Lite lussebulleöverdos men glad ändå
4 Lussebullar
11 Pepparkakor
1 Clementin
1 Tuggummi som hette Beauty som man visst skulle bli snygg av (hände inte).
Ja alltså inte helt föredömligt. Det värsta är att mitt kylskåp är tomt och min köksinspiration är lika med noll efter en total överdos huslighet igår i samband med bakningen. Jag är nästan chockad över att jag hade det i mig. Kan sitta och titta på en av de där lussebullarna överlänge, bli stolt i hela kroppen för att JAG HAR GJORT DEN MED MINA EGNA HÄNDER. Sen äter jag den, och fortsätter tänka så för den är så jävla god. Men ska jag få något annat än lussebulle i magen idag så får jag pallra mig ut till Emma, hon ger mig mat och vin har hon sagt. Så så får det bli.
Autocorrecten gör det igen...
Hon ville inte baka missfoster! Konstigt! Så jag gör det själv och än så länge går det överbra. Jag dödade iallafall inte jästen, då får man vara nöjd. Har varit lussebulle-abstinent i ett par veckor nu. Letat i varenda liten affär utan framgång (Utom Pressbyrån och Statoil som enligt säkra källor ska ha.. Men där är jag aldrig). MEN! När jag stod i kassan på Coop med alla ingredienser ihopplockade, ser jag. Lussekatter 7,50 stycket. JAHA DET VAR JU SÅ DAGS. Men vid det laget hade jag blivit riktigt sugen på att baka, så nu kör vi. Eller jag. 50 MISSFOSTER COMING UP!
SAKNAD
Det jag saknar allra mest just nu är LILLA RO. Sist jag var hemma var en fika där typ den största anledningen till att jag åkte hem över huvud taget. Men JUST PRECIS EXAKT den helgen jag prickat in var det stängt. Så nu åker jag hem nästa helg igen, BARA för att åka dit, tror jag ska hänga där en hel dag och bara vara lycklig. Jag är typ aldrig så nöjd med livet som när jag är där. Eva & Palle är de bästa människorna jag känner och jag saknar dem innerligt. Kanske kanske ska jag slå till på något fint ur Pelekas höstkollektion.
Rensar min hårddisk och hittade bilderna vi tog för ganska exakt 3 år sen nu. Då lärde jag känna Challe och hennes fina hund Dina också. Älskar den här bilden, ser ni henne?
Ajajaj lilla magen. Det är nog inte menige...
Ajajaj lilla magen. Det är nog inte menigen att äta ett helt paket på tjugo minuter. Men vad gör man när man har julabstinens och inte har ätit sen frukost (mitt dumsnålaste spartips: skippa lunchen)...
DOGTOOTH
BERIT ÄR EN FITTA
Jag har haft dödens helg. Jobb. Sjukdom kvar i kroppen. Depp. Fitt-Berit som sagt. Fick iallafall till slut med mig en lika opepp Backman på middag på Grappa igår. Vi satt mest och sörjde och var bedrövliga. Sen åkte vi till Slagthuset och gick på Nelly-event. De 100 första fick kläder från modevisningen och varsin goodiebag. Och när vi kom fem minuter innan insläpp står det seriöst 100 18-åriga bloggerskor i för höga klackar och för korta klänningar och fryser ihjäl, mitt i Berits vredesutbrott.. Men eftersom Linda känner killen som fixade eventet slapp vi köjäveln och fick komma in och välja kläder först. SOFT! Sen kom resten av packet och det var SERIÖST dagisstämning, 18-åringar är inte att leka med. Vi hängde iallafall i Likör 43-baren och typ halsade drinkar efter "Gratis är gott"-devisen. Men efter ett par timmar kände vi att vi var på helt fel arena och att vi borde gå hem och lägga oss. Är så opepp i hela kroppen, vet inte alls var min partyspirit gömt sig, känner att allt vad fest heter är sjukt meningslöst. Problemet är att jag inte har en ersättningssysselsättning. Ligga hemma och stirra in i väggen? Ännu mera meningslöst. GAH. ÅNGEZT.
1980
Kan typ inte sluta skratta åt det här. Det är så klockrent! Reportern som sakligt berättar att en skola i Malmö "tar steget fullt ut och gör hela skolgården till rökruta". Steget fullt ut till vaddå liksom?! Och så skolans ballaste kille som tänker "rööoga sau länge dej ej gååått". HAHAHAHAHA. Det skulle vara idag va?! Jeeez, snart tror jag det är förbjudet att röka på allmäna gator och torg om jag ska vara ärlig. Och den där malmöitiskan, den har ju dött ut?! Det finns inte en kotte i Malmö som pratar så grovt idag. Inte synd direkt, men fascinerande hur tiderna förändras...
FETmisslyckad tjejmiddag följt av FETmisslyckat akutintag
Vi kör en liten grej varje torsdag. Vi har bestämt att vad som än händer så är torsdagen vigd åt tjejmiddag. Igår var min tur. Jag hade gett mig fan på att få ihop middagshelvetet trots att jag mådde typ skitdåligt. Sagt och gjort, bara det att någon var sjuk, någon var hundvakt till tre galna hundar, någon hade fastnat i Paris och någon i Stockholm. Bianca kom en liten stund, sen var hon tvungen att ta tåget till Kastrup för att boarda ett plan till Thailand den lilla stackaren, Linda ville stanna och mysa men när min parasit i magen började vinna allt mer mark och det började bli riktigt obehagligt rådgjorde jag med lite vårdkunniga och stack till akuten. Det låter ju jättedramatiskt men det var det inte, jag får inte gå till en vårdcentral i Malmö för jag är inte skriven här. Bara jävligt bull att hänga på akuten 21-05 och sen bli hemskickad med diagnosen: ??? Och inte en jävel sa något om en parasit, blev nästan lite besviken. Vilken triumf det hade varit för mig! Om de bara: DET ÄR EN ENORM AMÖBA SOM KRYPER RUNT I DINA TARMAR VI MÅSTE OPERERA GENAST!
Tur man inte är sprutnarkoman, har stickhål i hela jävla armen för att prao-eleven som skulle ta mitt blodprov inte kunde få svar i mina "extremt tunna kärl".
GOTTA TRY THIS
Älskar Möllan för alla knasiga upptåg. Lunchdisco liksom.
hable con ella
Jag omvärderade det här med att vara sjuk när jag insåg att man får titta på film mitt på blanka dagen utan att vara tragisk. Såg en film som jag sett en gång förut, på filmkunskapen i trean på gymnasiet: Hable con ella av Pedro Almodovar. Minns att den berörde mig rätt ordentligt (det gjorde i och för sig alla filmer på filmkunskapen, vi hade en helt övergrym lärare som bara valde de bästa filmerna och som alltid fick igång en intressant diskussion efteråt).
Älskar att titta på filmer som berört mig, några år senare. Man är ju på en annan plats i livet, förhoppningsvis har man vuxit och utvecklats. Kanske kan man se filmen ur andra synvinklar.
Det kunde jag idag! Greppade saker som jag inte greppat första gången och sådär ni vet. Det är en helt fantastisk film, se den! Men lägg först 3 minuter på den här stumfilmen som i filmen används som metafor för en våldtäkt. Genialt.
7 vuxenpoäng i en stekpanna. Ps, hiv:en oc...
7 vuxenpoäng i en stekpanna. Ps, hiv:en och parasiten har fan inte gett med sig, men äta måste man ju ändå...
Jag är expert på att diagnosticera mig sjä...
Jag är expert på att diagnosticera mig själv när jag är sjuk. Jag googlar inte ens, vilket tydligen är väldigt populärt annars. Nej, jag får för mig att mina symptom beror på en viss åkomma sen HAR jag den och obsessar om saken där jag ligger döende i soffan. Idag har jag gått in i väggen rätt rejält, hela tre diagnoser har jag ställt. 1. Synfel, med migrän och huvudvärk till följd. 2. Parasit i magen. Jättejobbigt, och mycket långsökt diagnos baserad på lite magont. Men det är ett udda magont och jag SER en parasit krypa runt och göra otyg i mina tarmar! Jag seeeer den!!! 3. Hiv. Den här är ju skitjobbig som ni kanske förstår. Men det tror jag att jag har varje gång jag har feber utan att det är i kombination med snuva. Jag har haft dödsångest hela dagen till följd av det här. Det sjuka är att jag inte vet ett skit om Hiv-symptom, men jag KÄNNER hiv:en i kroppen precis som jag SER parasiten i magen. Så nu vet ni hur twisted jag är i sjuksoffan. Godkväll.
Det brinner en svag liten fastighetsmäklarlåga i mig ändå. Tur ju.
För ett par veckor sen hade Svensk fastighetsförmedling den här villan ute, svartvita bilder för känslans skull. De kör på det ibland, för någon månad sen hade de ett annat objekt där de iscensatt alla bilder som om det vore tidigt 1900-tal. Först trodde jag att det var autentiska bilder för det fanns inte en skymt av en modern detalj, all inredning var typiskt 18/1900-tal. Det var till och med människor med på bilderna, klädda i stora kjolar, korsettliv och fjäderhattar. Arg för att jag inte sparade bilderna, det var verkligen häpnadsväckande. Vilket jobb!
Nåja, den här villan, eller ja - slottet, ligger utanför Höganäs. Så i helgen när jag var hemma var vi tvugna att åka dit och titta lite. Vilket spökhus alltså! Mitt ute i ingenstans tornar det upp sig, och en grå och regnig dag känns det inte så lite kusligt. Tydligen hade intresset varit enormt, inte konstigt kanske, när ett slott på 600 kvm är till salu för 1,7 miljoner. MEN! Det är inget riktigt slott, sina första 80 år var det en vanlig, ful tegelbyggnad. Sen köpte ett par entusiaster huset på 80-talet och gav sig på fasaden... Jag läser byggteknik för tillfället, och att förvandla en murverksfasad till en slottsfasad är ett helt SJUKT stort jobb. Inte konstigt att luften gick ur dem. Fasaden på framsidan är det enda som är gjort, baksidan förfaller och insidan likaså. Badkaret i ett av badrummen på ovanvåningen håller på att rasa igenom golvet. Man kan liksom inte låta ett hus stå oeldat i 30 år, det DÖR då. RUTTNAR. Att renovera huset nu är liksom ett 10 miljoner kronors-projekt, ALLT behöver bytas. Därav priset.. Det är sålt iallafall! Och jag håller alla tummar för att det är någon vettig människa med en plan som köpt det och pallar renoveringsarbetet, för det kan nog bli rätt fantastiskt om hela huset följer i fasadens spår...
Fastighetsmäklaren i mig som brinner lite för sånt här, kan nörda in mig rätt ordentligt på unika hus med historia.
GILIAP
YES! Blir så glad i hjärtat när jag ser skorna! Är vi redo för Spice Girls-dojjorna nu?! Jag skulle typ döda för Rebeccas skor, men de måste vara typ omöjliga att gå i. Älskar att sitta och titta på bilder på Rebecca & Fiona. Det är så mycket humor i deras stil, och ändå är de så snygga att jag typ blir lesbisk och önskar att de var det också.
Skivan är sådär om ni frågar mig, men den här låten.. GULDKORN! Vill ha Spice Gilrs-skorna nuuuuu och dansa hela natten.
Är på nya Väla och blir dum i huvudet, HEL...
Är på nya Väla och blir dum i huvudet, HELL ON EARTH. Nästa gång jag åker hit är under kniv-, blåslampa- OCH pistolhot.
rudolfmedrödamulendetstrålarenstjärnanutändastusenjuleljusglänsöversjöochstrandlusselelleJULEN ÄR HÄR?
JULEN ANFALLER NU! Idag har jag fått överdos i julstämning, och GILLAT det! Årets första glögg fick jag - underbart. 100 pepparkakor och kola. Sen köpte jag weightcontroljeans! Ni vet när man måste ligga ner på golvet i provrummet för att få dem på sig, och går man upp ett halvt gram i vikt så får man dem aldrig någonsin över rumpan igen. 
Invägning! Känns lite tungt, 123 kilo, är ...
Invägning! Känns lite tungt, 123 kilo, är det inte lite i överkant?
listi listi listig lista
Miriam har joinat bloggträsket! Woho, me happy, jag gillar följa folk jag känners blogs. Hon postade en lista, och jag kunde bara inte låta bli att sno den. Det var superlänge sen jag hade en lista och narcissist som jag är älskar jag att intervjua mig själv och låtsas som att någon bryr sig. JAG BRYR MIG OCH DET ÄR DET VIKTIGASTE.
Favorit...
plagg: Tricky. För tillfället älskar jag alla mina skjortor som jag kan knäppa ända upp i halsen så där nördigt. + mina docs. Och mina Jeffrey Campbell. Och min fejkpäls. Och min Chanel-lookalike kofta. Och mina svarta levi's shorts.
låt: Ändrar ju varje dag, men Problem with the sun med Nicolas Jaar ligger högt upp på listan just nu. Men ska man välja en all time favouritesong blir det alltid The Knifes Pass this on.
fik: LILLARO är det bästa fiket i hela världen, inget snack. Jag ÄLSKAR den platsen av hela mitt hjärta.
klubb: Tja, Babel och Inkonst tycker jag höjer standareden i Malmö.
artist: Så himla många. Just nu kanske Florence and the machine. Tycker att hon är smått fantastisk på alla sätt och vis. Titta det här!
vän: Har 4-5 stycken närmst hjärtat och många fina runt om.
man: Helt fel läge att fråga mig det, jag håller på att bli den superbittra flickvänskompisen som alla pojkvänner skyr värre än pesten. Som tycker att världen vore en mycket bättre plats utan män. Så himla sorgligt.
kvinna: Nån vis gammal krutkärring som har svar på alla livets frågor som jag inte träffat än. VAR ÄR HON?djur: Tror jag måste vara politiskt korrekt och svara mitt kattskrälle Frithiof. Men egentligen är vi inte alls polers. Har inte riktigt plats för djur i mitt hjärta.
inredning: Jag har en jätteklar bild av vad jag tycker är fint. De allra flesta inredningar tycker jag är trista och saknar personlighet. Min egen lägenhet ser såklart inte alls ut som jag önskar, men det är en fråga om pengar och tid/energi att få det som man vill. Folk verkar sträva så himla mycket efter en "avkopplande" miljö när det inreder sina hem. Och det betyder tydligen vitt vitt vitt stelt stelt stelt. Hur som helst älskar jag KITCH, och jag vill att mitt hem ska VARA jag. Man ska se redan i hallen att JAG bor där. Jag har 2 dockhuvud i mitt kök. Det är ett ganska bra ledord för vad jag gillar. Tillsammans med fulsnygga kristallkronor, färg färg färg, plastblommor, ljusslingor, glitter, rosa flamingos, fjärilar och fåglar överallt, tyger med knäppa mönster och så vidare och så vidare. En inredningsaffär som jag blir knäpp i är Miss Juniversum på Davidshallsgatan i Malmö. Skulle gärna bo där.
Jag hatar: Men åh det är så trist att hata! Försöker sluta med det and I'm doing well!! Det skulle ju vara män då förståss.
Jag älskar: ÄLSKAR, verkligen ÄLSKAR? Det är så starkt. Jag känner det ibland när jag tänker på mina vänner, vilka fantastiska människor de är och att jag inte kan förstå vilken tur jag haft som träffat dem.
Jag brinner för: Önskar jag var lite mer on fire.
Jag kan dö för: Vänner och familj, klyschigt skitsvar. Mest för att livet utan dem skulle bli så trist.
Jag trodde aldrig: Att jag skulle vara så lycklig som jag är idag. Med det inte sagt att jag är en såndär nördig överlycklig no-problems-människa. Men när jag var 17 ville jag dö varje dag, nuförtiden vill jag ALDRIG dö. Överlag är jag lycklig liksom, och det är underbart.
Jag vill tro: Nej nu börjar de här frågorna bli jobbiga. Jag hatar sånt här klyschigt livsfilosofiskt svammel. Men okej, jag vill tro på gud. Skulle vara så jävla chill att bara luta sig tillbaka och tro på att en fuckin snubbe bland molnen fixar biffen till en.
Jag hoppas: Att jag blir mamma en dag. För mammas skull. Hon skulle bli så jävla jävla ledsen annars. *PRESSUUUUURE* 
VASSEGOOOO MAMMA!
Svart/vit
Bio/Hemmakväll i soffan
Fisk/kött, Jag tror inte ni tror mig, men jag börjar gråta när jag äter en blodig biff. Så gott tycker jag det är.
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka, man skulle nog nästan kunna säga att jag missbrukar morotskaka i perioder, jag kan drömma våta drömmar om morotskaka, jag kan äta 7 bitar morotskaka om dagen, jag kan tjata i hål i huvudet på min omgivning om morotskaka finns inom räckhåll. Skitjobbigt.
Bästa...
ligget: Haha så ball fråga, tänk om jag bara: JO såhär, det var en ljum dag på en sommaräng..... Typ. HAHAHAHAHAHAA, det hade ni gillat va?!
festivalen: Måste säga Siesta 2006 eller 2007, minns inte riktigt. Det var iallafall EPIC. De sjukaste 2 dagarna i mitt liv ditills. Älskade varje sekund. Ni vet när man känner att 2 dagar verkligen har förändrat dig som människa. Så! Har stor respekt för Hässleholm som håla efter det, den festivalen skrattar INGEN åt.
skivan: Det går egentligen inte att svara på. Men The Cardigans Long gone before daylight älskade jag högt i väldigt många år. Den betydde mycket.
lägenheten: Familjen jag jobbade hos i Paris bodde i en drömlägenhet om man vill bo i Paris. Den var härlig.
Har nog aldrig trivts med en view som jag trivdes med den här...
julen: Nån jul när jag var ett kid och julgodiset sprutade ur öronen på mig, jag var helt salig över mina julklappar och jag somnade i mammas knä till Änglagård. Antar jag.
sommaren: Den här var fin! Mycket ledighet och mycket kuligheter. Men annars, samma sak där. När man var ett kid var ju sommaren helt magisk och oändlig.
resan: Thailand första gången.
När jag var 16 ville jag: Bli känd. Bli känd. Bli känd. Fattade liksom inte riktigt grejen med livet om man inte fick vara känd?
När jag var 20 hade jag precis: Flyttat till Paris Paris.
När jag var 10 fick jag: säkert en cykel i födelsedagspresent. Det känns som jag fick en cykel i födelsedagspresent varje år när jag var liten, men det kan ju inte stämma? Jag hade ju liksom inte ett garage fyllt med cyklar för det.
När jag var 25 åkte jag: in på psyket/rehab till följd av fetaste livskrisen. WHAT AM I GONNA DO WITH MAJ LAAAAJF LIKSOM?!
När jag var 30 ville jag: Antagligen ha en unge så jävla bad, för att min morsa tjatar och kanske till och med min egen biologiska klocka börjat ticka, men SÅ FINNS DET INGEN MAN I NÄRHETEN SOM PALLAR BEFRUKTA MIG. I can see it comin'. Huh.
Jag kommer aldrig: Man ska aldrig säga aldrig. Faktiskt. Skönt att tänka att allt kan hända istället tycker jag.
Jag kommer alltid: Försöka bli bättre.
KATCHING! Listor är för jävla kul.
Ni märker nog att jag är rätt fascinerad a...
Ni märker nog att jag är rätt fascinerad av det här med grannar. Ett jävla tjat är det ju här emellanåt om mina grannar. Nu hörde jag precis grannen åt höger (det var vänstergrannarna som grälade) tappa upp ett bad. Och nu ligger vi här med några futtiga gipsskivor och en bit isolering emellan oss och myser. Han i sitt badkar och jag i min säng. ALLTSÅ FÖRLÅT! Men jag tycker det känns helt sjukt obekvämt att vara typ 30 cm från en helt främmande, naken människa, när jag befinner mig i min egen säng! Kan inte släppa det! Den futtiga väggen emellan oss är en så himla klen tröst när jag hör hur han plaskar rundor i sitt badkar...
En sak till bara om Versacespektaklet
Jo. Priset! Whatsup med priset? Jag minns på den gamla goda tiden. Viktor & Rolf, Lagerfeld och Stella Mc.Cartney-kollektionerna. Grejen med dem var ju att de såldes till humana H&M-priser. H&M-kvalité, såklart, till H&M-priser med en fancy lapp med ett fancy namn i nacken som du fick bära med dig hem i en fancy påse. I de fallen förstår jag absolut hysterin som rådde, fick du tag på ett plagg var det ju ett fynd! Nu har priserna på designkollektionerna stigit stadigt varje år. Det är fortfarande billigare, självklart, än att köpa en äkta Versace-trasa, men vi snackar ändå rätt saftiga priser. Långt ifrån H&M-priser iallafall. Det är i och för sig en logisk utveckling - modeslavar är uppenbarligen beredda att betala, Donatella är säkert inte billig, och H&M vill tjäna så mycket pengar som möjligt. MEN! Det är ju fortfarande H&M-kläder det handlar om, kvalitén på klänningen signerad Versace för 2000 är i samma skitkvalité som Divided-trasan för 200. Det är där jag tycker det blir knäppt och att de som shoppade "Versace" idag är lurade.
SO NAïVE
DANCE DANCE DANCE from Final B055 on Vimeo.
HAHA LEIF DEN LILLE JÄVELN fångade oss visst när vi gick loss på Kooks-dängor i fredags. GILLAR DET!
Likt många andra hade jag stämt träff utan...
Likt många andra hade jag stämt träff utanför hm på gustav Adolfs torg nu i morse. Dock inte för Donatella Versaces skull. Jesus, nej!! Reklamen ger mig kalla kårar längs ryggraden, jag vill inte klä mig i något som den kvinnan anser snyggt. Jag menar, vem vet, det kanske börjar växa ankläppar i fejan på mig samtidigt som min hudton antar en orange färg om jag klär mig i något hon designat. Nej, jag tycker inte att hon är fashion, bara jävligt ofräsch. Fick en chock när jag såg kön. Gick längs den och knäppte lite bilder, fick x antal bitchblickar av alla uppklädda fashionfools. Om det berodde på att jag dagen till ära klätt mig i en av mina förrymd-mentalsjukhuspatient-outfits (alla regnbågens färger + leopardtights + mössa över stans fettigaste hår) eller för att de trodde att jag försökte tränga mig låter jag vara osagt.
Ni vet när man kommer på sig själv med någ...
Ni vet när man kommer på sig själv med något man aldrig trodde man skulle göra. De där situationerna när man blir tvungen att revidera bilden av sig själv, och det är inte till det bättre. Jag fann alldeles nyss mig själv, med örat pressat mot botten av detta glaset, i sin tur tryckt mot väggen. JAG TJUVLYSSNADE PÅ MINA GRANNARS GRÄL. Men hur skulle jag kunna låta bli? Det skreks och gräts och kastades saker, det var ett sånt gräl jag trodde bara hände på film. Hur som helst, inte okej. Nu sitter jag och stirrar på glaset, känner mig smutsig! Tror jag tar med det ut och slänger det i soprummet.
Mitt hälsosammaste beroende är mina promen...
Mitt hälsosammaste beroende är mina promenader! Jag går mellan en halv och en och en halv timme typ varje dag. Lyckas jag inte klämma in det blir jag oharmonisk deppig och störig. Idag gick jag till och från skolan och även om jag överlag avskyr västra hamnen så har Bo01 sin charm en råkall, vindstilla och solig dag..
Mitt heavy cross är tillbaka!!!
Alltså förlåt för överposig bild, men jag är ABSOLUT inte i skick att ta någon ny (och kommer förmodligen aldrig bli igen). MEN! Vad jag skulle säga var! Att i lördags kom Miriam på att hon hade mitt älskade korsörhänge, försvunnet sen ett år tillbaka, hemma hos sig! Från början var de två. Det ena tappade jag redan i Paris, det andra höll jag sedan hårt i. Tydligen inte tillräckligt, för en dag var det bara borta, kunde inte alls förstå vart det tagit vägen. Jag hade visst tappat det på busshållsplatsen, och Miriam hade hittat det. Men eftersom vi inte kände varandra då hade det inte blivit av att hos gett det till mig direkt, och sen hade hon glömt bort det. Men idag fick jag tillbaka det, drygt ett år senare liksom. SKITNÖJD för det var ännu snyggare än jag mindes det, dock svintungt.. Anar dock att jag kommer tröttna på korsen sjukt snart, har missbrukat dem i två år och det börjar gå till överdrift. KORSBONANZA!!!!!!
TIME FLIES
Helgen kan jag sammanfatta ungefär såhär:
- 4 glada vänner skulle ses på Biancas 25 kvadrat för ett glas vin i fredagskväll. Vi vet inte vad som hände, men plötsligt var vi 10 glada vänner istället. Och planen vi hade att visa respekt för grannarna med 3-månadersbebisen vägg i vägg, försvann ut genom fönstret. Fy! Illa! Älskar att Emma och Bianca lyssnade på exakt samma musik som jag när de var 15-16. Vi stod på bord och stolar och sjöng med i The Kooks-låtar för kung och fosterland. FINT!
- LÖRDAGMORGON. TVÄTTID. JÄVLIGT TAJMAT ANNA ELLER HUR?! VAD DUUUUKTIG DU VA NU VA. Vet inte när jag ska lära mig att jag är TOTALT ofunktionell innan 12.00 varje dag efter fest.
- Lördagkväll. Gjorde ett besök i lovebird-nästet, lät mig skämmas bort med vin, godis och chips. Fick en Pippi Långstrump-dvd med mig när jag gick. ÖVERGLAD!
- Vidare till Paddys där jag mötte upp mina top 3-classmates och avnjöt en helt jävla fantastisk blodig biff. Jag och Miriam fick tårar i ögonen så gott det var. Drink på Victors på det, sen gjorde jag något mycket ovanligt! Avslutade lördagkvällen innan halvfyra! Cyklade hemmåt vid ettsnåret, poppade popcorn och tittade på Pippi i godisaffären.
- Idag har jag hängt i en lägenhet på Norra Grängesbergsgatan hela dagen. FETT!! Eller inte. Jeeez, fick creeps i hela kroppen när jag gick därifrån. Hade typ hellre dött än att bosätta mig i de där hoodsen. Tacka vet jag mitt älskade Ribban.
Nu ska jag typ skala av mig min feja, fjortisacne gånger 3000 anfaller! Så jävla tröttsamt...
Tycker jag gjorde en rättså fet fladdermusimmitation i fredags, aight?!?!?!
and it's hard to dance with a devil on your back so shake him off
London var fuckin fab, det visste vi ju att det skulle bli. Känns inte så spännande att gå igenom detaljer såhär en vecka senare, så vi skiter i det. Men jag kan ju säga att i måndags kunde jag inte röra mig. Jag fick känna på hur det är att vara invalid så att säga. Jag har aldrig haft så ont i varenda millimeter av min kropp. Antar att det var straffet för att jag plågade min kropp med bortprioritering av sömn, evighetslånga vandringar, high-heels, dans, alkohol och nästan ingen mat under hela helgen. WORTH IT!
Och så var det fredag igen ju! Det gör mig rädd. Jag borde verkligen ta det chill, och begrava näsan i Cullbergs katastrofbok "Kris och utveckling". Aldrig har jag stött på en så deprimerande och generaliserande bok. Låt mig citera lite:
"Mannens problemupplevelser kan koncentreras på den torftiga sexualiteten. Han försöker stimulera hustrun till att läsa porr som han tar hem. När problemen förstärks och det går till skilsmässa, sker den ofta under bittra former. Maken kanske skaffar sig en trist bostad i ett inackorderingsrum. Han gör inga ansträngningar att skaffa sig ett eget och trivsammare hem, ordnar det inte för sig och är tråkig tillsammans med kamraterna. Barnen drar sig undan då han småsuper och allt oftare luktar sprit. Han börjar missa jobbet, sjukskrivs och förlorar slutligen arbetet. Den sociala nedräkningen har börjat".
ALLTSÅ KOM IGEN! Och på det här sättet beskriver gubbjäveln samtliga utvecklingsfaser, helt twistade, worst-case-scenario, allmängiltiga sanningar för vad som oundvikligen händer i just den fasen i livet. Pucko.
Så.. Ni förstår att det inte känns jättelockande att spendera helgen tillsammans med planetens bittraste professor i psykiatri. Nej.
Bryter med honom NU Och drar ner på stan för kaffe med Sandy, sen reklamöl på Nöjesguidens smygläsning. PUSS.
