Linda och jag har ett litet projekt: Att plöja igenom hyrfilmshyllan på stadsbiblioteket. De har bara de mest sevärda filmerna, allihop till det humana priset 20 kronor. Det känns trist att gå till Hemmakväll och hyra massa hjärndöda komedier när guldklimparna finns på stadsbiblioteket. Vilken utbildning i filmkunskap den här våren kommer att bli!

Så efter en effektiv pluggdag på, just det, Stadsbiblioteket, belönade vi oss med pasta och vin på Spot. Tisdagslyx. Och Michael Hanekes Det vita bandet på det = många filmkunskapspoäng åt oss. Problemet med alla filmer som genererar många filmkunskapspoäng är att de är så sjukt svårtillgängliga att man måste se dem två gånger (och där emellan läsa på om dem) för att få ut något av dem. Just nu är jag alltså i stadiet korkad och förvirrad. Kan istället rekommendera en annan av Michael Hanekes filmer: La Pianiste. Den har jag sett 17 gånger och den är verkligen fantastisk. Ingen annan film har krupit så långt in under skinnet på mig och stannat kvar. Den är så obehaglig, stark och äkta och samtdigt så vrickad. SE DEN.