Not so christmasy...
Jag kan inte bestämma mig för om det här trädet är skitfult och tacky eller jättevackert och lite magiskt.
Julen är död för mig i år!
Det finns nog två anledningar till det:
1. Jag överdoserade julen förra året. Jag tror jag började julobsessa i början av november eller så, och inte lagom mycket heller. Verkligen ALL IN! Jag hade en femårings energi igen, men höll inte ut in i det sista. Ungefär klockan 22.00 på julaftonskvällen var jag redo att slänga ut julgranen och typ plocka in påskriset. Jul är väldigt uttröttande, och jag tror det blev så mycket av allt förra året, så mycket varma känslor för denna högtid, att inget nytt hunnit byggas upp. Dessutom kändes själva firandet på gränsen till krystat förra året. Exakt samma sak för tjugonde året i rad. Typ: Om inte tomten kommer prick exakt 19:00 så är vi fel i schemat och då är det en KATASTROF! Och om inte farmor har gjort brunkålen och mormor grönkålen, utan tvärtom: Också katastrof. Ja ni fattar, variation tack! Ge det ett år så lovar jag att omfamna julrutinerna med öppna armar igen!
2. Jag ska inte fira jul. Nä. Det spelar såklart också in.. Jag känner liksom att jag står lite utanför det hela, när slumålet inför all uppladdning inte ens finns. Jag har försökt halvhjärtat ändå, att komma i stämning. Jag var på Svenska kyrkans julbasar i helgen. Det var tomtar och tanter i folkdräkt och pepparkakshus och smällkarameller och glögg och granris och räven raskar över isen i högtalarna. Men nej, ingen julkänsla för det. Jag har druckit nån jävla jullatte på starbucks, i julig pappmugg. Ingen julkänsla för det heller. Jag har kollat in skylten på Lafayette + ljusen. Fantastiskt fint och sådär. Men julkänsla? NEEEEEHEJ. Jag har gjort samma sak på Champs-Elysées. Jag har plockat fram min elektriska lilla adventsljusstake. Men allt jag kan tänka på är hur ful den är (bara 6 av 7 lampor funkar, den sjunde är helt svart). Jag har gjort en jullista på Spotify men efter max tre låtar bytar jag lista. Att lyssna på julmusik utan att känna någon slags stämning är enbart... enerverande.
Nu återstår ett enda projekt för att sätta fart på julkänslan - annars lovar jag att ge upp. Baka lussekatter. Om jag får tag på någon jäst i det här jävla landet vill säga.
Le 66
Nummer två i min "Second Hand-guide" är ett ställe som jag inte blivit klar till att besöka förrän idag. Le 66 på Champs Elysées. Herregud. Det här är en bra butik. Hade jag fått ha den här butiken som min garderob hade jag nog varit världens lyckligaste. Egentligen är det tre butiker. Först skoaffären, med svindyra svinsnygga designerpjucks. Sedan klädbutiken, med svindyra svinsnygga designerclothes. Och så till slut second hand affären, som är störst! Ett galet bra urval, jag hittade en massa grejer jag slagit till på ögonblickligen om jag fortfrande cashat in min Statoillön varje månad. Men det är dyrt här! Och det förtar väl lite av hela nöjet kan jag tycka. Men besök besök besök! Helt klart... hm.. topp tre av alla second hands jag hittat i Paris. Je reviens!
Le 66
66 Avenue des champs elysées
Metro: Franklin D. Roosevelt
Le 66
66 Avenue des champs elysées
Metro: Franklin D. Roosevelt
Bizarre!
Jag skulle inte kalla mig själv vidskeplig (måste bara sticka in ett tack till malin här, var tvungen att beskriva för henne vad jag menade för att komma på ordet "vidskeplig". Hmm. Hur var det nu med det svenska ordförrådet?!). Men det senaste dygnet har jag varit med om tre helt osannolika grejer, så jag undrar om inte någon högre makt har haft ett finger med i spelet. Händer en konstig grej till då blir jag faktiskt rädd på riktigt.
1. Igår när jag knappat in Saras portkod (som mitt fantastiska sifferminne faktiskt lyckats behålla) och klivit in genom porten plingar min mobil till. Sara sms:ar portkoden, utan en aning om att vi redan står innanför porten två trappor ner. (Det här hade ju dock varit ÄN MER fantastiskt om jag inte kunde portkoden och vi precis kommit fram till porten...)
2. Idag, på väg från kyrkan frågar en kille mig var metrostationen ligger. Jag svarar. Bra med det. Sen springer han i fatt mig och börjar prata. Han berättar att han är från Italien, och när jag säger att jag är från Sverige lyser han upp. Han ska göra något slags utbyte där nästa år, och vill jättegärna lära sig svenska. Han kan redan säga: "Ska vi festa ikväll"? Och jag kan tänka mig att min min där och då är obetalbar. JAG VET VEM KILLEN ÄR. Han har skrivit till mig på resedagboken och föreslagit "språkutbytesträff", och jag tänkte faktiskt att: "Fan, det här är en sån grej jag borde göra, för att utmana mig själv". Men det blev inte av. Däremot! Så skrev han även till Sofie, och hon har träffat killen. Och berättade att han bara kunde säga en sak på svenska: "Ska vi festa ikväll?" Så nu ska vi på konstutställning i Marais allihopa. Det. är. sjukt.
3. På vägen hem, tog jag en helt mongo omväg och åkte så att jag hamnade i hallarna. Därifrån tänkte jag promenera. Vill gärna understryka att det är en totalt ologisk väg, och jag har ingen aning om varför jag inte tog den vanliga/närmsta vägen hem. I hallarna, som kryllar av folk, ser jag två bekanta ryggar. Sofie och Maja! jag springer ifatt, och det visar sig att de ska på bio. Så jag hänger på. Och på det viset blev den här söndagen himla trevlig ändå.
Jag vet inte. Jag är förvirrad. Det är helt enkelt för mycket sammanträffande på för kort tid.
1. Igår när jag knappat in Saras portkod (som mitt fantastiska sifferminne faktiskt lyckats behålla) och klivit in genom porten plingar min mobil till. Sara sms:ar portkoden, utan en aning om att vi redan står innanför porten två trappor ner. (Det här hade ju dock varit ÄN MER fantastiskt om jag inte kunde portkoden och vi precis kommit fram till porten...)
2. Idag, på väg från kyrkan frågar en kille mig var metrostationen ligger. Jag svarar. Bra med det. Sen springer han i fatt mig och börjar prata. Han berättar att han är från Italien, och när jag säger att jag är från Sverige lyser han upp. Han ska göra något slags utbyte där nästa år, och vill jättegärna lära sig svenska. Han kan redan säga: "Ska vi festa ikväll"? Och jag kan tänka mig att min min där och då är obetalbar. JAG VET VEM KILLEN ÄR. Han har skrivit till mig på resedagboken och föreslagit "språkutbytesträff", och jag tänkte faktiskt att: "Fan, det här är en sån grej jag borde göra, för att utmana mig själv". Men det blev inte av. Däremot! Så skrev han även till Sofie, och hon har träffat killen. Och berättade att han bara kunde säga en sak på svenska: "Ska vi festa ikväll?" Så nu ska vi på konstutställning i Marais allihopa. Det. är. sjukt.
3. På vägen hem, tog jag en helt mongo omväg och åkte så att jag hamnade i hallarna. Därifrån tänkte jag promenera. Vill gärna understryka att det är en totalt ologisk väg, och jag har ingen aning om varför jag inte tog den vanliga/närmsta vägen hem. I hallarna, som kryllar av folk, ser jag två bekanta ryggar. Sofie och Maja! jag springer ifatt, och det visar sig att de ska på bio. Så jag hänger på. Och på det viset blev den här söndagen himla trevlig ändå.
Jag vet inte. Jag är förvirrad. Det är helt enkelt för mycket sammanträffande på för kort tid.
paris/sightseeing
pappainparis!
HAHA snyggt! Jisses vad vi hunnit med mycket idag, men ingen rast, ingen ro. Nu ska vi till Sara och Gwen på middag och tv-spel!
Hårbitter
Jag har så mycket panik på min utväxt så att jag PÅ ALLVAR, JOOOOO PÅ ALLVAR funderar på att raka av allt mitt hår. Blondering var helt klart det värsta hårbeslut jag någonsin tagit (färga svart inräknat). Det är inte bara det där med råttfärgsutväxten, jag har dessutom tappat säkert 25% av mitt hår. Det är så jävla lite kvar i hästsvansen. Sånnadär vikar, som killar får, i typ tidigast 35-årsåldern. JAG HAR DEM! Och enligt Ingrid har jag en kal fläck i bakhuvudet också som jag inte själv kan se. Men så blir jag lite på bättre humör efter en koll i webbkameran! Kolla! Det syns knappt, visst gör det inte?! Åh tänk om jag kunde få leva i min webcam...
Jag har bakat scones idag! Tack kära mor för bakpulvret, nu blir det kalas.
Jag har bakat scones idag! Tack kära mor för bakpulvret, nu blir det kalas.
Älskar mina grannar: part 783 (typ)
Får erkänna att det inte händer speciellt mycket intressant just för tillfället, och det enda som återstår att blogga om är - återigen! Mina grannar, ni älskar dem också va?
Det här tar ändå priset. Jag träffade gubben jag har vägg i vägg senast i torsdags. Osannolikt nog hamnade vi i precis samma proppfulla metrovagn så jag hade inget annat val än att samtala hela TRE stationer med honom. Nåväl, han berättar att han ska på semester till Marseille, till sin syster. Och att han blir borta till mitten av januari! Halleluja! Härligt tänker jag. Ända tills idag när han alltså gav sig av...
Såhär: Han stängde av sitt vatten av någon anledning, och tänkte säkert inte på att han samtidigt stängde av det hos mig också. MEN DET GJORDE HAN. Och det skulle ju vara lätt fixat om vaktmästarn hade hans lägenhetsnyckel, precis som han har alla andras, så att han kunde gå in och vrida på kranen. MEN DET HAR HAN INTE. Och nu sitter jag här. Utan vatten till mitten av januari. Det är så jäkla härligt att diska, tvätta sig och borsta tänderna med vatten ur pet-flaska. Det är verkligen det. Men tänk barnen i afrika. Nu skäms jag istället. Skitbra.
Det här tar ändå priset. Jag träffade gubben jag har vägg i vägg senast i torsdags. Osannolikt nog hamnade vi i precis samma proppfulla metrovagn så jag hade inget annat val än att samtala hela TRE stationer med honom. Nåväl, han berättar att han ska på semester till Marseille, till sin syster. Och att han blir borta till mitten av januari! Halleluja! Härligt tänker jag. Ända tills idag när han alltså gav sig av...
Såhär: Han stängde av sitt vatten av någon anledning, och tänkte säkert inte på att han samtidigt stängde av det hos mig också. MEN DET GJORDE HAN. Och det skulle ju vara lätt fixat om vaktmästarn hade hans lägenhetsnyckel, precis som han har alla andras, så att han kunde gå in och vrida på kranen. MEN DET HAR HAN INTE. Och nu sitter jag här. Utan vatten till mitten av januari. Det är så jäkla härligt att diska, tvätta sig och borsta tänderna med vatten ur pet-flaska. Det är verkligen det. Men tänk barnen i afrika. Nu skäms jag istället. Skitbra.
PARIS/LIGHT
Det är regn och rusk nu iochförsig. Men det är bara att konstatera att det är något särskilt med ljuset i Paris. Så. Fantastiskt. Vackert. JAG BOR HÄR! Så gott som varje dag blir jag helt överrumplad av den tanken.
tandblekningsmedel=bantningsmedel
Ingrid göder mig. Varje dag efter skolan packar hon upp godispåse efter godispåse efter chokladkaka efter chokladkaka ur sin väska. Och man kan knappast anklaga henne för att vara snål. Vill du ha? Vill du ha? Vill du ha? Och om jag lyckas finna viljestyrka nog till att säga nej, så fortsätter hon ändå. Och så slutar det med att vi sitter där och tuggar i kapp. Jag MÅSTE helt enkelt inse att jag inte kan äta i samma takt som denna pyttelilla minimänniskan som uppenbarligen har en förbränning på typ 10 000 kalorier om dagen, det går ju inte!!!
En bra grej dock, som funkar, är tandblekning. Ja, alltså inte att käka, det råkade jag ju testa första gången jag använde det och det gick ju inte så himla jättebra. Nej, men med tandblekningsskenorna i munnen är man rätt fast och det är fett omöjligt att stoppa andra grejer i munnen. Fantastiskt! Det fungerar! Ska jobba på det här... Jag vet att viktnojor är superlöjligt, och jag har egentligen aldrig brytt mig sådär jättemycket. Men jag har inte råd att gå på gym, och promenader/joggingturer på gatan är helt enkelt inte min grej. Folkskygg som jag nog ändå är. Så då får man väl helt enkelt lära sig att ge upp annat... hm.
En bra grej dock, som funkar, är tandblekning. Ja, alltså inte att käka, det råkade jag ju testa första gången jag använde det och det gick ju inte så himla jättebra. Nej, men med tandblekningsskenorna i munnen är man rätt fast och det är fett omöjligt att stoppa andra grejer i munnen. Fantastiskt! Det fungerar! Ska jobba på det här... Jag vet att viktnojor är superlöjligt, och jag har egentligen aldrig brytt mig sådär jättemycket. Men jag har inte råd att gå på gym, och promenader/joggingturer på gatan är helt enkelt inte min grej. Folkskygg som jag nog ändå är. Så då får man väl helt enkelt lära sig att ge upp annat... hm.
weekend
Nu bär det av till Hardelot för min del! Mycket plugg, natur, god mat och vila. Det är i ärlighetens namn det bästa jag kan tänka mig för tillfället.
Om ni någonisn får chansen att besöka frankrikes nordkust, gör det! Den är bland det vackraste jag sett, och kickar jobbiga rivieran med hästlängder...
Ses nästa vecka då!
kyrkfin!
Nu drar jag till kyrkan. Kanelbullar + film står på schemat! Trivs oooootroligt bra i koftan som mamma köpte mig lördags. Herregud. Jag var väl tolv sist mamma köpte kläder till mig... Mysigt tycker jag iallafall.
P.s mina grannar har sex as we speak! Festligt, visst?
(Helt oplanerat blev denna torsdagen en häng-ut-dina-grannar-på-bloggen dag. Helt okej ändå.)
jesuisenvie
Nej det blev inget med dem svarta, trés dangereuxa fejkbrandmännen. Faktum är att jag misstänker att de endast var ett resultat av M.Morbellis hallucinationer eller så.
Nåja. Jag är glad, mycket glad. För jag VET att jag kommer lära mig franska. När jag åker härifrån i juni eller hur det nu blir, då pratar jag franska. Sånna här dagar är sköna, när skolan verkligen funkar och du vet att det kommer gå vägen. Härligt.
11.45 på rue de turbigo
Min granne (som faktiskt förtjänar ett helt eget blogginlägg, men det tar vi en annan gång...) knackade just på min dörr:
DET ÄR TVÅ SVARTA SOM SPRINGER RUNT I HUSET OCH FÖRSÖKER TA SIG IN TILL FOLK! DE SÄGER ATT DE ÄR BRANDMÄN, MEN DU FÅR INTE SLÄPPA IN DEM! LÅS DÖRREN!!! DE ÄR MYCKET FARLIGA!
Eh okej. Godmorgon då.
DET ÄR TVÅ SVARTA SOM SPRINGER RUNT I HUSET OCH FÖRSÖKER TA SIG IN TILL FOLK! DE SÄGER ATT DE ÄR BRANDMÄN, MEN DU FÅR INTE SLÄPPA IN DEM! LÅS DÖRREN!!! DE ÄR MYCKET FARLIGA!
Eh okej. Godmorgon då.
makeup+twilight+sushi+macarons=mercredi
Den bittra sanningen är att det mesta av mitt smink är slut. Och att jag inte har råd att köpa nytt. Därför är jag numera fast i reklamsminksträsket. Reklamsmink är VÄRDELÖST! Det luktar helt fruktansvärt och man kan bara föreställa sig vilka djurrester som döljer sig i innehållsförteckningen (som iochförsig är mystiskt frånvarande...). Här webcam-posar jag seriöst med det smink jag just nu lever på: En mascara från Solo som gör dig tjusigt gråsvart under ögonen efter ungefär en timme. En ögonskugga från Veckorevyn som i bästa fall syns i mycket starkt ljus. Och sist men inte minst. Ett läppglans från Preventivmedel.nu som förvandlar dina läppar till Saharaöknen fortare än du hinner säga kamel. Ja ni förstår ju att jag är SNYGG.
Har precis vinkat av Sofie och Maja efter seriöst sushi+macaron-svullande, och upptäckt att jag får allvarliga panikkänslor av biltutor. Algeriets fotbollslag har visst vunnit någon viktig match ikväll och det firas HEJVILT på gatorna. Jag klarar inte av biltutor. Jag gör visst bara inte det. Alltid lär man sig något nytt.
ENSUITE, tidigare idag var jag på Twilightpremiären. Jag hatar Twilight. Jag har aldrig någonsin förstått hysterin. Det här tog ändå priset, Ingrid och jag kommer fram till biografen och jag skojar inte när jag säger att det stod minst 800 pers i kö på trottoaren. Ingrid blev jättesur när vi fick ställa oss låååååååångt långt bak i kön, eftersom hon insisterat på att vi skulle gå hemifrån typ 3 timmar innan filmen började. Det förstod jag inte alls vitsen med eftersom vi HADE biljetter och var försäkrade en plats. "Inte en sittplats" muttrade hon nu ilsket där vi stod i kön. Förskräckt såg jag mig själv STÅENDE i två timmar, tittandes på DUBBAD Twilight. Nåväl, efter en halvtimme i kö tillsammans med en sanslös mängd fransyskor i åldern 12-17 som samtliga hade klätt upp sig så till den milda grad att de nog trodde att de skulle på dejt med den jävla vampyren, så fick vi komma in. Och sitta. Sedan drog filmen igång, och jag har aldrig varit med om något liknande. Det skreks. Det jublades. Det bölades. Och det applåderades. SÅ FORT ROBERT PATTINSON SYNTES PÅ SKÄRMEN.
Min onsdag. Nu fick ni en såndär "Det här har jag gjort idag"-uppdatering som jag hade tänkt förvägra den här bloggen. De rien.
jjiiiimmmyyyyy
TUR TUR TUR att jag inte spanat in H&Ms Jimmy Choo kollektion innan den släpptes! Då hade jag anatgligen stått och trängts med alla parisfashionistas i lördagsmorse och ändå fått känna mig sjukt besviken. Vi var på H&M i lördags, men kanske inte förrän tolv - då var allt löjligt slut. Men eftersom jag inte visste vad jag missat deppade jag knappast.. Men NU! NU! Åh gud. Fast nu är det ju mer än lovligt kört... En sak jag funderar lite på dock.. Är att det fortfarande är skyltat med grejorna på H&M i Les Halles... Vem får dem liksom..?
Det här hade jag helt allvarligt använt mina sparpengar för att köpa om jag hade chansen:
Men som sagt. Inte det nej.
Noir Kennedy
Jag hade ju tänkt pyssla ihop en hel secondhand-guide, men det kommer jag aldrig bli klar till om jag känner mig själv rätt. Så vi tar en i taget.
Den här upptäckte jag och Andrea på strosarrunda i Marais. Det som är bra med den är att de redan gjort urvalet, och du slipper leta dig tokig. Istället vill du ha det mesta på galgarna! Massa tjusiga stickade tröjor, rutiga skjortor, kängor och denimplagg framförallt!
Dessutom är det en himla snygg affär, med speglar i likkistor och engelska telefonkiosker som provhyttar. Några husnummer bort på samma gata har de öppnat en liten filialbutik som ockå kan vara värd ett besök. Där säljs Cheap Monday jeans samt omgjorda Second hand plagg. Visserligen till HUTLÖSA priser, men det är superfina och inspirerande att se iallafall.
Noir Kennedy
12, Rue du roi de siecle
Metro: St-Paul
Den här upptäckte jag och Andrea på strosarrunda i Marais. Det som är bra med den är att de redan gjort urvalet, och du slipper leta dig tokig. Istället vill du ha det mesta på galgarna! Massa tjusiga stickade tröjor, rutiga skjortor, kängor och denimplagg framförallt!
Dessutom är det en himla snygg affär, med speglar i likkistor och engelska telefonkiosker som provhyttar. Några husnummer bort på samma gata har de öppnat en liten filialbutik som ockå kan vara värd ett besök. Där säljs Cheap Monday jeans samt omgjorda Second hand plagg. Visserligen till HUTLÖSA priser, men det är superfina och inspirerande att se iallafall.
Noir Kennedy
12, Rue du roi de siecle
Metro: St-Paul
cinema?
Peppar för lite bio, för att göra något vettigt av denna gråa söndag. This is it tänker jag... Har någon sett den? Är den fantastisk? Jag är hemskt nyfiken.
Det är fint med bio här, för det första ligger Les Halles med den största biografen fem minuter från mig. Där kan man se vad man vill när man vill. Sedan finns det något så tjusigt som studentrabatt. Den går egentligen inte att utnyttja om man inte har studentpass, vilket jag inte har. Av någon anledning. Jag pluggar? Men det är bara att dra igång en liten actingshow där du låtsas leta efter ditt studentpass långt ner i väskan. Det brukar funka!
Något väldigt fiffigt och bra är att man kan köpa ett biopass för ca 240 euro/år och då får man se precis hur mycket film man vill. Det är en sån grej som jag är rätt säker på att jag skulle tjäna in, men jag fick reda på det för kanske en månad sen, och nu är det trots allt bara ett drygt halvår kvar. Men visst är det en superbra grej!
Det är fint med bio här, för det första ligger Les Halles med den största biografen fem minuter från mig. Där kan man se vad man vill när man vill. Sedan finns det något så tjusigt som studentrabatt. Den går egentligen inte att utnyttja om man inte har studentpass, vilket jag inte har. Av någon anledning. Jag pluggar? Men det är bara att dra igång en liten actingshow där du låtsas leta efter ditt studentpass långt ner i väskan. Det brukar funka!
Något väldigt fiffigt och bra är att man kan köpa ett biopass för ca 240 euro/år och då får man se precis hur mycket film man vill. Det är en sån grej som jag är rätt säker på att jag skulle tjäna in, men jag fick reda på det för kanske en månad sen, och nu är det trots allt bara ett drygt halvår kvar. Men visst är det en superbra grej!
Barnprogramsnostalgi!!!
Jag måste stjäla detta!
För jag kom och tänka på Simpor och Grodfötter för ett tag sen, och letade desperat efter youtubeklipp.
MINNS NI?! Det måste ha varit det konstigaste barnprogrammet, men jag älskade det! Tänker på Becci när jag ser klippet, visst gillade du också Simpor och Grodfötter?
Underligt, ja, mycket. Men rädd tror jag aldrig att jag var för Simpor och Grodfötter. DÄREMOT! När vi nu snackar gamla bortglömda barnprogram. DET HÄR VAR JAG HELT OTROLIGT JÄVLA JÄTTERÄDD FÖR:
SKROTNISSE!
Det är ju depressionsvarning på detta! Vad är festligt och undehållande med det här? Skrotnisse var en dos tristess och dysterhet avsedd för de allra minsta, för att försäkra att varje generation fick sin del av kakan. Typ: "Livet är inte bara rosa och fluffigt och lek och stoj små barn!!!" Ja det var iallafall budskapet jag fångade, och jag drömde mardrömmar om att vara instängd i Skrotnisses källare. Idag, som vuxen individ kan jag med god vilja skymta lite härlig svensk cynisk ironi. Men jag får fortfarande samma depressionsvibbar. Och för barn??!! NEJ! Snälla säg att Skrotnisse för alltid göms och glöms långt bak i arkivet...
För jag kom och tänka på Simpor och Grodfötter för ett tag sen, och letade desperat efter youtubeklipp.
MINNS NI?! Det måste ha varit det konstigaste barnprogrammet, men jag älskade det! Tänker på Becci när jag ser klippet, visst gillade du också Simpor och Grodfötter?
Underligt, ja, mycket. Men rädd tror jag aldrig att jag var för Simpor och Grodfötter. DÄREMOT! När vi nu snackar gamla bortglömda barnprogram. DET HÄR VAR JAG HELT OTROLIGT JÄVLA JÄTTERÄDD FÖR:
SKROTNISSE!
Det är ju depressionsvarning på detta! Vad är festligt och undehållande med det här? Skrotnisse var en dos tristess och dysterhet avsedd för de allra minsta, för att försäkra att varje generation fick sin del av kakan. Typ: "Livet är inte bara rosa och fluffigt och lek och stoj små barn!!!" Ja det var iallafall budskapet jag fångade, och jag drömde mardrömmar om att vara instängd i Skrotnisses källare. Idag, som vuxen individ kan jag med god vilja skymta lite härlig svensk cynisk ironi. Men jag får fortfarande samma depressionsvibbar. Och för barn??!! NEJ! Snälla säg att Skrotnisse för alltid göms och glöms långt bak i arkivet...
BREAKFAST
Kort men intensivt mammabesök är över! En hel del godis är slut! Och jag känner mig fetare än någonsin. Nuuuu går det utför. De här dagarna har i princip gått ut på att äta. äta. äta. Och äta lite till. I lördagsmorse stod jag för frullen, tjusigt va?! GUD vad jag älskar frukost...
Kategorin MAT skapade jag för bara några dagar sen, och sen dess känns det som att jag postat varje inlägg i den. Det säger ju allt egentligen.
Kategorin MAT skapade jag för bara några dagar sen, och sen dess känns det som att jag postat varje inlägg i den. Det säger ju allt egentligen.
TÄVLING!
Idag, den 12 november, sitter jag inne på 1,1 kg svenskt godis. Jag tänkte att vi skulle slå vad om hur lång tid det dröjer innan jag sitter inne på 0,0 kg svenskt godis. Jag satsar mina pengar på 48 timmar. GO GO GO!!!!
Den som gissar rätt vinner ingenting. Jag funderade en kort sekund på att spara en bit marabouchoklad eller kanske en liten fruxo eller ahlgrens bil. Som en symbolisk liten vinst åtminstone. Men nej. Det blir alldeles för svårt för mig. Jag väntar mig rusning i kommentarsfältet nedan, det gör jag verkligen.
Den som gissar rätt vinner ingenting. Jag funderade en kort sekund på att spara en bit marabouchoklad eller kanske en liten fruxo eller ahlgrens bil. Som en symbolisk liten vinst åtminstone. Men nej. Det blir alldeles för svårt för mig. Jag väntar mig rusning i kommentarsfältet nedan, det gör jag verkligen.
virkvirkvirkvirkvirk
...i all oändlighet. Men det är kul att virka, man fastnar! Mina fingrar är helt stela efter ett par dagars jobb med detta... objekt. Som är en halsduk till min kära mamma som landar här i paris om typ tre timmar! Det är den mest ambitiösa present jag någonsin gett någon, så måtte hon bli rörd. Ja.
Macarons
En aaaaalldeles förtjusande liten macaronbutik har öppnat just runt hörnet här! De har säkert 50 olika smaker som bara får det att vattnas i munnen. Idag gick jag förbi och planerade att bjuda Ingrid på kakkalas, jag ville köpa typ 100 var så att vi skulle vara sysselsatta hela eftermiddagen. Det gick dock åt skogen när jag fick höra priserna. TVÅ EURO STYCKET! Jag menar, vi snackar bakverk som inte är större än en köttbulle modell mindre. Så vi fick nöja oss med varsin, kanske lika bra det...
MY NEIGHBOURS
La Fidélité
Senaste tillskottet av favoritrestauranger i Paris. Sara och jag delade en ko. Jag har aldrig någonsin blivit serverad så mycket mat! En biff motsvarade vad man brukar serveras på restaurang, vi fick fyra var. Det var bara... sjukt. Men ooooooooootroligt gott, jag ska aldrig bli vegetarian.
TELENOR<3
Den där rubriken är otippad, jag vet. Jag trodde nog aldrig att jag skulle känna så. Men det gör jag, ja gud det gör jag! Sen jag flyttade hit har allt mitt hat till telenor förvandlats till ren och skär KÄRLEK. Härligt va?!
Så här ligger det till då.
I Frankrike kan du välja på tre-fyra kontantkortsabonnemang precis som hemma. Men det är heeeelt andra priser vi snackar. Och det är inte för att jag är svensk och inte fattat grejen, och kör på det dyraste (jo kanske lite...), utan så här är det. Mobiltelefoni i Frankrike är askalas dyrt och fransmännen får acceptera. Jag betalde 30 euro för att överhuvudtaget få ett nummer (tror att det är 100 spänn för det i Sverige), och så fyllde jag på med 15 euro. Som tog slut så löjligt fort att jag trodde det var ett skämt. Det var det inte. Så jag får bittert inse att jag måste fylla på igen, och då märker jag att alla påfyllningar bara varar ett visst antal dagar. Såhär - fyller du med 10 euro, så kan du max använda dem pengarna i två veckor. Och fyller du med 5 euro fria sms, som ju iochförsig är en bra grej - så får du använda det i TRE dagar. Lönt. En månad är den längsta giltlighetstiden jag sett, och då är det på ganska stora laddningar. Jag accepterar inte det. Så jag använder mitt svenska nummer istället, och tänkte att jag hellre betalar orimligt höga priser till Telenor. Men det har inte hänt? Jag vet inte var det gått snett (rätt), men jag tror faktiskt inte att jag betalar mer för ett sms här än vad jag gör hemma. Ringa kostar, men det kan man ju låta bli. Visst är det fantastiskt?!
Jag vill dock lägga till att det finns en möjlighet att min telefon inte riktigt har registrerat att den är på fransk mark.. Jag har fått otaliga "Välkommen till Frankrike"-sms, det senaste i förrgår. Jag tror att den är högst osäker på sin lokalisering.
Men hurra för Telenor iallafall!
Så här ligger det till då.
I Frankrike kan du välja på tre-fyra kontantkortsabonnemang precis som hemma. Men det är heeeelt andra priser vi snackar. Och det är inte för att jag är svensk och inte fattat grejen, och kör på det dyraste (jo kanske lite...), utan så här är det. Mobiltelefoni i Frankrike är askalas dyrt och fransmännen får acceptera. Jag betalde 30 euro för att överhuvudtaget få ett nummer (tror att det är 100 spänn för det i Sverige), och så fyllde jag på med 15 euro. Som tog slut så löjligt fort att jag trodde det var ett skämt. Det var det inte. Så jag får bittert inse att jag måste fylla på igen, och då märker jag att alla påfyllningar bara varar ett visst antal dagar. Såhär - fyller du med 10 euro, så kan du max använda dem pengarna i två veckor. Och fyller du med 5 euro fria sms, som ju iochförsig är en bra grej - så får du använda det i TRE dagar. Lönt. En månad är den längsta giltlighetstiden jag sett, och då är det på ganska stora laddningar. Jag accepterar inte det. Så jag använder mitt svenska nummer istället, och tänkte att jag hellre betalar orimligt höga priser till Telenor. Men det har inte hänt? Jag vet inte var det gått snett (rätt), men jag tror faktiskt inte att jag betalar mer för ett sms här än vad jag gör hemma. Ringa kostar, men det kan man ju låta bli. Visst är det fantastiskt?!
Jag vill dock lägga till att det finns en möjlighet att min telefon inte riktigt har registrerat att den är på fransk mark.. Jag har fått otaliga "Välkommen till Frankrike"-sms, det senaste i förrgår. Jag tror att den är högst osäker på sin lokalisering.
Men hurra för Telenor iallafall!
artaroundtheneck
Jag snöar alltid in på smyckeskombinationer. Typ alltid samma halsband/armband/ringar i samma kombination. Men jag tröttnar fort och bytar alltid efter ett par veckor. Men den här har hängt med så pass länge att jag börjar tro att den kan bli konstant. Den känns JAG.
Först, mitt konfirmationskors. Ett riktigt släktsmycke som jag fick ärva. Skulle jag tappa det skulle jag gråta blod.
Sen, ett Urban Outfitters-halsband mamma köpte till mig i New York. Tycker om det för att hon lyckades välja något på alldeles egen hand som jag älskar. Det händer sällan.
Sist men inte minst: Mammas berlockhalsband som hon inte använt på år och dagar, därför hm... stal jag det. Nej jag frågade inte. Därför snackar vi det där blodgråtandet igen om det skulle komma bort.
Au bonheur des dames
Torsdag i Paris är den bästa festkvällen om ni frågar mig. Helgerna är mest jobbiga. På torsdagar är Au Bonheur des dames the place to be. En dekadent 100% parisosande (och rökosande efter som rökförbudet totalignoreras) källarklubb där det vimlar av snyggt folk. SKÅL FÖR TORSDAGAR!
Mellan fyra fötter
Jag är superdålig på att shoppa Second hand. Skitsynd, här finns verkligen alla möjligheter. Jag älskar dock att springa runt i Second hand-affärer och drömma om att byta ut precis hela min garderob. När jag har samlat på mig tillräckligt kommer en liten guide till mina favoriter i Paris. Ikväll nöjer jag mig med att visa upp mitt enda fynd hitills... Ett par lilametallic Doc Martens. Spejsigt. Kiliwatch 39 euro
Paris in November playlist
Mon dieu, jag är försatt i total matkoma efter ett besök på ett himla mysigt pastahak vid Rambuteau. Det känns som att jag väger 100 kilo och att jag aldrig mer borde äta. Lyssnar på den här playlisten tills det går över:
HÄR om ni har Spotify.
Annars:
Candy Castle - Glass Candy
Lights & Music - Cut Copy
Get ready 2 rokk - Freezepop
Basic Space - The XX
Infinity - The XX
Psychic city - YACHT
American Boys - Name the pet
Club kid - Name the pet
Such a day - Das Pop
Undisclosed Desires - Muse
Sweet disposition - The temper trap
I lost my heart - Jennie Abrahamson
HÄR om ni har Spotify.
Annars:
Candy Castle - Glass Candy
Lights & Music - Cut Copy
Get ready 2 rokk - Freezepop
Basic Space - The XX
Infinity - The XX
Psychic city - YACHT
American Boys - Name the pet
Club kid - Name the pet
Such a day - Das Pop
Undisclosed Desires - Muse
Sweet disposition - The temper trap
I lost my heart - Jennie Abrahamson
DOGWALK
Erbjöd mig att gå ut med farmor Moniques hund Sweety i eftermiddag. Jag tänkte att det skulle bli en tjusig liten promenad i ett höstmulet Paris. Så jag klädde mig i min tjusigaste kappa och satte diamanthalsbandet på Sweety, och så gick vi. Och jag märkte väl ganska snart att det faktum att jag typ.. aldrig promenerat med en hund spelade in. Sweety går åt ett håll - fel håll - och kopplet blir bara längre och längre och längre. Och jag drar lite försiktigt, och så lite hårdare, men inget hjälper. Och hur hårt kan man egentligen dra utan att strypa en hund i kattstorlek? Jag vet inte. Till slut var det säkert 5 meter mellan mig och hund, och x antal fotgängare fick hoppa över kopplet som faktiskt utgjorde ett hinder över hela trottoaren. Jag ger upp. Går fram till hunden och lyfter henne i rätt färdriktning. Och så går vi. 10 meter. Sen dyker en skum man upp och ska prata med Sweety. Det tycker hon är jättespännande. Hon pratar gärna. Sen vill skum man prata med mig (baklängeshundtricket kan man nog kalla det?) Jag pratar inte jättegärna och säger att jag inte förstår och så går vi. 10 meter. Sen är Sweety nära att drunkna i en vattenpöl som dyker upp utan att jag sett den. Hon blir mycket blöt. Men sen går vi. 10 meter. Övergångsställe, det är rött men Sweety travar på ändå, jag vrålar "STOOOPP" och kastar mig ner på marken efter henne. Känner på mig att det nog inte är helt normalt ändå att behöva lyfta sin hund, två gånger under en promenad på kanske 100 meter. Grön gubbe till slut, och så går vi. Den här gången säkert 50 meter, rakt fram. Fan vad bra det går. MEN. Helt plötsligt hör jag "TU RESTES ICI!!!" bakom mig. Uppenbarligen riktat till en liten hund som kommer hoppandes, en kopia av Sweety. En kompis. OH NO. Jag reagerar med att fly, och trög som jag är tror jag att jag har hunden med mig, eftersom jag faktiskt kan gå framåt. Fel. Jag har bara kopplet med mig. Det där 5-meteravståndet igen och i slutet av kopplet, en fantastiskt nöjd Sweety med en ny vän. Det var väl strax därefter som jag tog Sweety under armen och återvände hem, utan att några behov blivit uträttade. Jag ber till gud att hon inte kissat på de orientaliska mattorna.
Det här är Sverige.
Kollade just första avsnittet av Ullared på webtvn. Antar att det är en snackis hemma? Jag är myyyyyycket kluven till den här sortens tv. Alltså i samma kategori som Färjan, Charterhjältar och Stockholm-Arlanda. Det är kul att titta på det, det är det, men också sjukt skrämmande. Alltså, min bild av svenskar förändras helt och hållet när jag kollar på sånt här - VAD ÄR VI FÖR FOLK LIKSOM?! Det är min bild av ultrasvennar gånger 100 som visas upp. Det kanske är meningen att man ska sitta och tycka att de människor man får följa är... jag vet inte... knasgulliga? Det tycker inte jag. Jag tycker att de är direkt obehagliga. För att ta Ullaredkaraktärerna från premiäravsnittet till att börja med.
De två speedade blondiesen som var på mor och son-utflykt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Var de på riktigt? Jag kommer att drömma mardrömmar om hur deras vardag ser ut.
Malmöfamiljen som bodde i TÄLT på campingen och handlade på Ullared varjevarjevarje dag i TVÅ VECKOR. Jag finner inte ord. Du jobbar i 47 veckor. Har du tur får du 5 veckors ledigt. Och 2 av dem använder du till att bo i tält på en av Sveriges ocharmigaste orter, och bränna varenda korvöre du sparat ihop under året på fryspåsar, tops och schampoo till extrapris. Och ser det som semester. Jag förstår det bara inte. Det går inte in.
Gittan och Maggan tyckte säkert många var helsköna. Men kom igen. De var FJORTISAR, och i kroppen på en 70-årig tant blir det myyyycket obehagligt.
Och så slutligen, Morgan. Hette han så? Killen på lagret. Jag hade inte långt till tårarna när han satt ensam i fikarummet och pratade om att det här var livet fram till 65. Sen åkte han hem till sin hiskeligt fula lilla villa (som i hans ögon säkert var den vackraste byggnaden på vår jord) hissade sin vimpel, visade stolt upp finrummet och "ensamhetens gudinna". Nej. Då var det inte långt till tårarna.
WAKEUPCALL
Godmorgon! Sånna här sovmornar förstör ju dagen fullständigt egentligen.. Och det värsta är att jag hade sovit ännu längre om jag inte vaknat av grannarnas högljudda måndagförmiddagsaktiviteter. Ja. Av sexuell karaktär. Jag håller på att bli tokig på dem! DYGNET RUNT ALLTSÅ! Det värsta är att de har sitt rum precis ovanför Ingrids och igår frågade hon mig om det är jag som väsnas så mycket på nätterna. Jag tror faktiskt inte att hon förstod vilken sorts ljud det handlade om, men ändå. INTE OK! Speciellt inte eftersom dessa grannar gått till vaktmästaren och klagat på mig för att jag kommit hem sent och väsnats. Grannfejd på gång alltså...
Börjar dagen med lite A Camp i högtalarna (Visst är videon FIN?! Älskar Nina Perssons crazyeyes) och en kopp te. Idag måste jag till någon form av ekologisk mataffär för att fylla på i teförrådet. Jag är totalt beroende av orimligt dyrt Yogite.
Börjar dagen med lite A Camp i högtalarna (Visst är videon FIN?! Älskar Nina Perssons crazyeyes) och en kopp te. Idag måste jag till någon form av ekologisk mataffär för att fylla på i teförrådet. Jag är totalt beroende av orimligt dyrt Yogite.
RETOURNER
Paus på bloggen hade kanske varit ett ärligare sätt att avsluta på sist... Jag hade väl på känn att jag skulle sakna bloggandet alldeles för mycket för att kunna låta bli. Och efter att ha klarat nästan tre månader av abstinens känns det på något konstigt sätt lite svagt att återvända. Men ni förstår inte hur det kliat i fingrarna på mig kanske 1000 gånger, ett sant beroende. Och att sluta var nog inte riktigt den befrielse jag hoppats på.
Jag blev, som jag tror att alla som på ett eller annat sätt exponerar sig själv på nätet, trött på hela grejen. På ett sätt äcklade hela bloggfenomenet mig; att sitta och vräka ur sig en massa egocentrisk sörja som 50% av de som läser, läser för att de retar sig på det. Inte för att de tycker att det är intressant eller bra. Kanske är det bara jag som blev paranoid, men det kändes så. Under frånvaron har jag hur som helst fått en massa positiv respons från folk som faktiskt saknar bloggen. Det värmer lite, och inspirerar mycket. Så efter en liten paus, som ärligt talat kännts tom, som att något saknats, kör vi igen! Jag vill skriva en intressant, inspirerande och bra blogg på riktigt! Om ni missat det, bor jag i Paris numera och håller därför till på resdagboken också. För att dokumentera. Det är inte tanken med bloggen, det blir alltså en radikal förändring från de två sista bloggmånaderna när jag höll till i Nice. Då blev bloggen en resdagbok, och då dog den. Här snackar vi istället mer bilder. Lite funderingar, lite musik och... Så vill jag bli kul igen. Men det är än så länge bara en fåfäng ambition, jag tror kanske att jag började ta mig själv på för stort allvar för att vara kul när jag fyllde nitton eller så. Jag vet inte. We'll see.
Förhoppningen är väl kanske också att de 3-4-5 besökare jag har dagligen numera ska öka något, men ärligt talat... Det viktiga är att ni som läser gör det för att ni gillar det. Och är det bara 3 stycken, så är det okej med mig. Att man skriver för sig själv och sin egen skull må vara en klyscha, men jag tror den är ett bra utgångsläge.
Så välkommen tillbaka till mig själv. Och till er, mina 3-4-5 fans, såklart.
KÄRLEK
Jag blev, som jag tror att alla som på ett eller annat sätt exponerar sig själv på nätet, trött på hela grejen. På ett sätt äcklade hela bloggfenomenet mig; att sitta och vräka ur sig en massa egocentrisk sörja som 50% av de som läser, läser för att de retar sig på det. Inte för att de tycker att det är intressant eller bra. Kanske är det bara jag som blev paranoid, men det kändes så. Under frånvaron har jag hur som helst fått en massa positiv respons från folk som faktiskt saknar bloggen. Det värmer lite, och inspirerar mycket. Så efter en liten paus, som ärligt talat kännts tom, som att något saknats, kör vi igen! Jag vill skriva en intressant, inspirerande och bra blogg på riktigt! Om ni missat det, bor jag i Paris numera och håller därför till på resdagboken också. För att dokumentera. Det är inte tanken med bloggen, det blir alltså en radikal förändring från de två sista bloggmånaderna när jag höll till i Nice. Då blev bloggen en resdagbok, och då dog den. Här snackar vi istället mer bilder. Lite funderingar, lite musik och... Så vill jag bli kul igen. Men det är än så länge bara en fåfäng ambition, jag tror kanske att jag började ta mig själv på för stort allvar för att vara kul när jag fyllde nitton eller så. Jag vet inte. We'll see.
Förhoppningen är väl kanske också att de 3-4-5 besökare jag har dagligen numera ska öka något, men ärligt talat... Det viktiga är att ni som läser gör det för att ni gillar det. Och är det bara 3 stycken, så är det okej med mig. Att man skriver för sig själv och sin egen skull må vara en klyscha, men jag tror den är ett bra utgångsläge.
Så välkommen tillbaka till mig själv. Och till er, mina 3-4-5 fans, såklart.
KÄRLEK
