NYÅRSÅNGESTEN ANFALLER! Är det någon mer som känner den? Jag har aldrig riktigt fattat hypen, klart det är nice med fyrverkerier och skumpa och nytt år och sådär, men hela grejen har blivit så prestigefylld på sista tiden. 2 månader innan börjar tävlingen! Någon ska fira på ett jävla slott, någon ska äta 13-rätters med 700 pers, någon har köpt 10 000-kronors skumpa och någon en 10 000-kronors klänning.

Men det värsta i år är en ny liten detalj som jag aldrig förut har hängt upp mig på. Man måste visst utgöra 50% av ett par för att vara berättigad ett nyårsfirande. Nu är jag orättvis. Klart singlar FÅR vara med. Och detvet ju alla, hur KUL det är att vara ensam singel bland 10 par. Tja, så tävlingen i mest fancy nyår vinner jag garanterat inte. Min bästa plan just nu är att överdosera lite starka sömnpiller och sova mellan 14.00 nyårsafton till 14.00 nyårsdagen. Ville bara säga det så att är det väl händer har jag haft flera veckor på mig att berabeta sorgen i det.

Jag är så jävla glad. Jag har mycket få anledningar att vara glad, så jag försöker analysera detta helt ologiska goda humör.

1. Det är regn och storm, sjukt mycket höst nu. Gör mig alltid till ett emokid av värsta sort.

2. Jag är i tentaperiod.  Måndag-tisdag har jag utan överdrift pluggat 10 timmar i sträck. Idag kör jag lite halvfart, orkar inte. Man blir inte ett dugg smart av att plugga har jag kommit fram till, man blir insnöad. I mitt fall har det gått så långt att om någon påstår något, vad fan som helst, utan att hänvisa till en paragraf i Inkomstskattelagen får jag en sjukt stark impuls att ropa: HAR DU LAGSTÖD FÖR DET!?!!?? Sån jävla paragrafhitler blir man av att bläddra i en lagbok 10 timmar om dagen.

3. P.g.a punkt 2 är jag ett socialt fail. De kanske jag alltid är, iochförsig, mer eller mindre. Men nu är det extremt. Livet handlar inte om något annat. När vi tar en kaffepaus hade det ju varit trevligt om man kunde prata om något annat, livet utanför plugg liksom. Men icke. Jag och Linda stirrar hålögda på varandra, klagar över vars en ex-tenta-fråga vi bara inte förstår, och sen fortsätter vi att stirra hålögt på varandra. Det är som att all annan skit vi brukar kunna grotta ner oss i är helt orelevant och det enda som får plats i huvudet är INKOMSTSKATTELAGEN. Och ingen vill höra om den.

4. Jag har råttor i mina väggar, jag hör hur de gnager sig in till mig as we speak. Jättemysigt.

5. Jag har 300 kronor kvar tills på tisdag. Alldeles nyss var det ett jätteproblem eftersom det typ ekade i mitt kylskåp. Men så kom en söt liten mäklarstudent och räddade livet på mig, köpte lite böcker. Jag handlade mat för nästan varenda krona, så nu slipper jag iallafall svälta. Enligt mina beräkningar har jag tillräckligt mycket mat för att kunna stanna här inne tills på tisdag då tentan äger rum. Vore det sjukt? Barrikera sig i sin lägenhet i 5 dagar, verkligen inte gå ut ALLS och bara pluggapluggaplugga?

DET HÄR VAR VÄRLDENS SÄMSTA GREJ JU! Nu när jag skrev ner mina anledningar att deppa blev jag nästan deppig. så. jävla. trög.

När Josse visade mig fuldans.se kändes mitt liv genast lite rikare. Vi gjorde mig i kostym och så var jag "Mäklar-Anna" och dansade stekigt. Men det var längesen. Old news! Det kommer bli lite av den varan nu förstår ni, resultat av ett blogglöst halvår. Så alldeles nyss gjorde jag en ny fuldans och det sticker lite i ögonen att outfiten som kallas RAFFTANT, är precis min stil. Typ precis sådär har jag sett ut på fest.

Jag har nog varit inne på detta förut... Hur jävla korkade jag tyckte fransmän och deras vanor och traditioner var först när jag kom hit. Det tog ett bra tag att anpassa sig, och nu när det snart är dags för mig att ta mitt pick och pack och lämna Frankrike så börjar man ju fundera alltså. Och jag märker att jag är lite omvänd här va! Jag har fyra exempel, som kan tyckas löjliga kanske - men dock!

1. Fransmän tar inte av sig skorna inomhus. Såklart är det superkonstigt för oss svenskar att man ska behålla skorna på när man går in hos någon. Men här är det verkligen så. Jag vet inte hur många gånger jag av ren reflex tagit av mig skorna och fått skratt/konstiga blickar. Om det är superslaskigt ute går du såklart inte in med skorna, MEN, då har du ett par inneskor. Inte ett par mjukistofflor, nej nej. Typ loafers eller så, som en svennebanan skulle ha utomhus en solig vårdag. Hur som helst: Det är fanstastiskt skönt att få behålla skorna på, speciellt på fest och du har klackar. De är ju 50% av outfiten. 

2. Fransmän kindpussas. Det är först nu den sista månaden som jag har accepterat kindpussandet. Jag har gått i 10 månader och kindpussats var och varannan dag och tyckt att det bara är såååå awkward. Superobekvämt, och ska du dessutom presentera dig så är det klurigare än  man kan tro att få fram sitt namn mellan det där smackandet utan att det blir helt malplacerat. Nu har jag fått koll! Det tog en jääävla tid. Och vart jag vill komma är: I Sverige hamnar man ganska ofta i den situationen där du inte vet om du ska: 1. Kramas. 2. Skaka hand. 3. Typ.. Vinka, eller ja ni fattar. Bara heja liksom. I Frankrike kindpussar du ALLA. Du behöver aldrig tveka på den punkten. Så jävla praktiskt. Jag har alltså omvärderat det där kindpussandet som jag avskydde så, toootalt. BRING KINDPUSSARNA TO SWEDEN?!

3. Fransmän röker ALLTID inomhus om det är fest. Oavsett om man röker eller inte så är jag ju ett fan av det där dekadenta ni vet.. Röken ligger tjock i lägenheten och stämningen blir genast så där dekadent parisisk som den bara kan bli i en pre-war-appartement i Paris. JAG BARA ÄLSKAR DET. JAG GÖR DET. I alla lägenheter jag hälsat på i Paris är det ok att röka. Att skicka ut sina gäster på gatan när de vill röka finns liksom bara inte. Jag vet inte, men i Sverige känns det som ett så jävla stort NO NO att tända en cigg inomhus? Visst, det är vidrigt med inrökta stinkande lägenheter. Men så länge man bara röker när det är fest, och man vädrar ordentligt efteråt så är det faktiskt rätt lugnt.

4. Fransmän diskar med svamp, inte diskborste. Jag var på riktigt upprörd över det här när jag kom hit. Jag tyckte det var så vidrigt. DISKA MED SVAMP?!?!?!?! Nej, jag köpte en diskborste typ det första jag gjorde när jag kom hit (inte så lätt att hitta sådana som man kanske kan tro....) och jag var stolt över min diskborste. Skrattade elakt åt puckona som diskade med svamp. Men sen vet jag inte vad som hände. Jag vet bara att min diskborste är jävligt arbetslös numera, och mina disksvampar jobbar stenhårt. DET BLIR INTE RENT MED DISKBORSTE. Tacka vet jag disksvamp. 

Fia postade en kommentar och undrade hur många det är som läser den här bloggen. Ni är jävligt få. Jag kvalar nog in på listan över Sveriges minst lästa bloggar... Det varierar rättså mycket från dag till dag, men allt mellan 35 till 70 unika läsare. Men herregud, hur många kan man vänta sig är intresserade av att läsa min ganska rejäla egotripp till blogg? Så det är okej med mig! Dessutom märker jag att jag får lite panik när jag inser att de där röda och blåa plupparna i statistiksidan faktiskt representerar tänkande människor, som läser det jag skrivit och sannolikt har en åsikt om det. HUH. Jag mår bättre om jag inte tänker på det. Gör jag inte det mår jag bara bra av att blogga. Det är skitroligt. Slutsats: Jag hoppas att ni som läser gör det för att det på något plan är underhållande, och att ni fortsätter. Men ni behöver INTE bli fler, det är absolut inget jag strävar efter.

Blev just påmind om livet utanför min lilla Parisbubbla... Gjorde min högskoleansökan. Vet inte alls hur det känns. Jag kan inte få rätt på tankarna, och jag gjorde tre val åt helt olika håll. Känns inte så seriöst, och ärligt talat... Får jag välja börjar jag inte plugga i höst.

Det var längesen jag kände mig så levande som jag gör just nu, det är fantastiskt. Människorna jag omger mig med har den effekten (det sjuka är att jag räknar min granne till den skaran...). Och franska pussar på en solig uteservering, jag dör. Dock inte lika underbart när en katastrofkväll slutar med hårda ord och ett "goodbye never see you again" utanför min port. Jag har upptäckt en ny sida hos mig själv, en riktigt jävla dramaqueen är jag. Inte för att jag nödvändigtvis skapar drama, men för att jag njuter av den.

Hur som helst, den här dagen är fantastisk. Varför är det inte alltid såhär, undrar jag dessa dagar.