MEN HERREGUD. jag hinner ju inte med här. Aldrig har tiden gått så fort som den gör nu, blir livrädd. Snart är man antingen en tragisk 30-plusare som fortfarande beter sig som 17 men ser ut som 45, alternativt en grå småbarnsmorsa. Pest eller kolera om ni frågar mig. Diskuterade ångesten med Binc igår över en promenad på Ribban och förstod hur jävla korkade vi lät när vi förfärat konstaterade att vi håller på att bli GAMLA. Samtidigt som vi passerar ett gäng i kategorin gråa småbarnsmorsor.

Idag har jag presterat. Var först på kontoret i morse med ett BERG måsten på mitt bord. Känner paniken äta upp mig innifrån när jag sätter igång och inser att jag nog även kommer bli sist på kontoret. Men fick in någon ultraspeed och var klar för en timme sen. Det mest tidskrävande var nog min första "säljande beskrivning". Ni vet de där ÖVERPOSITIVA hyllande texterna. Helt okej lätt om vi snackar en sekelskiftesvåning, inte lika lätt när vi snackar en skolåda på Södertorp med välbevarad inredning från 1967. HAHA! Om inte min mäklare slaktar den skoningslöst så lovar jag att ni ska få läsa. Aldrig har ni hört en positivare ton från mig.