Det är lite passé det där med att vara en bitter singel på alla hjärtans dag tycker jag. Jag tänker alltid att i år ska jag inte vara det! I år ska jag bara vara lycklig för alla som är kära och fina, hur svårt kan det vara?! Men det är svårt, min bittersida som jag jobbat så hårt med att döda gör sig vääääldigt påmind den 14e februari varje år. Skitlöjligt, men nu är det så.

Vad som är ännu mer löjligt är att jag tyckte att ett litet vaniljhjärta i all min ensamhet kan jag ju få tröstäta ikväll. Så jag gick till affärn och insåg när jag plockat ner ett vaniljhjärta i påsen att jag inte STOD UT med tanken på att kassörskan skulle tycka synd om mig för att jag är en sorglig singel som inte ens lyckats fixa en dejt på årets dejtigaste dag, utan sitter hemma ensam och lyssnar på sånger om olycklig kärlek, gråter och käkar vaniljhjärtan. DET ÄR INTE SÅ!!!!!!!!!!!!!! VILL JAG SKRIKA TILL HENNE. DÅ! Kommer jag på att jag slipper hela scenariot om jag bara plockar ner ett vaniljhjärta till i påsen. Så jag gjorde det. BARA för att en jävla kassörska skulle tro att jag hade vaniljhjärtedejt på gång. Är inte det sorgligt? Jo. Det är jättesorgligt.