Sätter mitt liv på paus tills om exakt en vecka då jag äntligen får se Ullis igen. Det är så. Fram tills dess händer det inget alls att hurra för. Jobb hela dumma helgen. Och som grädde på moset sitter jag och fetnojar för att jag MÅSTE säga upp mig. Allra helst idag, och om inte idag, nästa vecka. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig: "Ledsen, men nu måste ni hitta 5 nya inför sommaren istället för 4. Have fun!" Känns som att jag lämnar dem i skiten, men samtidigt... Knappast mitt ansvar att få stället att gå runt. Hm. Intressant. Nej jag säger ju det! Dags att döda tid! Nu kör vi! Med detta i hörlurarna kanske?