Melodifestival #3
Igår var det one shitty night på jobbet. Snöstorm borde betyda att folk håller sig inomhus och lämnar mig och min bok i fred, men icke. Sen höll jag på att dö en sorglig död på E6:an när jag skulle ta mig hem. 40 minuter tog det från Båstad... Jag gör det på 10 en annan dag.. Men jag överlevde! Och hade förstås spelat in melodifestivalen, så jag tog tag i det projektet direkt.
Till att börja med så kände jag för första gången lite kärlek till Petra Mede. Hon var över lag riktigt bra igår, förrutom ett par krystade, okul och konstiga skämt. Inledningen med Leksandsången, den gillade jag. När hon drev med EMD, eller snarare Mattias obetydlighet i gruppen, det gillade jag. Det var verkligen klockrent! Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och kommentera EMD:s konstallation, eller någonting angående dem, men nu kör vi: Danny och Erik är artister var för sig. Mattias däremot har ungefär lika mycket karisma som en sengångare på Skansen och fungerar endast som utfyllnad i gruppen, därför att det skulle bli weird (bögigt) att göra ett band av bara två tvålfagra gossar. Så. Nog om det.
Velvet var tjusig tyckte jag, och förtjänade nog en plats i andra chansen åtminstone. Lite tjatig I am I am-text. Men beatet var spexigt.
Vad de som framförde melodi nummer två hette kan jag faktiskt inte påminna mig om. Det var något med red fox där på slutet, och det var sorgligt förstår ni. För den här Mr. red fox hade aldrig hört talas om "the melodyfestival". Kanske trodde han att det var något creddigt han gjorde... Antagligen förstod han inte alls att melodifestivalen är den abslouta botten för en artist, åtminstone vad gäller värdighet.
Tre var Molly Sandén. Gäsp. Påklistrat artisteri. Skitful klänning. Löjlig låt. Ja... Folk röstar för att "hon är ju så ung och redan så duktig"!
EMD. Lite mer EMD klarar vi väl av? Bloggen har ju inte levererat så mycket av den varan förut, visst? Såhär tycker jag, och det var lite jobbigt just igår kväll. Nu har jag bearbetat det och accepterat faktum. EMD:s låt svängde mest och bäst. Ja, den var nästan bra. Fred Astaire-temat var kul. Kunde funkat. Om de synkat käppdansen. Om de låtit bli att göra långnäsa när de sjöng ordet "lie". Och om de låtit bli att rita en bild med en illusionär penna när de sjöng "draw". Det var fruktansvärt löjligt. Och så ska vi inte tala om Mattias bortkomna och förvirrade blick. Stackarn. Som ett skrämt och skrattretande klumpigt djur. Han var för övrigt enda anledningen till att Danny och Erik kommer undan, i jämförelse med sin tredje medlem framstod deras framträdande som oklanderligt. Det var det egentligen inte.
Micke Rickfors. Trött gubbe i läderkostym framför trött låt signerad Thomas G:son. Skittråkigt. Jag gick på toaletten här.
Maja Gullstrand var väl söt? Förtjusande faktiskt! Och mycket kan man skriva musik om, men banne mig inte om hur man sitter och dricker kaffe och mår så bra så bra. Det var det tråkigaste någonsin! Synd. Jag gillade hennes dansare. Lite pantomim och sånt fint.
Sen var det.. Just det! Den där grekiska soppan. Varför sjöng hon på grekiska? Jag förstod nog aldrig det. Och jag förstod inte vad hon sjöng heller. Inte ett ord. Alltså, om jag nu ville rösta på henne skulle jag nog först vilja veta vad hon sjunger om. Subtitles är inte helt ovälkommet i sånna här fall. Faktiskt.
Sist men inte minst BWO. Det var väl i särklass den mest vissna lilla melodi vi hört från dem? Någonsin? Och så förstod jag nog inte riktigt temat. En ridhjälm. Lite lysrör. Och så silvriga svettiga träningsoveraller som såg ut att ha sett sina glansdagar någon gång på 80-talet. Men jag måste säga att den där synthkvinnan är en mycket tjusig dam.
Väntad utgång ändå, Molly och EMD till Globen. BWO och de där glada bandet som jag inte minns vad de heter till Andra chansen. Synd på Velvet bara.
Nu följer en veckas reningskur. Jag har kapitulerat. Registrerat kontokort på I-tunes... Mitt nedladdningsprogram is shit. I-tunes är himmel, men pengarna rullar ju liksom.. Äsch, bara 9 ynka kronor! Och så vidare och så vidare.
fuck you fuck you very very much
Är det bara jag som tycker att Lily Allens (något försenade) hatlåt till Bush är befriande barnslig? Fint.
MADONNA BABY!
11 augusti, Köpenhamn. Fick reda ikväll på att jag fått en biljett. MADONNA! Största tänkbara liveupplevelsen. Artisternas artist. Det kan inte bli annat än bra.
Jag har fina Madonnaminnen, många av dem ihop med Malin. Klockrent att det är just vi som ska se henne!
Får jag önska så får vi höra:
1. Like a prayer. Jag minns när Malin spelade Madhouses cover för mig när vi var mindre. Det var det bästa jag någonsin hört. Då. Jag youtubade den nyss och HAHA. Tacka vet jag orginalet.
2. La Isla Bonita. Det var en tjej som sjöng den här låten i Sikta mot stjärnorna. Malin hade Sikta mot stjärnorna-skivan, och den låten och David Bowies Little china girl utgjorde centrum för någon sjuk docklek som vi lekte i timtal. Den lilla stereon på repeat i Malins rum. Tydligt minne hos oss båda tror jag mig veta...
3. American Pie. Jag älskar Madonnas version av den här låten, texten blir på något konstigt vis mer äkta när hon sjunger den. Och så är det väl aldrig annars med covers?
4. Music. Vi dansade i guldlinnen jeans och cowboyhat till den här låten. Jag tänker på Aktiv Ungdom-året när vi höll till i balettsalen, med allt vad det innebar. 1000 minnen, visst är det konstigt? Bara av tre minuter Madonnabeats?
Nostalgia Locomotiv
Jisses, jag bara måste damma av en gammal favorit! Var tog The Mo vägen? Hans röst är så sjukt sköööön.
Jag vann!
Skivförsäljningen har ju minskat helt sjukt mycket de senaste åren. Så mycket att artister knappt kan vara artister. Det lönar sig inte! Folk förstår inte alls grejen med att springa och köpa en skiva, när de kan ladda ner den gratis på nätet. Logiskt, mycket. Så, därför kan jag inte riktigt förklara varför jag alltid köper skivor. Kanske är det materialisten i mig som talar? En mp3-fil inger liksom inte så mycket ägandekänsla. Men jag gillar att motivera mina skivköp med att jag stödjer artisterna. Det låter bra.
Hur som helst. Idag blev en bra dag när jag upptäckte att jag vunnit en valfri cd-skiva i en säljtävling vi hade i typ november.. Varför upplyser ingen mig om sånt jag missar att läsa själv?! ÅH. Det blev Lalehs nya. Jag tycker att hon är lite myskonstig.
Get on the bus
Kära melodifestival...
I alla fall. Petra Mede är skitjobbig. Förvirrad, okul och stressande. Jag saknar Kristian. Det vill jag inte göra, så jag hoppas Petra Mede steppar upp nästa vecka och slutar vara sådär speedad och plump. Så det så.
Men det är ju trots allt artisterna som ska vara i fokus! Bäst ikväll var Alcazar. De kan tacka gudarna för Lina Hedlund. Vilken kvinna! Jag tror jag är aningens aningens kär. Bra var också Af Ugglas. JO DET VAR HON! Hon är helt fantastisk i all sin wierdness och mintgröna gummistövlar. Men hon är ju i helfel forum, fast det tycks hon inte fatta själv. Och det är ju fint om hon är lycklig där hon är. Stolpskott var Scotts. Ta bara den här textraden: "Bensinen står på noll och motorn hackar". EHEHHHEEEH.
Så. Nu ska jag lyssna på vettig musik i någon timme innan läggdags. Typ som för att rena mig. Jag känner mig faktiskt lite smutsig... Löjligt... Hejhej.
Minns ni den?
Hur som helst, jag älskar verkligen att liva upp gamla musikminnen. Det finns så många bra låtar som man haft skitkul till, och som har betytt mycket. Men ofta ligger de djupt begravda längst in i hjärnan. Igår spelade Martin den här och jag blev alldeles svag. Herregud vad jag dyrkade den här låten. Men jag orkar inte riktigt lyssna på den, jag blir så sliskigt kärlekskrank. Orkar inte vara det. Men ni andra, som inte förminskar er till osjälvständiga små offer per automatik när ni hör sånt här, take a listen:
Gigi D'Agostino - La Passion
Colonia
Så, för det första: Den största behållningen med skivan är utan tvekan Nina Perssons röst. Kanske ingen överraskning, men nu är jag helt säker på att den är sveriges bästa. Jag är helt förälskad i den. Men Nina har en talang till, som inte är att förglömma: Fan vad hon kan skriva. Texterna är nästan genomgående fascinerande och intressanta, ibland lite för intressanta... Jag erkänner villigt att jag inte fattar spår tre över huvud taget, Bear on the Beach. Lite mycket LSD-tripp där, men det är förstås fint på sitt lilla vis.
Jag tilltalas av textraderna som ger en annars återhållsam och proper text lite edge: "So let's raise our glasses to murderous asses like you", "I'm yours to knock around, I'm a little too starstruck to wanna fight", "So bring it on wars and diseases, you know that love can do you like a shotgun" De är glimten i ögat som behövs för att prettobägaren inte ska rinna över.
En annan faktor som gör texterna intressanta och framförallt proffsiga, är att de har så många dimensioner. A camp säger själva att temat för skivan (förstås) är kolonisation, eftersom orättfärdiga erövningar är något man kan applicera på mycket. Och det har de ju rätt i. Koloni-metaforerna är många: "And we're the Belgians burning in the Congo sun", "I didn't see the sleeping weed, the weed had got there first". Texterna går att tolka rent objektivt eller subjektivt eller hur du vill. De kan ha 1000 olika innebörder eftersom innebörden blir till först hos lyssnaren. Personligen måste jag applicera de orättfärdiga erövningarna på kärlek. Kanske är man radioskadad och inte mottaglig för musik med politiska budskap? Måste musik vara sockervaddiga kärlekshistorier för att beröra en? För min del känns i alla fall politik lite malplacerat i musik, det finns bättre sätt att få fram politiska budskap.
Mest av allt får Colonia mig att längta till Cardigans nästa platta. A camp känns mognare och pretentiösare än Cardigans, och jag saknar det naiva och drömmande i Cardigans texter.
Om ni inte planerar att lägga pengar på Colonia, ladda åtminstone ner skivans bästa spår:
- The Crowning
- Stronger than Jesus
- Golden Teeth and Silver Medals
- My America
Nej men årets video. Lätt.
Johnossi blev årets grupp på P3-guldgalan. Det var konstigt tyckte jag. Inte för att jag är den mest uppdaterade på svensk musik nowadays, men hur mycket har Johnossi hörts 2008? 18 karat gold är det enda jag hört. Och inte gillat så där jättemycket. MEN VIDEON DEN GILLAR JAG. Den kan jag relatera till. En sinnesjukt snygg brud i sinnesjukt snygga kläder beter sig sinnesjukt i sin sunkiga lägenhet. Jag menar. Hon juckar på en uppblåsbar delfin. Alla hästar är ju inte hemma...
Tankeläsarna anfaller..
Jag har en favoritkund på Statoil. Han är en mycket intelligent man. Vi brukar byta några ord varje gång han handlar något, och varje gång lär jag mig något nytt. Idag var dock creepy. Radion spelade en skön gammal rockrökare, och i samma sekund som jag tänkte: "Den här låten har man ju hört en massa gånger, men jag har ingen aning om vem som har gjort den", så tågar mannen fram till kassan och säger: "Den här är en riktigt skön gammal låt! Midnight Oil heter de som gjorde den." Fan. Och nu har jag fått för mig att han är någon slags jävla mindreader. Och därför kommer jag aldrig kunna förhålla mig normalt till honom igen. Så funkar jag. Nästa gång han handlar av mig kommer jag tvångsmässigt tänka en massa sjuka saker för att se om han reagerar. Jag hatar detta. Jag har varit rädd för tankeläsare i hela mitt liv, och så fort jag misstänker att någon är det (det är oftare än vad ni tror...) så vill jag bara fly fly fly från den personen.
Jag slänger in videon, mest för att ni inte vill missa sångarens dansmoves vid 2:55. Där har vi något att ta efter nästa gång vi vill äga dansgolvet.
2009 is music
Det näst bästa är att Franz Ferdinand är tillbaka! Med afrikanska beat i bakgrunden, ryktas det. Också jävligt spännande. Första singeln, Ulysses, här.
Och så alltså Sahara Hotnights, A Camp och Mando Diao. Tjuuusigt.
In private
Black coffee
Superstar och en anekdot om mitt underliga förhållande till tuttar
Hidden
Jag har knarkat Titiyo hela dagen. Hidden är så bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ingenstans utan den i mina hörlurar.
Nej, nu städar vi ut julen. Jag vill inte ha fler skumtomtar. Det fanns visst en botten även i mig. Ikväll önskar jag att jag kunde dela mig i tre läckra små delar. Men det går ju knappast. Alltså står jag villrådig och det enda jag vet är att jag och mitt tetrapack rosé ska ut på äventyr.
My honey and my heart
Honey is cool - The Lion
Just like in a dream we had
I want to be Sasha Fierce too!
Xmas-song of the year
Hjälp. Nu har jag hetsbloggat tre inlägg musik på typ en kvart. Någon som sa kvantitet före kvalitet? SKITSAMMA. Jag ska för fan till Ullis och trycka i mig bakelser hela eftermiddagen. Hej!