Mina ladies är ute ikväll. Allihopa. Visst kan det kännas hårt att tvingas stanna hemma p.g.a jobb, men det blir genast mycket lättare när melodifestivalen finns. Åh älskade melodifestival. Back in my life (gå inte tillbaka till arkivet från maj någon gång, jag tror jag lovade att dumpa min melodifestivalobsession). Jag förstår det fortfarande inte. Det är helt obegripligt. Men det gör mig lycklig. Så jag har tillbringat kvällen med ett halv kilo godis, Petra Mede och Caroline af Ugglas. Det känns skitbra, minus godiset. Måste.Sluta.

I alla fall. Petra Mede är skitjobbig. Förvirrad, okul och stressande. Jag saknar Kristian. Det vill jag inte göra, så jag hoppas Petra Mede steppar upp nästa vecka och slutar vara sådär speedad och plump. Så det så.

Men det är ju trots allt artisterna som ska vara i fokus! Bäst ikväll var Alcazar. De kan tacka gudarna för Lina Hedlund. Vilken kvinna! Jag tror jag är aningens aningens kär. Bra var också Af Ugglas. JO DET VAR HON! Hon är helt fantastisk i all sin wierdness och mintgröna gummistövlar. Men hon är ju i helfel forum, fast det tycks hon inte fatta själv. Och det är ju fint om hon är lycklig där hon är. Stolpskott var Scotts. Ta bara den här textraden: "Bensinen står på noll och motorn hackar". EHEHHHEEEH.

Så. Nu ska jag lyssna på vettig musik i någon timme innan läggdags. Typ som för att rena mig. Jag känner mig faktiskt lite smutsig... Löjligt... Hejhej.