ÅH NEJ! VARFÖR?! Det jag behöver allra minst just nu är en shoecraving... Det är så energikrävande varje gång att försöka ta sig över den... Jag är egentligen inte stark nog, men min ekonomi är svag nog. Det är bra.

Har precis kirrat The Sound på Tivoli på fredag! Jag minns inte sist jag var på konsert. Det står helt still, jag minns inte! Det var i en annan tid, mer än ett och ett halvt år sen tror jag... Och sist jag var på Tivoli var i Maj förra året. Så det blir kul! Jag gillar nygammalt! 

Hittar ingen bra version av deras nya singel på youtube, så jag postar vad jag lyssnar på nu istället. En annan favorit på Röyksopps nya platta.

Igår var bara sjukt bra. Sjukt sjukt sjukt bra. Vi kör lite bilder på det. Jag hittade min gamla trotjänare till kamera längst ner i en byrålåda igår och chockades av dess uselhet, men vad gör man inte?!

Det var som sagt lite förfest hos mig. Bara jag, Fia, Emelie, Ullis och Boppa. Alldeles lagom. Jag hade släckt ner varenda lampa men tänt desto fler ljus, det var mysigt. Det var det. De gillade det. Grannarna skötte dock Earth Hour åt helvete, inte ett hus var nedsläckt! FY!

Jag hade letat fram mina glasögon. GUD VAD JAG ÄLSKAR DEM! Förutom att jag har sår bakom öronen idag.

Eftersom vi redan var en timme back pressade jag flickorna som fan. Här snackar vi tre glas var. En jävla hets blev det...

Jag klängde förstås lite extra på Ullis. She liiiiiked it.

Beatlejuice fick mitt försök till drink heta. DE TYCKTE ATT DET SMAKADE INSEKT?! Ingen drack den. Jag hällde ut samtliga i morse.

Fia under kjolen #1

Fia under kjolen #2

Ullis sätter posen.

Jag med.

Det blev dansigt.

..Och spexigt.

Det var inte så crowded på dansgolvet, men vad fan dårå?

Shoes on! Jag hade verkligen inte planerat att någonsin sätta på mig dessa skorna igen, men det kändes plötsligt som en vettig idé. Huh..

En inte helt nödvändig cider. Här snurrade det väl mycket minns jag.

Ullis fick finna sig i att bli tatuerad.. TJAAARLÄÄÄJK!

Ja det var det. En riktigt fin afton. Idag var också fint. Ullis och jag har varit på Lilla Ro, och sen bara dött i soffan till typ nu. Är lite bitter över sommartiden, jag känner mig verkligen bestulen...

Det är fredag! Jag har hookat med Ullis för första gången på tre månader och livet bara leker. Allt är bra nu! Det faktum att vi dricker upp Ullis pappas fin-vin kanske hjälper. Jag vet inte. Nu - mer vin. Sen - tre rätters med white russians hos Fia. Jag älskar den här dagen! Lycka! För första gången på länge, känns det som!

Högskoleprovet känns just nu miles away, men jag är där. Halv nio? var det så tidigt? Äsch, det fixar vi. Förresten, imorgn är det ju earth-hour! Inte att glömma? Jag ska tända hundra ljus och bara ha det mysigt. Mm. Det borde vara earth-hour minst en gång i veckan kan jag tycka.

Kvällens partylåt: La Roux - In for the kill! Så klart. Ska lyssna in Ullis på all min musik som hon missat i tre månader. Det är ett mission...

PUSS PÅ ER HELA VÄRLDEN!

Din Sko har fått in de här skorna igen. Tror jag det. I vår kör jag strumpor i dem tror jag... Hittade dessa på H&M. Det ser ju inte ni, men de är i något silkesliknande material, så där så att de glänser lite. Det gillar jag, inte så mycket tubsockor-känsla då liksom.

Jag har nya kalasbyxor!
Må dem inte gå i sönder genast som alla andra kalasbyxor, cuz I kind of like them.

Jag hade ett litet mission idag. Jag är ju inte så busy, som ni kanske märker. Men idag! Idag skulle jag köpa underkläder var det tänkt. Jag spontanshoppar aldrig underkläder, för jag hatar det. Alltså måste jag bestämma ATT IDAG SKA JAG KÖPA UNDERKLÄDER för att över huvud taget få det gjort. Och det bestämde jag alltså idag. Och det var lika hopplöst som vanligt, för såhär är det: Man kan dela in underkläder i fyra tjusiga kategorier.

Nummer ett. De trista underkläderna. Här snackar vi vita och svarta bomullstrosor. Och hur inspirerande är det att shoppa sånt? 
Nummer två. De gulliga underkläderna. Rosetter och ryschpysch och glitter och volanger och hjärtan och blommor och berlocker och gud vet allt. Och jag medger att det för blotta ögat ofta ser ganska tjusigt ut. Men nejnej, det där är ju inte jag någonstans, och det inser jag alltid på väg till kassan.
Nummer tre. De smaklösa underkläderna. Dessa är de värsta. Det finns en "fine line" mellan tacky och snyggt, och den passeras egentligen alltid när det kommer till underkläder i budgetklassen. Vi snackar see-through kombinerat med spets kombinerat med leopardmönstrat kombinerat med string... Ja ni fattar. Inte heller min grej.
Nummer fyra. De dyra underkläderna. Och det är dessa jag känner att jag kanske skulle kunna känna mig hemma i en vacker dag. Ni vet, de som är classy men ändå har det där lilla extra. Men så kollar man prislappen och inser att nej. Det håller inte. Så man återvänder till hyllorna där tacky varvas med sockersött och så står man där. Rådlös. I tio minuter innan man bestämmer sig för att de gamla där hemma nog håller i några veckor till. Kanske.

CRAP! Hur som helst! Jag gick inte lottlös för det. Lindex hade de här armbanden för 40 spänn stycket. Helt okej faktiskt!

Det börjar bli lite tröttsamt nu att jag postar ett youtubeklipp i vart och varannat inlägg, va? Jag har liksom fyllt kvoten, ska sluta. Men det här vill jag säga först! Att jag är löjligt svag för Maria Andersson i Sahara Hotnights. Och det blev bara 100 resor värre när de framförde Japanese Boy i Popcirkus för ett tag sen. Titta på henne! Hur grymt cool är hon inte?! Just det.

Jag såg La vie en rose för ett par dagar sen. Det är en av mina absoluta favoritfilmer. Jag har varit inne på det förut - det krävs inte mycket mer än en gata i Paris och det franska språket för att en film ska bli just en av mina favoritfilmer... Men nej! Den här är något speciellt. Som ett två timmar långt konstverk, och Marion Cotillard i rollen som Edith Piaf är helt sanslöst bra. Se den! Och ett tips: Just nu får man den gratis med Femina tror jag att det var.

Godnatt!

Jag sitter och försöker undvika att inse det miserabla i att blogga kvart i ett en lördagnatt. Det går sådär. Jag är så sugen på en white russian att jag skulle kunna döda något. Nästa helg ska jag lägga halva lönen på sånna. Minst. 

Den här lördagen får jag nöja mig med mitt eget sällskap i mitt eget red light district. Hela mitt rum är en orgie i rött ljus tack vare denna fabulösa ljusslinga. Jag älskar det. Det känns lagom porrigt, ungefär som sidenlakan. Det har jag INTE. Vill jag understryka.

Sätter mitt liv på paus tills om exakt en vecka då jag äntligen får se Ullis igen. Det är så. Fram tills dess händer det inget alls att hurra för. Jobb hela dumma helgen. Och som grädde på moset sitter jag och fetnojar för att jag MÅSTE säga upp mig. Allra helst idag, och om inte idag, nästa vecka. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig: "Ledsen, men nu måste ni hitta 5 nya inför sommaren istället för 4. Have fun!" Känns som att jag lämnar dem i skiten, men samtidigt... Knappast mitt ansvar att få stället att gå runt. Hm. Intressant. Nej jag säger ju det! Dags att döda tid! Nu kör vi! Med detta i hörlurarna kanske?

Förra avsnittet av Hype med snygga Lovisa Burfitt. Love Hype! Hade jag bara fått titta på ett tv-program i hela mitt liv, så hade jag valt Hype. Det är grymt!

Jag såg en film för ett par dagar sen! Skyskrapan brinner! Den är lite speciell förstår ni, för det är typ världens första katastroffilm. Efter den här filmen ville alla alla alla göra katastroffilmer. Och det märks, minst sagt, att formen för den här typen av film inte var helt invand. Handlingsförloppet känns inte helt realistiskt om vi säger så.

Okej. Vi är i ett 135-våningshus. Det är fest på 135:an. Det börjar brinna riktigt jävla ordentligt på 81:an. Vi ringer brandkåren, som skickar ett gäng på typ tre pers. Vi instruerar brandmännen: "Nej sikta strålen lite högre", i en ton som snarare passat sig om strålen i fråga siktades mot en gräsmatta istället för tre meter höga lågor. Sen så ger vi eldsvådan en sista fundersam blick och tar lugnt hissen upp till 135:an och meddelar att det brinner på 81:an. Bara så att de vet. Festens värd undrar på vilket sätt det rör festfolket att de brinner 50 våningar ner? Och det kanske man kan tycka. Så vi låter det vara. Tills elden sprider sig i ventilationssystemet och den närmar sig ytterligare några våningar. Då ber brandingenjören vänligt men bestämt festsällskapet att förflytta sig ner i lobbyn, och fortsätta partajandet där, samtidigt som han lovar att maten för den sakens skull inte kommer att bli en minut sen. Så då, börjar man slussa ner folket som mest är irriterade tills den här mannen ramlar ut i lokalen och kolar vippen mitt framför näsan på dem. Heh. Då är inte hissen så användbar längre. Och ja, resten kan ni ju räkna ut själva.  

För en vecka sedan släppte Friday Bridge sin andra platta. Den har dock fått ganska kass kritik, och som den sucker för kritik jag faktiskt är, så tänker jag inte lägga pengar på den. Feglyssnar på youtube istället. Och jag är kär i den här videon, pretty!



Men det var förra veckan! Den här onsdagen är ännu musikroligare. Pete Dohertys Grace/Wastelands kommer. Även om jag insett att jag är för trött och gammal för fuck forever och killamangiro-dängor så tror jag på Grace/Wastelands. jag inbillar mig att det är tio vackra For Lovers-uppföljare. Vi får väl se!

Salem Al Fakirs uppföljare Astronaut kom idag, och jag råkade visst plocka med mig den från jobbet... Tillsammans med en påse mutchips från OLW. Fint! De droppade av en kasse med alla sina nya smaker för säsongen. Det här fenomenet är inte helt ovanligt ser ni. Halstabletter, tuggummin och läsk är andra mutor som droppar in på jobbet då och då. Jag tackar och tar emot. Såklart.

Och finally! Fever Rays debut som änsålänge bara funnits tillgänglig som mp3 släpps i butik. Det är den bästa plattan jag hört hitills i vår, men det har jag ju redan tjatat hål i huvudet på er om.

Inte nog med det! Kleerup i popcirkus ikväll, efter Grammisgalan går det nog inte att missa riktigt. Har på känn att Luuk kan få till en riktigt snaskig intervju. Även fina El Perro Del Mar ikväll. So don't miss!

Finaldags i årets melodifestvial. Det här är stort. Förväntnigarna är skyhöga, ingenting i världen kan få mig att läman tv:n obevakad imorgon.

Under veckan har jag kommit underfund med att jag saknar den gamla goda tiden. Då du inte hade hört alla bidrag sjuttioelva gånger i radion innan finalen, och dessutom sett framförandet typ 3 gånger. Det är ju en helt annan grej! Det är helt öppet! Alla har samma chanser och förutsättningar, de går in, får sin enda chans att göra bra ifrån sig och klistra sin låt på svenska folkets hjärnor. EN CHANS. Sen avgörs det.

Äh, nu är det som det är. Och då jobbar vi utifrån det. Och såhär är det. Eurovision song contests vinnare finns inte i vårt startfält, jag säger det nu, så ser vi sen i maj om jag prickade rätt: Inte en palcering över 10 för Sverige i år. Nej, årets bidrag är helt enkelt för ljumna.

Sen är det ju intressant att det gått käpprätt åt skogen för Sverige i Eurovision de senaste åren. Jag tycker det är hög tid att dra slutsatsen att det vi tycker är proffsigt och bäst här i Sverige, funkar inte utomlands. Såhär. Vill vi ha Perelli-effekten i år skickar vi Måns. Hans bidrag är så nära en manlig Perelli man kan komma. Vi tycker att det är proffsigt, och det måhända. Men det är iskallt! Värme är vad som behövs för att få våra kära grannar ute i Europa att lyfta på luren och ringa vårt nummer. Alltså stryker vi Måns!

Jag tror att melodin i år är att chocka! Det är ju uppenbart att det är dags att byta spår! Såhär: Det har gått åt skogen när vi skickat det vi verkligen trott på, alltså är det dags att ta det tokigaste vi har, det som vi åtminstone till en början, skrattade åt. Det är här Caroline af Ugglas och Malena Ernman kommer in i bilden! Jag hoppas innerligt att någon av dessa två vinner. IT'S TIME TO CHOCK! Tänk efter: skickar vi Måns kommer favorittippandet hagla, medans stackars Måns bygger upp ett farligt stort självförtroende och blir fullständigt förkrossad när han hamnar på en 25:e plats. Om vi däremot skickar Ernman eller Ugglas, blir det lite som att kasta sig ut för ett stup. Kanske kraschar man. Eller så fångar hela Europa oss på sina ärmar. Ja. Det tror jag. Väldigt spännande iallafall.

Men det finns åtta bidrag till att uppmärksamma!

Alcazar - Den här låten är 75%. Hade den varit 100 hade vi skickat den DIREKT. Alcazar är superheta sen Lina Hedlund joinade, och jag gillar disco. Det hade till och med kunnat funka i Moskva. Men som sagt - för svagt, och lite för mycket av den där ovan nämnda iskylan.

Greksofia - Alltså ta bort? Allvarligt. Släng ut. Hon kom SJUA i sin deltävling, vi har tydligt sagt att vi inte vill ha mer med hennes svarta läderbaddräkt och grekiska ordbajsande att göra!

Molly Sandén - Jag spyr. Verkligen. Och när jag analyserar den känslan handlar det mest om klänningen... Kan någon ge henne en gräddbakelse a la Sibel förra året? Men ändå, hon är ändå körd, det här är skitlöjligt.

Sarah Dawn Finer - Första gången den här veckan när jag hörde den här på radion tänkte jag: Shit. Den vinner ju! Den är verkligen stark i schlagersammanhang. Den hade lätt kunnat ha en chans i Moskva om det inte vore för att experterna säger att det kryllar av Sarah Dawn Finers med starka ballader i årets Eurovision. Neeeej, vi vill inte skicka något som blir en i mängden. UGGLAS OCH ERNMAN, UGGLAS OCH ERNMAN! Är det något som överhuvudtaget påminner om deras låtar hugger jag av mig högerarmen.

H.e.a.t - Personligen hatar jag sånt här, det är typ så nördigt det kan bli? De här killarna har noll karisma och den där fjantige lille sexisten i silvertights ger mig på riktigt kalla kårar. Tveksamt om jag ens kommer att stå ut med att se det här bidraget. Chanslösa, by the way.

Agnes - Malin sa det bäst: Det låter som en vinjett för ett tv-program. Det är ju inte dåligt eller så, och Agnes är hotness själv i sin guldcatsuit, men det är så platt. Skulle gå helt obemärkt förbi i Eurovision, alltså är det uteslutet att lyfta luren för detta, hur fluffigt Agnes hår än kan bli.

EMD - Ska jag vara helt ärlig? (det är fortfarande lite jobbigt). EMD har årets bästa låt. Den är riktigt jävla jättesvängig. (OCH LÖJLIG JAG VET! Men catchy! Det är catchy som räknas ju?!) Men - Danny är den enda som har det minsta hum om hur han ska bete sig på scenen. Både Erik och speciellt Mattias är totalt ute och cyklar i den oooooh så avancerade koreografin. Mattias ser ut som om han anstänger i sönder alla sina miljoner hjärnceller när han gör långnäsa samtidigt som han skrålar "lie", vilket han säkert gör, och Erik har en fuck-you-attityd som han inte inser är sååååå passé. Slutsats: EMD är rättså jävla jättedåliga.

Emilia - Jag glömde nästan bort lilla Emilia! Det var kanske inte så konstigt. Hon är rättså tråkig.

Det var det om det! Nu har jag vräkt ut mig så mycket schlager i år att det är tveksamt om det blir något mer... Det ska bli rätt skönt när det är över, ärligt.

Dont give up on me! Jag kommer tillbaka! Jag har bara varit lite oinspirerad och apatisk i veckan.
Lyssna på detta så länge!

Fan nu har jag en såndär crush på ett namn igen. Så att jag vill sätta en unge till världen bara för att få döpa den.

SALLY!

Efter Lisbeth Salander. Sally kallades hon dock inte i filmen, vilket gjorde mig lite bitter. I övrigt, no bitterness här inte! Ni måste se den här filmen! Den lämnar inte någon oberörd, det vill jag lova.

Vad är det man försöker kväva när man på allvar funderar på att casha in 2500 spänn för ett par skor? Snälla berätta för mig! Jag trodde jag var över dem, men de har förföljt mig ett bra tag nu. De blå alltså, men i svart. Förstår ni perfektionen? En fulländad sko skulle man kunna säga.

Åh vad mitt omdöme och min kropp hade mått bra av en vit månad. Eller ett vitt år? Varför ska det vara så svårt?! Jag var på god väg igår, tyckte jag själv. Tills jag hittade baginboxen i kylskåpet och tänkte att ett glas i all min ensamhet kan jag väl unna mig? Ett blev två. Två blev i Malin och melodifestivalens sällskap 5. Resten är historia. Malin hittade en jävla massa cash på golvet, både på Nicks och Morris och jag fjäskade mig till en gratis taxifärd, gör om det om ni kan!!! Chaffisen bara: Äh, strunt i det! Jag fortsatte i den banan och lyckades även fjäska mig till ett toalettbesök på ett låst Statoil. Så det var ju en bra kväll! Det enda missödet var väl egentligen när jag slängde iväg min garderobslapp all världens väg på Morris och fick betala 50 spänn för att få ut jacka och väska. Jävligt löjligt kan jag tycka.

Jag började fatta att tatueringar inte var min grej redan när jag var typ 3 och insåg att min käre far hade haft den goda smaken att tatuera in en anka på skinkan. Men jag skulle inte vilja säga att den insikten gjort mig trångsynt. Nej, jag har ivrigt beskådat tatueringar och ställt frågan till mig själv: "Skulle jag vilja ha en sådan?" i hela mitt liv. Men alltid har svaret varit: Nej. Tills jag upptäckte Kate Moss tatuering. Ett litet litet ankare på handleden. Jag förstår att det för alla tatueringsrävar där ute framstår som totalt jättemesigt, men jag bryr mig inte. Det här hade varit jag! Det känns bra att veta det, nu ska jag bara hitta "min" symbol.

Jamen ikväll har vi ju kommit så långt som till Andra Chansen i Melodifestivalcirkusen. Andra chansen är enligt mig det mest ointressanta momentet i hela köret. Och onödiga. Såhär: Vi har ju redan röstat ut de här bidragen? De var inte bäst! De fick sin chans, hasta la vista, see you next year liksom!

Det intressanta idag är att jag som lekman har chans att förhandstippa! Jag har ju redan hört skiten! Så därför tänker jag testa lyckan, och göra just det. Dock ej i startordning, den har jag inte en susning om.

Vi börjar med Scotts. Scotts är ett fjantigt jävla lantisgäng med för vita tänder och för mycket brun utan sol. Deras låt är skitlöjlig, det har vi redan konstaterat. Men. Det finns ett stort men. Jag hatar dansband och hade dömt ut Scotts endast på grund av det. För dem som inte hatar dansband har Scotts bevisat, genom dansbandskampen, att de är ett alldeles otroligt tilltalande sådant. Alltså skulle alla fanatiska dansbandsfantaster kunna hjälpa enda representanten för denna besynnerliga genre till Globen. Men ska jag tippa: Nej, inget globen här inte.

Och så Lili & Susie. De har genom sin medverkan i år sparkat liv i gamla klassikern Oh mama. Vilken partydänga, mina vänner! Den får vi inte glömma! I övrigt ger jag inte så mycket för dessa tjusiga damer. Jag hatar att säga det, för jag ska också bli gammal. Men det är helt enkelt inte intressant med 40+ tanter som med smink, hårförlängningar och rosaglittriga scenkläder kämpar desperat för att se ut som tjugo. Det äääär bara inte det. Men, deras låt är inte helt värdelös, den sätter sig, och Lili&Susie-sympatisörerna är nog en hel del. Men, måste jag tippa: Inget globen.

Lili & Susie ska möta BWO. Och det kan bli kul, ser ni. För jag tror att de sparkar ut denna wannabe-excentriska lilla rymdtrio ganska enkelt. Det spelar ingen roll hur mycket Alexander Bard tjatar om att han skrivit låten direkt för Moskva och Eurovision, och att den kommer vinna hela skiten om den bara kommer så långt. Det kommer den inte alls. Han vill helt enkelt inte inse att han skrivit det plattaste i hela BWOs register, och det registret är helt klart en bergochdalbana utan särskilt höga toppar.

Starpilots då. Det stod i aftonbladet idag om hur de stulit sin låt, och det är väl en ganska vettig iakttagelse. För det första har de stulit den från 80-talsdängan Waiting for a star to fall. Och som om inte det vore nog har de även stulit den från sin egen dänga - In the heat of the night. Jaja. Det är inte viktigt i sammanhanget. Det viktiga är det urfåniga pilottemat och lågstadiegymnastiken som tappert utförs på scenen. Det går hem. Tips: Globen. Sorry.

Och så de där i röda kavjer som heter något med Topaz och Red Fox. Så mycket vet jag nu. Och det här svänger ju rätt bra, det gör det. Jag tror folk tycker att det är ganska mysigt och trevligt. Men jag tror inte att folk brinner så mycket för det att de vill rösta. Nej, inget globen.

Caroline af Ugglas då! Det är nog väldigt väldigt många som inte förstår det här, och är i det närmaste chockade över att hon över huvud taget är med i Andra Chansen. Jag förstår det! Jag tror på henne när hon sjunger! Och det är ovanligt i sånna här sammanhang, det är det. Jag tycker hon är duktig, hennes röst är cool, hon är cool, kör sin egen grej, och låten sätter sig faktiskt. Jag ser gärna mer av af ugglas, men globen blir det knappast.

Och så Amy Diamond. ÅH vad det har haglat elakheter över henne idag! Det där med att hon är sjutton men ser ut att vara tolv och så. Det känns lite uttjatat. Det är väl positivt att inte alla minderåriga artister förvandlas till läskiga sexobjekt innan de ens hunnit kläcka ur sig en endaste radiodänga? Nej låt Amy vara! Med det inte sagt att jag gillar henne. NEJ! Förra året hade hon en ganska svängig låt och jag tror att det räddade henne från mobbingen. I år är låten platt och trist, hennes glittriga kappa det fulaste vi någonsin sett och hennes korkskruvslockiga hår alldeles för mycket 5-åring-på-släktkalas. Nej. Amy får åka hem, och hålla sig borta ett par år. Kommer hon tillbaka 2011 är hon 19, och har det inte hänt något med hennes image då, ja då kan det börja spekuleras i om allt står helt rätt till...

Sist men verkligen inte minst: Sarah Dawn Finer. Förra veckan satt jag och mitt sällskap för kvällen och gapade över hennes absurt enorma hylla. Jo jag tackar ja. Det ryktas ju om att hennes röst är kass, och eventuellt kan sätta käppar i hjulet. Men annars, så är det här faktiskt en given finalist. Den är inte så bra som alla tidningar skriver. Men den är mäktig, och framförandet lagom Titanic-dramatiskt. Jag gillar det, och hoppas på Globen.

Trevlig kväll på er, även om det inte blir framför tv:s svennigaste följetong...

Vad gillar vi mitt nya nackspärrshalsband? Jo, vi gillar det.

Det här är tamejfan det snyggaste fashionmagazinet jag någonsin sett. GO LOVE!

Oflitigt värre den här veckan. Fullt upp. Jobb. Och så har jag sträckläst Män som hatar kvinnor, bara för att jag ska se filmen på söndag, och när jag sett den lär jag väl knappast ha lust att plöja tegelstenen liksom. För så funkar det väl? Så. Nu är jag klar, och det var en bra bok, det var det. Dåliga böcker läser man inte i pass om fyra timmar. Så jo, det var en bra bok. Men den bästa man har läst någonsin och hej och hå? Näääee väl? Då har man inte läst mycket.

Och så har jag träffat Josses övergödda marsvin. Skämt å sido, hennes pekingese. Josse var arg. Dels för att kennelkärringen hon köpt pälsbollen av, döpt den till något så urbota idiotiskt som Paddy. Jag sa att hon skulle vara tacksam, åtminstone när jag fått höra vad Paddys syskon hette: Marvelous Santa och Quincy. Alltså? Kennelkärrningar... I 7 månader hade han blivit bortskämd med kalvfrikadeller från Semper, uppblandat med torrfoder och värmt i micron. För man vill ju inte att hunden ska äta kall mat?! Hos Josse blev det andra bullar. Torrfoder och endast torrfoder. Kallt torrfoder.

Nej men Paddy var trevlig, förutom en ful min han hade som vana att flasha när helst han hade tråkigt. Tänk er någon som har underläppen fylld med snus, så är ni på rätt spår. Alltså någon som har ett HELT platt ansikte vars underläpp är full med snus. HAHAHAHA. Förlåt Josse, söt är bara inte det ord som dyker upp först när jag ser på Paddy. Han vaggade runder ganska nöjt och la sig hellre vid mina fötter än Josses - VICTORY! Och när Anton tog honom på kiss-och-bajs-runda kom han tillbaka med hela pälsen full med bajs. Josse planerar att klippa honom till sommaren. Varför vänta? Säger jag...

Sitter och dricker ett glas grönt te och knaprar på en vidrig morot. I ett fåfängt försök att vara nyttig, antar jag... Nyss hemkommen efter dagens 5 km. Fast fan. Det var onödigt, benhinneinflammation sen i lördags då jag tvingade mig till ytterligare 2 km.. Men hur otippat det än verkar så har springandet blivit värsta giftet för mig. Jag tror att det är det här de kallar att springa ifrån sina problem?

Igårkväll efter en, iochför sig supermysig middag på Torstens, gick inte mindre än tre grymt ångestframkallande grejer upp för mig. Jobbig kväll.. Men nu känns allt lite mindre tryckande. Typ: Äsch, livet går vidare.


5 månader går fort, visst?


Mer Fever Ray idag..

Sara och Gwen har svensk kylskåpspoesi i sin lägenhet för att Gwen ska lära sig svenska. En morgon när jag var där knåpade han ihop det här. Ja där ser man.

Det här var ju lätt melodifestivalens bästa det här året! Vi visste väl att Dorsin hade det i sig?!

Det blev grogg + Thorleifs istället, det känns på något vis ännu värre... Och så ska man inte dricka sprit framför tv:n över huvud taget kan jag tycka, igår höll det på att få ödesdigra effekter. Efter melodifestivalen, Legally blonde och för lite groggar höll vi på att somna i soffan hos Fias vänner. Jag var beredd på att kasta in handduken ett tag, kände mig tråkig och oparty. Vet inte vad som hände med outfiteriet igår... svarta tights, svart linne och svarta kängor. Åh så party. Jag har inte känns mig så trist på år... Men vi ignorerade trötthet och fula kläder och gjorde iallafall en helomvändning och gav oss ut på stan. Torstens var heldött, men inte vi. Vi var party som fan. Önskade av någon anledning Dannylåtar av Fias dj-brorsa och dansade helnöjt, nästan ensamma på stället. Klunkade vin och sådär. Gick till Tres. Fia tappar sin väska? Springer tillbaka i panik. Pratar med Torstensvakten. Han ser på oss med sorgsna ögon och berättar att han har hittat väskan men att den är länsad på värdesaker. Vi panikar, så klart, tills vi får väskan och Fia öppnar sitt innerfack och hittar både mobil och kort. Vaktjävel! INNERFACK, pucko. Han skrämde livet ur oss ju! Skitsamma. Vi firade med shots och supergoda caprinhas på Tres. Dansade som maniacs nere i källaren en stund. Tröttnade, Tresfolket är ändå... Tresfolket. Heh. Gick till Morris. Sjukt äcklig lång kö. Och det är nu det märks att spriten har stulit allt mitt omdöme. Jag lämnar stackars Fia vind för våg och smiter före hos Gustav? Som tur var kom hon efter typ direkt, för Gustav var rar och släppte in henne också. Alltså, i nyktert tillstånd förstår jag verkligen inte varför jag gör sånt. Äh. Jag fortsatte vara dålig, dissade vänner för kille. Man får inte göra så! Aldrig! Undrar när jag ska lära mig? Men Fia är super, när jag vaknade ur koman tog hon mig hem på sin röda cykel och gav mig ostmackor. Nu har jag lovat mig själv att sluta gå ut i Ängelholm. Det håller nog tills nästa lördag kan jag tänka mig. NEJ JAG VILL INTE!