Miriam försökte få mig och Lollo att fatta att serietecknaren Jan Stenmark är ett geni igår. Vi var trögstartade, tyckte först att Miriam var sjukt torr som tycket det var kul. Men jag har ändrat åsikt! Kolla det här! Jag anar att den här Jan Stenmark är aningen sjuk i huvudet. Men det är ju också nice ibland.







Ja jag kan ju hålla på i en eveighet, men nu ska jag göra något vettigt. Kanske. Inte. Alls. Dö.

Fröken Cholat stormade in här med en saffranslänga under armen vid åtta igår, men det var ju liksom inte en stillsam kvällsfika hon hade tänkt sig. Först efter x antal drinkar på Carib och en oseriös efterfest fick jag saffranslänga och te klockan fem i morse. Hmm. Har mått som jag förtjänat idag, men vi har gjort det bästa av saken. Vapiano-premiär, och en välkommen-hem-fika hos Binc. Jag är lite chockad över hur mycket jag saknat henne, verkligen ont-i-hjärtat saknat henne för att hon har varit borta i 2 veckor... Så vi var ganska nöjda med att återigen sitta i hennes myslya och prata skit och kramas. Att jag har tenta imorgon klockan 10.00 är liksom inget som känts så relevant idag. Känner ångesten äta upp mig inifrån och ut, men jag har redan fuckat det. Ber en stilla bön till gud om att det går vägen. Räknar inte med underverk, räknade lite på det och insåg att jag missat 41,723649% av kursens föreläsningar. HEHEHEHEHEHE.

ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN I MALMÖ. Total lycka.


Binc hade såklart shoppat orkidéer i Thailand. Så fint!


Mycket bullar bröd kakor och bakelser här nu, GATEAU i våra hjärtan, den här var sjuk...

Vi kör en liten grej varje torsdag. Vi har bestämt att vad som än händer så är torsdagen vigd åt tjejmiddag. Igår var min tur. Jag hade gett mig fan på att få ihop middagshelvetet trots att jag mådde typ skitdåligt. Sagt och gjort, bara det att någon var sjuk, någon var hundvakt till tre galna hundar, någon hade fastnat i Paris och någon i Stockholm. Bianca kom en liten stund, sen var hon tvungen att ta tåget till Kastrup för att boarda ett plan till Thailand den lilla stackaren, Linda ville stanna och mysa men när min parasit i magen började vinna allt mer mark och det började bli riktigt obehagligt rådgjorde jag med lite vårdkunniga och stack till akuten. Det låter ju jättedramatiskt men det var det inte, jag får inte gå till en vårdcentral i Malmö för jag är inte skriven här. Bara jävligt bull att hänga på akuten 21-05 och sen bli hemskickad med diagnosen: ??? Och inte en jävel sa något om en parasit, blev nästan lite besviken. Vilken triumf det hade varit för mig! Om de bara: DET ÄR EN ENORM AMÖBA SOM KRYPER RUNT I DINA TARMAR VI MÅSTE OPERERA GENAST!


Tur man inte är sprutnarkoman, har stickhål i hela jävla armen för att prao-eleven som skulle ta mitt blodprov inte kunde få svar i mina "extremt tunna kärl".

JULEN ANFALLER NU! Idag har  jag fått överdos i julstämning, och GILLAT det! Årets första glögg fick jag - underbart. 100 pepparkakor och kola. Sen köpte jag weightcontroljeans! Ni vet när man måste ligga ner på golvet i provrummet för att få dem på sig, och går man upp ett halvt gram i vikt så får man dem aldrig någonsin över rumpan igen.

Miriam har joinat bloggträsket! Woho, me happy, jag gillar följa folk jag känners blogs. Hon postade en lista, och jag kunde bara inte låta bli att sno den. Det var superlänge sen jag hade en lista och narcissist som jag är älskar jag att intervjua mig själv och låtsas som att någon bryr sig. JAG BRYR MIG OCH DET ÄR DET VIKTIGASTE.

Favorit... 

plagg: Tricky. För tillfället älskar jag alla mina skjortor som jag kan knäppa ända upp i halsen så där nördigt. + mina docs. Och mina Jeffrey Campbell. Och min fejkpäls. Och min Chanel-lookalike kofta. Och mina svarta levi's shorts.
låt: Ändrar ju varje dag, men Problem with the sun med Nicolas Jaar ligger högt upp på listan just nu. Men ska man välja en all time favouritesong blir det alltid The Knifes Pass this  on.
fik: LILLARO är det bästa fiket i hela världen, inget snack. Jag ÄLSKAR den platsen av hela mitt hjärta.
klubb: Tja, Babel och Inkonst tycker jag höjer standareden i Malmö.
artist: Så himla många. Just nu kanske Florence and the machine. Tycker att hon är smått fantastisk på alla sätt och vis. Titta det här!

 
vän: Har 4-5 stycken närmst hjärtat och många fina runt om.
man: Helt fel läge att fråga mig det, jag håller på att bli den superbittra flickvänskompisen som alla pojkvänner skyr värre än pesten. Som tycker att världen vore  en mycket bättre plats utan män. Så  himla sorgligt.
kvinna: Nån vis gammal krutkärring som har svar på alla livets frågor som jag inte träffat än. VAR ÄR HON?djur: Tror jag måste vara politiskt korrekt och svara mitt  kattskrälle Frithiof. Men egentligen är vi  inte alls polers. Har inte riktigt plats för djur i mitt hjärta.
inredning: Jag har en jätteklar bild av vad jag tycker är fint. De allra flesta inredningar tycker jag är trista och saknar personlighet. Min egen lägenhet ser såklart inte alls ut som jag önskar, men det är en fråga om pengar och tid/energi att få det som man vill. Folk verkar sträva så himla mycket efter en "avkopplande" miljö när det inreder sina hem. Och det betyder tydligen vitt vitt vitt stelt stelt stelt. Hur  som helst älskar jag KITCH, och jag vill att mitt hem ska VARA jag. Man ska se redan i hallen att JAG bor där.  Jag har 2 dockhuvud i mitt kök. Det är ett ganska bra ledord för vad jag gillar. Tillsammans med fulsnygga kristallkronor, färg färg färg, plastblommor, ljusslingor, glitter, rosa flamingos, fjärilar och fåglar överallt, tyger med knäppa mönster och så vidare och så vidare. En inredningsaffär som jag blir knäpp i är Miss Juniversum på Davidshallsgatan i Malmö. Skulle gärna bo där.

Jag hatar: Men åh det är så trist att hata! Försöker sluta med det and I'm doing well!! Det skulle ju vara män då förståss.
Jag älskar: ÄLSKAR, verkligen ÄLSKAR? Det är så starkt. Jag känner det ibland när jag tänker på mina vänner, vilka fantastiska människor de är och att jag inte kan förstå vilken tur jag haft som träffat dem.


Jag brinner för: Önskar jag var lite mer on fire.
Jag kan dö för: Vänner och familj, klyschigt skitsvar. Mest för att livet utan dem skulle bli så trist.
Jag trodde aldrig: Att jag skulle vara så lycklig som jag är idag. Med det inte sagt att jag är en såndär nördig överlycklig no-problems-människa. Men när jag var 17 ville jag dö varje dag, nuförtiden vill jag ALDRIG dö. Överlag är jag lycklig liksom, och det är underbart.
Jag vill tro: Nej  nu börjar de här frågorna bli  jobbiga. Jag hatar sånt här klyschigt livsfilosofiskt svammel. Men okej, jag vill tro på gud. Skulle vara så jävla chill att bara luta sig tillbaka och tro på att en fuckin snubbe bland molnen fixar biffen till en.
Jag hoppas: Att jag blir mamma en dag. För mammas skull. Hon skulle bli så jävla jävla ledsen annars. *PRESSUUUUURE* 

VASSEGOOOO MAMMA!
 

Svart/vit 
Bio/Hemmakväll i soffan 
Fisk/kött, Jag tror inte ni tror  mig, men jag börjar gråta när jag äter en blodig biff. Så gott tycker jag det är.
Bohemiskt/ljust o fräscht 
alkohol/alkoholfritt 
kladdkaka/morotskaka, man skulle nog nästan kunna säga att jag missbrukar morotskaka i perioder, jag kan drömma våta drömmar om morotskaka, jag kan äta 7  bitar morotskaka om dagen, jag kan tjata i hål i huvudet på min omgivning om morotskaka finns inom räckhåll. Skitjobbigt.
 

Bästa... 
ligget: Haha så ball fråga, tänk om jag bara: JO såhär, det var en ljum dag på en sommaräng..... Typ. HAHAHAHAHAHAA, det hade ni  gillat va?!
festivalen: Måste säga Siesta 2006 eller 2007, minns inte riktigt. Det var iallafall EPIC. De sjukaste 2 dagarna i mitt liv ditills. Älskade varje sekund. Ni vet när man känner att 2 dagar verkligen har förändrat dig som människa. Så! Har stor respekt för Hässleholm som håla efter det, den festivalen skrattar INGEN åt.
skivan: Det går egentligen inte att svara på. Men The Cardigans Long gone before daylight älskade jag högt i väldigt många år. Den betydde mycket. 
lägenheten: Familjen jag jobbade hos i Paris bodde i en drömlägenhet om man vill bo i Paris. Den var härlig.

Har nog aldrig trivts med en view som jag trivdes med den här...

julen: Nån jul när jag var ett kid och julgodiset sprutade ur öronen på mig, jag var helt salig över mina julklappar och jag somnade i mammas knä till Änglagård. Antar jag.
sommaren: Den här var fin! Mycket ledighet och mycket kuligheter. Men annars, samma sak där. När man var ett kid var ju sommaren helt magisk och oändlig.
resan: Thailand första gången.

När jag var 16 ville jag: Bli känd. Bli känd. Bli känd. Fattade liksom inte riktigt grejen med livet om man inte fick vara känd? 
När jag var 20 hade jag precis: Flyttat till Paris Paris.
När jag var 10 fick jag: säkert en cykel i födelsedagspresent. Det känns som jag fick en cykel i födelsedagspresent varje år när jag var liten, men det kan ju inte stämma? Jag hade ju liksom inte ett garage fyllt med cyklar för det.
När jag var 25 åkte jag: in på psyket/rehab till följd av fetaste livskrisen. WHAT AM I GONNA DO WITH MAJ LAAAAJF LIKSOM?! 
När jag var 30 ville jag: Antagligen ha en unge så jävla bad, för att min morsa tjatar och kanske till och med min egen biologiska klocka börjat ticka, men SÅ FINNS DET INGEN MAN I NÄRHETEN SOM PALLAR BEFRUKTA MIG. I can see it comin'. Huh.
Jag kommer aldrig: Man ska aldrig säga aldrig. Faktiskt. Skönt att tänka att allt kan hända istället tycker jag.
Jag kommer alltid: Försöka bli bättre.

KATCHING! Listor är för jävla kul.