan fem. Jag chansade idag, men två rullbandsnazister gjorde träningen rätt sur för min del. Såhär. Jag vill springa på bandet. Helst vill jag bara springa på bandet, att sitta och skreva i diverse muskelbyggarmaskiner eller kriga med skivstänger och hantlar är liksom inget för mig. Men det finns två rullband och om det är 30 pers på gymmet kan man räkna ut, även om ingen står i kö bakom dig, att fler vill komma till. Så idag värmde jag upp med tio minuter, sedan, hövlig som jag är lämnar jag bandet och det blir mycket väl ockuperat typ direkt. Så jag tänker att okej, jag ger väl de där sabla maskinerna (som jag väldigt sällan ens förstår hur jag ska sitta i), en chans. Sen är planen att återvända till bandet. Det blir inte så. Tiden går. Killen på det ena bandet, som har stått där sen jag kom, promenerar, JA, PROMENERAR, i en timme på sitt band. Jag kryddar inte, i exakt sextio minuter traskar han obekymrad på det jävla bandet. Jag var skitsur. SÅ GÖR MAN INTE! Ut i skogen med dig tjockis, man kan inte lägga beslag på allmän egendom på det där sättet! På bandet som jag lämnat i från mig, springer killen som tog över, precis lika obekymrat. I en halvtimme. Vad är grejen? Till slut ställde jag mig bakom bandet och gav honom killerblicken i spegeln framför oss. Det funkade inte. Jag fick snällt vänta i fem minuter till. Är det inte allmän hyffs att lämna ifrån sig bandet om man redan brännt 500 kalorier och folk står i kö?! ÅH! Det funkar inte. Aldrig gym igen vid den tiden. Tacka vet jag förmiddagarna. Då är det bara jag och pensionärerna, och de är ändå för skruttiga för att palla springa.

Det blir verkligen jul i det förtjusande lilla huset på Koh Chang! Idag fick vi bokat flyg, och hela familjen suckar och stönar. Vi ska nämligen tillbringa elva långa timmar på Wiens flygplats. Jag suckar och stönar inte. Jag är glad. För så här är det. Det finns tre platser som jag älskar. Än så länge har jag ju inte sett så mycket i mitt lilla liv, så jag hoppas ju förstås att listan ska bli längre. Men än så länge finner jag lugnet på dessa platser:

1. Lilla Ro. Ja, ni som har hängt med här ett tag vet hur jag avgudar den platsen. Det är verkligen något särskilt. Så fort jag sätter foten innanför dörren känns alla bekymmer lite obetydligare. Det är så fint att en liten lada mitt ute på landet kan få en att känna så. Det är då jag inser att jag nog inte behöver så mycket för att vara lycklig, och jag tror att det är då som jag blir lugn.

2. Bibliotek. Helst Ängelholms eller Vejbystrands. Inte Helsingborgs sedan det blev känt att stans pundare använder det som knarkarkvart och inte helt sällan lämnar blodspår från sina sprutor mellan hyllorna. Huh. Inte så avslappnande miljö.

3. Flygplatser. Allra mest gillar jag Köpenhamns flygplats. Den är superfin och en perfekt plats för människoåskådning. Heathrow är också bra. Och JFK. Charles de Gaulle är skit. Det är synd. Barcelona är skit.  Zurich är skit. Eh ja... Men Köpenhamns flygplats. Jag tror jag gillar den mest för att jag är på väg mot något nytt och kul varje gång jag är där, och det gör ju vem som helst lycklig. Och det var dit jag ville komma! 11 timmar på Wiens flygplats är ingen issue för mig. Jag ska se mig om i varenda vrå, titta på folk, dricka en drink i varje bar, fika på varje fik. Tänka på att snart är det jul. I fucking Thailand.

Jag vill ha mer blondt. Plötsligt har jag full förståelse för alla brudar med platinablondt hår. It's a drug. Dock på bekostnad av kvalitet, jisses.. Svinto, I say... På tal om blonda brudar, igår fastnade jag, Kisse, Malin och Becci framför en gammal goding på tv:n. PARADISE HOTEL! Vart tog det vägen?! Den sjukaste av alla dokusåpor, skulle jag vilja påstå. Fantastiskt underhållande. Vi trillade in mitt i någon amerikansk säsong och efter bara några få minuter visste man exakt vilka som låg med vilka och vem som hatade vem. Sen satt vi och ojade oss och förfasade oss över Pandoras Box, nakenbad, nightvision-cameras, falskspel och så slutligen utröstningen. Bring back Paradise Hotel säger jag bara...

Är det bara jag som tycker att Lily Allens (något försenade) hatlåt till Bush är befriande barnslig? Fint.

Det slutar alltid såhär när jag ska hacka purjolök.

Efter i lördags är det bara att inse att det är farligt att ha Becci på hemmaplan. Hon har uppåttjackeffekt på mig har jag märkt. Efter långbord och trerätters framför tv:n och melodifestivalen, var jag i princip redo att kasta in handduken, när Becci sms-attackerar min stackars telefon. Jag blev party på en minut. Rödvin, och enligt tradition en äggkoppsshot hos Cornelia. Sen var det igång... Bra kväll, natt, morgon, söndag hos Becci. Pannkakor, te, godis, tacos, glass direkt ur lådan, skratt, prat, Laleh i högtalarna och The Notebook i dvd:n.. Det är precis så alla bakissöndagar borde få vara.

Jamen idag var en bra dag. Jag krossade min arm (när jag gick in i en vägg, därför att jag var så trött att jag bara hade ena ögat öppet. Avståndsbedömningen blev lite lidande). Jag krossade min fot (när jag tappade en kartong med 100 limpor cigg på den). Jag krossade backspegeln på en lastbil (när jag var sjukt stressad och skulle parkera den brevid en lyktstolpe, avståndsbedömningen led av något där också).

Sen mina vänner, somnade jag i frisörstolen. Jag skämtade med Josse om det innan jag gick dit, och så är det precis vad som händer. Ni vet, när man färgar håret så blir det så varmt och skönt på huvdet när färgen verkar, och det räckte för att däcka min dåligt utsövda hjärna en stund. Heh. Men nu är jag mer blond än jag varit på år! Och hyffsat vaken!

Nu pratar jag med Boppa och blir klok. Hon är fanimej den klokaste jag känner. Det är kanske alpluften?

Skivförsäljningen har ju minskat helt sjukt mycket de senaste åren. Så mycket att artister knappt kan vara artister. Det lönar sig inte! Folk förstår inte alls grejen med att springa och köpa en skiva, när de kan ladda ner den gratis på nätet. Logiskt, mycket. Så, därför kan jag inte riktigt förklara varför jag alltid köper skivor. Kanske är det materialisten i mig som talar? En mp3-fil inger liksom inte så mycket ägandekänsla. Men jag gillar att motivera mina skivköp med att jag stödjer artisterna. Det låter bra.

Hur som helst. Idag blev en bra dag när jag upptäckte att jag vunnit en valfri cd-skiva i en säljtävling vi hade i typ november.. Varför upplyser ingen mig om sånt jag missar att läsa själv?! ÅH. Det blev Lalehs nya. Jag tycker att hon är lite myskonstig.

Jag funderar på om jag ska våga sova. Sist jag gjorde det resulterade det nämligen i snuskiga drömmar och huvudvärk hela danna dag lång. Försökte, i vanlig ordning, tyda mina drömmar med min hopplösa drömbok. Den är alldeles för pretentiös och seriös för att bringa någon klarhet i mitt flumdrömmande... Om jag till exempel vill veta varför jag hånglar med en läcker ung man ovan på lådan med russin till extrapris i mataffären, ja då har drömboken inte ett enda vettigt förslag på betydelse. Inte heller när jag och Björn Gustafsson ligger i en himmelssäng på melodifestivalscenen och pratar om livets stora frågor, men han reser sig och går för att han tycker att jag "inte är på hans nivå". Lite senare går jag på catwalken i en stor fluffig päls när designern hoppar upp framför mig och vrålar: DET HÄR ÄR INTE MIN PÄLS! GET OUT OF MY FASHIONSHOW! Varpå hon sliter av mig pälsen och jag står naken framför hela världens modeelit. Typ.

Jag köpte alla tillbehör till min laptop idag, lika bra att få det överstökat tänkte jag. Alla utom en grej. Datorväska. Jag vägrade. Vet ni hur otroligt ful en datorväska kan vara? Uh. På nätet finns det dock miljoner fina. Som den blommiga här nere. Tyvärr för MacBook, som jag faktiskt hade siktet inställt på från början. Men en liten guiding i operativsystemet fick mig att inse att jag skulle bli tokig på det. Har man varit Pc-användare i typ 10 år går det inte bara att byta. Jag är den gamla hunden som det inte går att lära sitta. Sorgligt.


Från Accessora, 349:-


Den här hade jag velat ha. Supersnygg. Och slut i lager. Från Modstöm för 549:-

Jakten fortsätter antar jag...

Urban Outfitters har så himla många tjusiga inredningsgrejor som jag vill ha. Jag undrar hur det funkar med shipping till Sverige.. Någon vänlig själ som vet?

Två smyckeställ. Ett för örhängen och ett för armband tänkte jag. Det är så svårt att hitta smyckesställ som är både snygga och praktiska, men dessa är toppen. Se på bläckfisken! Sugpropparna fungerar som hål för örhängena!

En gång i mitt liv ska jag bara ha ett par rullskridskor.

Okej, nu förstår jag att det kan bli lite svårt med shippingen. Men förstår ni hur perfekt den här soffan hade varit i mitt nya rum? Den är så fin att jag orkar inte titta på den och tänka på soffan som får stå där i stället för den...

De här bokstäverna finns för 6 dollar styck...

..Och dessa för 8 dollar. Det där med skrivna budskap i inredning känns lite som min grej. När jag var 14 var ju typ en pensel ifrån att skriva en Kentlåt på min vägg. Vet ni hur glad jag är för att jag inte gjorde det?

Fantastisk bild av Eiffeltornet tycker jag. Jag vet att alla äkta parisiennes tycker att Eiffeltornet är en skamfläck. I.Dont.Care.

Mer Paris. I duschdrapperiform.

För att inte tala om alla coola böcker, cd-skivor, lp-skivor, kläder och smycken Urban Outfitters har. Kolla inte själva vettja, man vill klicka hem typ allt.