Aldrig mer alkohol?

Jisses, Kisse och jag gick ut hårt som aldrig förr igår. Det var liksom planen från början (Enligt säkra källor så skulle Torstens nämligen ha inofficiell bartömning, och så blev det...), så det var okej. Tills hela Torstens började snurra och jag ville kräkas. Jag kräker aldrig. I dont do kräk liksom. Nu blev det inte så igår heller, men det var sjukt nära. Då drack jag inte mer. Jo, jag köpte en öl på Morris, drack tre klunkar, sen gav jag den till Maria. Orka vara full som en kastrull. Eller, det var jag ju redan. Och som grädde på moset springer jag in i den jag allra minst vill träffa när jag inte kan stå på benen. Fan. Fast jag tror jag kom undan hyffsat. Kvällen avlutades med en burgare på Lindéns med Kisse och Frida som tack och lov var lika redlösa som jag själv. Min andra burgare för kvällen förresten. Någon som sa något om att byta matvanor? Äh, det var en bra kväll! Träffade en massa folk som är kul och jag var nöjd och sådär. Men fan, nu minns jag varför jag 1000 gånger bestämt mig för att aldrig igen dricka mig redlös. Uh.

Love has left your eye


Titiyo är så himla bra! I morse hittade jag hennes best of cd i ett hörn av cd-samlingen hemma, och kom ihåg hur fäst jag var vid den här låten. Åh, den är fin!

Höst

Jag vet att det är höst när jag börjar lyssna på The Cardigans "Long before daylight". Det är mitt höst/vinter-soundtrack, och den ligger glömd i skivsamlingen typ mars-september. I år började jag nog lite tidigare än föregående år. Det fanns väl ett behov eller något. SÅ, jag har kickat igång min höst idag, det var dit jag ville komma!

Jag har också träffat Josse för första gången på veckor. Fint. Jag har köpt jeans för hundrasjuttiåtta kronor. Och Uggs. Haha. Ja. Jag har köpt Uggs. Been there done that liksom, och nu kör vi igen. Dock låga den här gången, mycket snyggare.

Om en vecka är jag i NY! Idag slog det mig. Jag har inte förberett något alls ju! Becci och jag ska prata i telefon (för första gången på månader, jisses, hur ska det gå?!) på tisdag. Då finslipar vi de sista detaljerna, och sen ska jag väl vara redo. Att packa blir inte svårt alls. Jag planerar att ha typ ett par brallor, ett par skor och typ två tröjor med mig. Jag förlitar mig helt enkelt på NY-shoppingen... 

Imorgon blir det fest (Kisse och jag är pepp som aldrig förr), och sedan jobb i fem dagar fram till NY.


Att handskas med fem-minuters-depressionen

Okej. Jag kunde lika gärna sitta här med en jävla prästkrage och dra blad. Ni vet, älskar, älskar inte. Men minus älskar förstås. Det är i valet och kvalet nu. Nu det gäller.

Jag är ledig i tre dagar! Så sjukt skönt, jag tror att jag ska fira med att inte sova i natt. Kanske gå och lägga mig vid fem, när jag gått upp de senatse dagarna. Det är helvete förresten, i fem minuter tänker jag alla svarta tankar som någonsin existerat, undanträngda längst bak i hjärnan. En fem-minuters-depression skulle jag vilja kalla det. Sedan tänker jag på New York och majskolvar och snygga skor och mina vänner och alkohol och fest och annat som gör mig glad. Då är allt bra och när jag slutar klockan två är jag ON TOP. Lycklig liksom. I kväll har jag fikat med Boppa, Kisse, Ullis och Fia. Mina tjejer. Kändes som att vi inte träffats på år (ok, 2 dagar sen...) när det ena heta skvallret efter det andra dök upp.

Nu ska jag kolla på fransk film. Åh.
Men först måste jag nog göra det jag måste... Måste.

Hej!


Om du har 1260 kronor över...

Det är helt fel säsong att köpa solbrillor, visst är det? Men... Det är löning idag och jag är så sjukt sugen på ett par Ray Ban Aviators. Sofie hade ett par när vi var i Stockholm, och jag fick lägga band på mig själv för att inte stjäla dem. Nu får jag lägga band på mig själv för att inte klicka hem dem istället... Äsch, jag sätter upp dem på min Leta-efter-i-New-York-lista istället. Kanske bättre pris där också om jag har riktigt tur.

Ny favoritblogg!

Förrsten, ni läser väl Kristofer Ahlströms blogg på Stureplan? Fan vad bra den är. Jag blev så ledsen när Schulman slutade blogga (och sedan när han väl kom åter hade han helt tappat stinget) men nu känner jag att han har fått en värdig ersättare vars blogg jag kan följa slaviskt. Ah. Jag är nöjd. Här!


My majs

Jag har nya matcravings! Ovanligt.. Den här gången rör det sig om majskolvar.

Typ det bästa i Thailand var lunch-majskolven som man köpte av den tjocka damen i stråhatt för 10 spänn. Jag skojar inte! Jag vaknade på morgonen och tänkte på min majskolv. Hotellfrukosten åt helvete, en majskolv vill jag ha! Sedan åkte vi hem, och minnet av de grillade majskolvarna bleknade. Tills nu! För nu kan jag sätta mig på min cykel och trampa i fem minuter, sen står jag vid ett bord fyllt med majskolvar, och här kostar dem bara 7 spänn! Jag har gjort det tre dagar i sträck nu, och så tvingar jag min gamle far att tända grillen (nej, jag vet väl inte hur man gör?!) sedan äter jag min majskolv under andakt. Drömmer mig tillbaka till de vita sandstränderna = KLYSCHA, men ack så sant... Imorgon (när jag för övrigt börjar dagen klockan halvsex, fan, är detta framtiden?!) så ska jag ha majskolv och... majskolv i min lunchlåda. Mina kollegor kommer tro att jag är mer knäpp än vad jag egentligen är.

Om ett par timmar kommer lilla mamma från Amsterdam. Och hon HAR varit i Red light district. Eller "Red light" som hon kort och gott, och mycket världsvant kallar det.

Björn, Benny, Anna-Frida och Anna showar i Tyskland minsann!

Okej. Det går inte att publicera den här filmen i bloggen, så jag länkar, men lova att kolla ändå! Bara de första 20 sekunderna. Och slutet! Det är kul!

Abba uppträder i Tyskland 1974, och blir presenterade av programvärden, han säger: 
BJÖRN! (applåd) ANNA-FRIDA! (applåd) ANNA! (applåder + kåta busvisslingar från gissningsvis ett gäng trinda herrar i sina bästa år) BENNY! (mycket avmätt applåd).
Sedan dravlar han något oförståeligt på tyska innan han kläcker ur sig: "Merci!" (Varför inte Danke? Vi är väl i Tyskland?)

Alltså för det första. Anna-Frida? Okej. Kan få passera som ett klantigt misstag. Men hur i helsike blir Agneta Anna?! Jag förstår det inte. Och vad jag ställer mig ännu mer oförstående till är att både Anni-Frid och Agneta bara bugar sig nöjt utan minsta tendens till protest när de blir presenterade med dessa händigt modifierade namn. Jag ser det framför mig, hur mannen i den svarta kåpan står i kulisserna tillsammans med de svenska stjärnorna när det plötsligt går upp för honom! Hur fan utalar man bokstäverna A-G-N-E-T-A i en följd?! Så han lutar sig mot Agneta och säger på knackig englska: "Hello! Is it okay if I call you something else?" Och Agneta som står där, stenfokuserad på sin kommande uppgift säger att visst, det går bra, utan att ägna en tanke åt hur knasigt det kan bli. Och blir.

Sedan följer ett smörigt och gulligt framförande av "Honey, Honey". Så småningom tystnar musiken och Anni-Frid och Agneta slutar mima. Och Björn slutar låtsas-lira på sin supercoola gitarr. Och Benny slutar låtsas-plinka på sitt piano. Och det görs inte den minsta ansträngning för att dölja att det är just det som sker. Framträdandet var på låtsas. Och det är okej. Det är så de gör det. De trinda herrarna med ett gott öga till Agneta (eller Anna...) gllar läget ändå. Om en artist idag mimar till sin egen musik slår han/hon för det första knut på sig själv för att dölja det. Och när det ändå misslyckas buas det och hånas i pressen i månader, nej, år efter. Kolla på Britney liksom! På 70-talet var inställningen uppenbarligen en annan. HAHA, kolla på Anni-Frid liksom, hon är mitt uppe i värsta skådespelet med Benny, men hon bara... avbryter sig. Så var det med den saken liksom. En kväll på jobbet.

Jag gillart.

Saturday

En jobbkväll är avklarad! Nu är det bara två kvar.. Och det är såklart då jag inser hur mycket jag kommer sakna mina sjuka kollegor. Till exempel P.

Jag körde tidiga passet idag, från klockan fyra. P skulle börja vid sex, men ringer halv sex och säger att hon bli fem minuter sen. Hon blir tjugo minuter sen. Alltså, tjugo över sex vinglar hon in och vräker direkt ur sig: "SÄG inget till chefen. Men du. Alltså. Shit. Jag är rätt full. Jag har varit på 40-års-fest hela eftermiddagen. Jag tänker... Jag tänker mig såhär - du tar alla borden ikväll. Jag hjääälper dig. Förstår du? Jag är i bakgrunden. Jag är... Vad heter det? JO! DIN BACKUP! Kanske tar... du vet... dricka och sådär. Om de vill ha typ... en fatöl så tar jag det. Vad är det den heter nu igen? Carlsborg expert!" (Carlsberg export)...

P nyktrar till ganska fort och tycker det är tråkigt. Halsar lite slattar ur Allesverloren-flaskor (460-kronors-vin). Äter upp MITT godis som jag gjorde det stora misstaget att lägga fram till allmän beskådan. Pratar fyllesex med chefen som är 100% med på noterna, och pushar för att jag ska göra mitt inlägg i debatten. Hehehehehehehe... Nej.

Eftersom de tre första timmarna ikväll var heldöda passade jag på att ha lite sms-kontakt med morsan som är i Amsterdam.

Mamma: Hej hej jag har de bra här andas haschångor hela dagarna så det är ju kul. puss puss.
Jag: Okej. Det låter ju bra. Gå inte till Redlight district är du snäll. Och så ses vi imorgon. puss
Mamma: Nej det ska jag inte. Förresten så hade det varit trevligt med en svärson snart! Agneta har en och hon har berättat så mycket trevligt! Ses imorgon!

Hehehehehehehehehe... Igen.

När jag slutade mötte jag upp Kisse, Ullis och Staffan på Torstens en kort stund. Det var kul! Fast jag hade gympaskor på fötterna... Herregud, vilken stämningsdödare.

Nu är jag hemma och kommer inte kunna sova förrens klockan fem. Kaffe och 15 timmars sömn föregående natt har liksom den effekten. Äsch, så länge tänker jag lyssna på Abba (Helt fast i Abba-träsket efter Mamma Mia-filmen som jag för övrigt tyckte var ganska medioker...) och äta upp ostbågarna som blev kvar efter min otroligt hälsosamma frulle igår.


Kortslutning i min hjärna nu alltså.

Vi har ju inte snackat OS här på bloggen. Inte alls faktiskt. Därför är det kanske lite otippat, (eller jag vet inte?) att nu, när jag tänker göra det för första, och antagligen sista gången, så blir det om boxning. Japp, boxning.

FÖR VET NI HUR MYCKET MÄNNEN SOM BOXAS I TV FÖR TILLFÄLLET, VÄGER?!

De väger fyrtioåtta jävla kilo. Alltså. Hur är det möjligt?! Jag kommer inte kunna sova, för jag förstår inte hur en man med så mycket muskler som de ändå har kan väga 48 kilo?! Det är inte rimligt. Jag köper det inte. Jag accepterar inte att väga typ femton kilo mer än en man. Det trista är dock, att om jag och en 48-kilos-man av någon anledning skulle gå en rond. Så skulle han banka skiten ur mig på tre sekunder. No shit. Fan.

Good friday


Jag började denna dag med att sätta i mig en halv påse ostbågar till frukost. Ostbågar är det mest underskattade snackset som finns. Jag ser mig själv utveckla ett beroende...

Sedan googlade jag lite om bålgetingar och lärde mig att de är fridlysta och inte alls så argsinta som vanliga getingar. Då blev jag nedstämd en stund, eftersom jag, Gustav och Carro igår kallblodigt MÖRDADE en bålgeting (i och för sig i tron att den ville mörda oss kallblodigt) först med en skurmopp och sedan med ugnsrengöring. 

Denna dag har också gått åt lite NYC-planer. Om 2 veckor är jag där! Så jag åkte till Väla för att växla pengar. En grej att bocka av på listan liksom. Jag hade mina brillor på mig (för första gången in public utan en promillehalt över typ 1 i kroppen). Dumt beslut, för jag råkade visst prova skjortan ovan inne på Indiska. Och ärligt, hur snygg är den inte tillsammans med mina brillor?! Jag som inte skulle köpa något nytt alls innan NY...

Well well... Helsingborg ikväll en runda. Hej!

Triss i byxdress!



Min byxdress var utan tvekan ett riktigt fynd. LOVE IT. Frågan är om jag någonsin kommer att våga ha den på mig utanför husets väggar. Äsch, det spelar ingen roll. Den är lika skön som min pyamas!

När man har tårarna lite för nära till hands...


Okej. Jag grät till filmen om knulldockan. Hur illa däran är man då kan jag tänka.
Men å andra sidan så var den inte bara extremt komisk, den var rättså tung på något vänster också. Och där någonstans har vi anledningen till min extremt snoriga näsa när knulldockan dog. Jo, hon dog.

I övrigt har min dag varit så fin. En kaffe, en promenad i ösregnet och så sagostund med en fransk barnbok om kaniner på biblioteket...

Laserdome på fredag brudar, vad säger ni om det?

This only gets better and better...

Så, mannen med trash-skorna har inte hörts av. Därför bestämde jag mig för att kolla upp hans Tradera-historik. Och därmed blev mina misstankar också så gott som besannade. Vi har att göra med en transvestit av den avancerade sorten.

Mina strippskor ska få dela garderob med följande objekt:
-SVART KLÄNNING I PVC BLANK SEXIG & EROTIK M STRINGTROSA
-VITA SKINNSTÖVLAR, helt oanvända! (stl 41)
-Urläckra peeptoe pumps, perfekta till sommaren (stl 41)
-SEXIG HUSHÅLLS KLÄNNING SVART & VIT´

Ja det låter ju fint.
Nu ska jag käka scones och kolla på en film om en man som har ett kärleksförhållande med sin knulldocka.


Hjärntvättad av Statte

Min enda vän denna kväll var en virtuell man vid namn Statte. I sex timmar har han plågat mig med diverse info om grillkorv, kylvaror, salmonella,motorolja, miljöföroreningar och bensin.
 
Statte jobbar på statoil. Surprise. Statte lever för statoil. Statte har en kollega som heter Gunte som ofta är magsjuk. Vid dessa tillfällen måste Gunte arbeta med något annat än oförpackad mat.Statte drömmer om Statoil om nätterna, i sitt sovrum tapetserat med Statoil-loggo-tapeter. När Statte är sjuk och får vara hemma från jobbet bär han en rosa morgonrock ÖVER sin Statoiluniform. Det finns ingen funktion där du som kursare kan anmäla ditt namn. Därför har jag gått under namnet Eyvind hela kvällen. Eyvind?!

Statte har inget liv, och de som knåpat ihop den datorbaserade kurs som Statte leder vill att Statte ska fungera som ett exempel för hur den Statoilanställde bör uppträda. Det känns skrämmande tycker jag.

Ge mig skolstart!

Ah, ny vecka! Skolstartsvecka för många, men inte för mig. Och till min stora förvåning är jag rättså ledsen för det. Jag vill köpa en ny snygg väska och ha skolstarten som ursäkt. Jag vill köpa en gigantisk kalender att klottra full, en massa pennor och kollegieblock och pärmar. Gud, det här året hade blivit mitt flitigaste skolår någonsin, jag känner det. Fast det är klart. Det är lätt att säga när man vet att det ändå inte blir av. Nej, istället ska jag ruttna bort som ett menlöst biträde på Statoil. Kanske det mest anonyma och mest oinspirerande jobbet man kan ha?  

Äsch. Veckan har ändå börjat bra. Jag gick upp tidigt och cyklade ner till affären för att posta ett gäng Tradera-paket (dock inte transans skor, han har inte hörts av). Och när jag kom hem hade jag själv fått paket minsann! Ni vet budgivningen som jag hade en vattentät plan för att vinna, jag vann den! Så klart. Och idag kom paketet. Det är en sjukt cool jumpsuit.

Stackars lilla skon...

Det är såhär va. Att jag precis sålt ett par pjucks på Tradera. Skyhöga platåklackar som man snörar på sig. Hemskt läckra om man vill förmedla något slags white trash budskap. Det vill inte jag. Det var därför skorna hamnade på Tradera efter tappra försök att bli av med dem på diverse loppmarknader och klädbytarpartyn. Och det gick väl bra. Sålda blev dem iallafall, till någon med ett så anonymt alias som "Framkant". En brud med dålig smak tänkte jag och funderade inte mer på saken innan det blev dags att på riktigt kolla upp köparen, för att se var paketet ska skickas. "Framkant" visar sig då vara en man. Och till historien hör att skorna är i storlek 41. Hade skorna varit i storlek 36 och en man köpt dem hade det inte varit snack om annat än att de var en present till en flickvän. MEN. En man kan ha storlek 41, och det är väl ungefär här jag känner illamåendet smyga sig på. Så hemskt fördomsfullt och trångsynt, jag vet. Män i högklackade skor är ju i och för sig kul. Men inte män i MINA högklackade skor. Åh. Jag vill inte detta. Snart skickar jag en (förvisso oanvänd och inte särskilt älskad) ägodel till ett liv under en transa med risig blond peruk, lösbröst och billig eyeliner. Just nu funderar jag på kryphål. Liksom ett biträde på systembolaget kan vägra sälja starköl till A-lagarna, kanske jag kan vägra sälja heels till transvestiterna?

You


Den här låten... Vad fin den är.

Fick ta ett värdigt adjö av Benson igår. 7 mintu-shotar för 100 spänn är det banne mig bara hon som fixar. Good luck in Boston bitch. Jag kommer sakna dig och alla andra som flyger åt höger och vänster these days.

Got to love my new shoes


Det slog mig för ett tag sedan att jag inte köpt nya skor på superlänge! Visst,
jag köpte balskor och studentskor. Men det räknas inte. Förutom dem har
jag inte köpt skor sedan i februari. Alltså?! Men igår sprang jag in i de här,
och sån där kärlek-till-en-sko-vid-första-ögonkastet som jag saknat så,
uppstod! Jag tog det som ett tecken och slog till. Tyvärr är de inte i skinn.
Nej, det är plast skor, och de fullkomligt osar pvc och kemikalier. Jag vill
inte tänka på hur de skulle påverka vår miljö om jag inte återvinner dem på
rätt sätt. Huh. Men som tur är, är det lång lång tid kvar tills det blir aktuellt.

Dolda skills?

Åh de senaste dagrana har varit de underligaste på mycket länge. Känns som att jag är fast i någon slags bubbla med en massa funderingar jag inte ens vet om jag har rätt att ha. Åh, luddigt det där. Jag kan bara hoppas att allt löser sig till det bästa så småningom.

I eftermiddgas när jag powernapade drömmde jag den sjukaste drömmen någonsin. Jag satt på en båt, som gick så jävla fort över Öresund. Det blåste sjukt mycket och jag frös. Jag hade på mig mina wesc-lurar och jag lyssnar på the knife. Det var verkligen the knife, det som var weird var att låten inte finns. Alltså. När jag vaknade kunde jag sjunga den. Det var den bästa knife-låten jag någonsin hört. Och texten sen, den passade perfekt in på allt jag känner just nu. Så sjukt creepy, men ändå fint på något vis. Jag undrar om jag kanske har en latent förmåga att skriva musik. Jag tror jag tar kontakt med syskonen Dreijer redan imorgon...


Inför ikväll

Det är ljusfest. Jävla hittepå.
Chefen uttryckte sina förväntningar inför kvällen så vackert: Vi kommer bli knullade i röven.
Åh, det ska bli så trevligt att gå till jobbet ikväll. Mycket.
Men jag blev arg och dealade till mig att få avlägsna mig lagom till utgång.
Tyvärr missar jag Lottas middag i Vejby, men vi möts väl upp i staden.
Jag hoppas på mycket party ikväll, det var a long time ago!


Tradera-panik

Tradera har kommit att bli min bästa vän och värsta fiende på samma gång. Jag har 4 auktioner igång. Ingen vill bjuda på något, trots att jag tar skitpriser. Dessutom bjuder jag själv på andras skitsaker, men som av någon anledning folk budar som idioter på. Min största fiende för tillfället heter carolinatericsson. Jag hade ett visst objekt som i en liten ask. Jag hade satt ihop säkert 25 outfits med detta objekt inkluderat. Men så kommer hon, 15 timmar innan avslut, från ingenstans, och viftar med sin plånbok. Nu är priset inte alls särskilt kul längre. Men hon vet inte vem hon har att göra med. Jag har en vattentät plan. Usch. De 15 närmsta timmarna kommer bli jobbiga.


När jag blev med glasöga


Så har man gått och blivit glasögonorm helt frivilligt. Det var min största skräck
för ett par år sedan - att behöva skaffa glasögon.

Jag känner mig som en sexig fröken, med skav bakom öronen. Det här går ju inte.

Monday morning!

Till att börja med, jag har en auktion på Tradera. Det är inte kul. Säljer jag linnet för 30 spänn går jag plus 15. Alltså då kan jag lika gärna behålla det.

Idag är en spännande dag! Jag väntar på paket från Asos och det skulle ha kommit typ för en vecka sedan. Kommer det inte idag, kommer det nog inte alls. Och det vore tråkigt. Jag har nämligen tjackat glasögon. Jag kommer förmodligen se skitdum ut. Det blir kul!

I fredags fick jag också paket, med hörlurar från wesc. Vera är snyggare i dem än vad jag är, dock.


Jag glömde berätta, att i lördags var jag på Tingstorgets loppis! Jag tyckte den var värd ett besök efter att Rosannas mamma fyndat väskan med stort V. Jisses, jag är beredd att STJÄLA den och skaffa mig en ovän. Skämt å sido. Jag hittade också en väska hur som helst, verkligen inte i klass med Rosannas, men lite söt sådär. Och så kom jag på att jag ska börja samla på pillerburkar. Så jag slog på stort och började på tre direkt.


För tillfället sitter jag här. Lite lagom ångestfylld. Det finns nämligen en liten liten chans att jag eldat upp min arbetsplats. Åh gud låt det inte vara så.

Husdjursjakt!

Jag måste skaffa mig ett husdjur! Jag har funderat på en vovve, men det är typ omöjligt, för om ett halvår vet jag inte vad jag gör i livet, och då funkar det inte. En kattunge att addera med de två jag redan har (som jag faktiskt är jättetrött på) skulle ju vara kul. Men samma sak där. Den lever i tolv år, och jag orkar med den i tolv veckor.

Därför har jag funderat ut en plan. Om jag skulle ta att "låna"ett djur från naturen en stund, och sedan när varken djuret eller jag har kul längre, så kan det gå tillbaka till sin normala miljö. Jag är mycket nöjd med den planen. De här djuren hade jag velat ha som husdjur:

1. Igelkott. Det finns en igelkott som bor i min trädgård, och den har jag spanat på ett tag. Den verkar dock inte så villig att följa med mig någonstans. Men kanske, om jag håller koll på den så får den ungar, och då kanske jag kan få låna en sån. Det borde gå att göra den tam om den tror att jag är dens mamma, visst?

2. Ekorre. Jag har velat ha en ekorre sen jag var liten! Med den långa ludna svansen liksom! Om jag hade en ekorre så skulle jag se det som min viktigaste uppgift att samla nötter och kottar till den, kanske skulle jag kunna göra ett hål i golvet på ovanvåningen och plantera ett träd som den kunde bo i. Det hade varit mysigt.

3. Rådjur. Finns det något finare än ett rådjur? Audrey Hepburn hade ett rådjur, då borde jag också kunna ha ett.


(Åh, jag hoppas ni förstår att jag inte på riktigt tänker tvinga vilda djur att bo i mitt hus. MEN! Jag vill fortfarande ha ett udda och lättskött husdjur, och jag har en idé! En vandrande pinne! Jag minns att Beccis bror födde upp sånna när vi var små, en gång kunde man köpa dem av honom på loppisen för fem kronor. Här snackar vi lättskött! Den käkar lite sallad och sitter på en pinne i en plastlåda och är nöjd med det. Och sedan, när man är trött på den kan man ju för tusan trampa på den, skämt å sido... Vet ni var man köper vandrande pinnar?)


P.s, denna är typ en halvmeter större än vad min ska vara.

RSS 2.0