15JULI

Tillbaka på Donken alltså.. Det är lite sjukt, jag har börjat se på Donken som min länk till verkligheten (Sverige), alltså blir jag alltid lite varm i hjärtat när jag går förbi. Donken är så nära hemma jag kan komma här. Fint va?

Okej. Nice är svettigt nu, äckligt varmt. De senaste dagarna har det iallafall blåst rätt bra, så det fläktar. Idag blev jag totalt dränkt i en våg. Det var inget kul. Det smakar fortfarande saltvatten i halsen. OCH IGÅR! Så var det badförbud i Cagnes sur mer, som ligger bara en halvtimme härifrån kanske, för att det VAR HAJAR I VATTNET. Jag tycker det är lite coolt bara. Okej, det om sol och bad.

Sen sist har jag köpt en tågbiljett till Paris, och börjat räkna dagarna (15) tills jag är härifrån. Jag är rätt trött på det. Mmm. Jag har blivit ikappsprungen av modellagenturer två gånger på samma dag. Weird. Mycket. Smicker smicker och sådär va, men jag vill inte vara med. Kryddpojken bjöd på avancerad tvårätters i förrgår, det gjorde han. Hela eftermiddagen höll han på i grytorna och det var riktigt underhållande (han pratar med sig själv när han lagar mat). Och resultatet var helt okej va, riktigt mat är ju inget jag är bortskämd med här direkt, men verkligen inte fantastiskt. Inte alls. Men det var en trevlig liten tillställning, det var det. Turken hade köpt en hel massa vin, och eftersom mina flatmates knappast är de galnaste partydjuren i stan så blev Emma och jag rätt bra på det. När vi bara var 5 svenskar i lägenheten kallade vi oss familjen, och vår lilla konstellation börjar mer och mer likna en sådan. Om än den mest dysfunktionella någonsin. heh.

Igår var det nationaldag här, så jag jobbade på Lido igen. Okej, Emma och jag fick veta att vi skulle ha en bar uppe på promenaden och servera drinkar. Det lät skitkul tyckte vi, men så blev det inte. Emma jobbade i restaurangen som vanligt, och jag, Vladimirs dotter Monika, hennes pojkvän och en tioårig liten pojke drev fik uppe på promenaden istället. Det var så jävla konstigt så jag skrattade mest hela tiden. Vladimir hade glömt att jag inte pratade franska, så han sa till mig att låtsas att jag gjorde det. Och det gjorde jag! Och det gick så jävla bra! Det var en riktig kick faktiskt.

Imorgon är det något stort beachparty i Cannes och vi ska dit, ska bli grymt faktiskt. Är trött på allt vad fest heter här i Nice, det är bara... deprimerande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0