Får erkänna att det inte händer speciellt mycket intressant just för tillfället, och det enda som återstår att blogga om är - återigen! Mina grannar, ni älskar dem också va?

Det här tar ändå priset. Jag träffade gubben jag har vägg i vägg senast i torsdags. Osannolikt nog hamnade vi i precis samma proppfulla metrovagn så jag hade inget annat val än att samtala hela TRE stationer med honom. Nåväl, han berättar att han ska på semester till Marseille, till sin syster. Och att han blir borta till mitten av januari! Halleluja! Härligt tänker jag. Ända tills idag när han alltså gav sig av...

Såhär: Han stängde av sitt vatten av någon anledning, och tänkte säkert inte på att han samtidigt stängde av det hos mig också. MEN DET GJORDE HAN. Och det skulle ju vara lätt fixat om vaktmästarn hade hans lägenhetsnyckel, precis som han har alla andras, så att han kunde gå in och vrida på kranen. MEN DET HAR HAN INTE. Och nu sitter jag här. Utan vatten till mitten av januari. Det är så jäkla härligt att diska, tvätta sig och borsta tänderna med vatten ur pet-flaska. Det är verkligen det. Men tänk barnen i afrika. Nu skäms jag istället. Skitbra.