Enfant terrible


Förra avsnittet av Hype med snygga Lovisa Burfitt. Love Hype! Hade jag bara fått titta på ett tv-program i hela mitt liv, så hade jag valt Hype. Det är grymt!

Skoterapi?

Vad är det man försöker kväva när man på allvar funderar på att casha in 2500 spänn för ett par skor? Snälla berätta för mig! Jag trodde jag var över dem, men de har förföljt mig ett bra tag nu. De blå alltså, men i svart. Förstår ni perfektionen? En fulländad sko skulle man kunna säga.

chains chains and chains


Vad gillar vi mitt nya nackspärrshalsband? Jo, vi gillar det.

Lovemag


Det här är tamejfan det snyggaste fashionmagazinet jag någonsin sett. GO LOVE!

Varde ljus


12 dagar tog det för American Apparel-klänningen att pallra sig hit...

Det känns som att mina armar är 2 meter långa i den, och jag gillar det.


Spejsig väzzzt

Att handla kläder i Ängelholm är väl inte så där hejdundransjättekul direkt. Tur att Break finns iallafall. De plockar in ett märke som heter Gestuz, och det är skitjobbigt. För jag vill ha allt jag ser. Nu sist den här västen, som i och för sig inte syns på bilden. Heh. Snygg tjej och så ändå ju? Äh kolla in den. Och köp den för all del om ni har 900 spänn över. I don't.

The sound of his name wont make music today


Jamen här sitter jag i mina spejsiga kalasbrallor. Men det ser inte ni. Aesch, de är superglittriga! Boppa letade efter sånna inför Henkes glamparty, men jag sa att jag inte sett några. Och så springer jag in i de här på Åhléns för tjugofem spänn. Det var bra.

Och så har jag bokat ett appointment med min frisör idag. Jag tyckte det var på tiden, ett halvår sen sist bara. Men så ser det ju ut som det gör också...

Jag har värsta sahara hotnightscrushen igen! Laddar för nytt skivsläpp i slutet av februari!

American-Apparel-Sleeves


Om jag har något plagg i min garderob som kan klassas som "säkert kort" så är det mina American Apparel-klänningar. De har hängt med rätt länge nu, men jag tycker de känns superheta fortfarande. Numera finns dem med lång ärm och JAG BEHÖVER en. Verkligen. Vet dock inte hur man beställer, verkar inte finnas någon svensk sida som säljer AA längre?!

Things I thought I would never wear pt. 2


Okej. Jag tror vi är redo för mina hookerheels. Jag blir lite rädd när jag ser dem. Cruella DeVille-faktorn är ju typ hur hög som helst. De är köpta på det skabbigaste varuhuset i hela NYC, Manhattan Mal. Fem dollar var priset och typ den enda anledningen till att de fick följa med hem. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle använda dem, tills igår ungefär. Vi var hos Becci och djupdök i hennes garderob. Hon berättade vilken succé hon gjort i sina hookerheels (jepp, vi köpte precis likadana...) massor av gånger. Så nu är jag megapepp på att gå ut och testa dess framgång i Ängelholm. Det kan bli spännande! MYCKET spännande. Ses nästa helg.

Things I thought I would never wear pt.1

Minns ni när jeanslegginsen började dyka upp på marknader och i whitetrashbutiker runt om i landet? Alltså leggings som såg ut som jeans. Ofta kompletta med "fickor" på baken. Jag ville kräkas varje gång jag såg ett par och jag fattade verkligen inte grejen. Nu har kedjorna, typ Gina Tricot, MQ, uppdaterat jeansleggingsen. De är inte längre i tunt strumpbyxtyg. Nu är de så nära ett par jeans du bara kan komma. De är som stuprörsjeansen som du med all god vilja i världen inte kan krångla dig i. Ett par riktiga jeans kommer aldrig sitta så här korvskinnigt. Därför är dessa jeansleggings kanske världens bästa uppfinning! Jag förstår grejen! Så här har jag velat att mina jeans ska sitta i fyra år nu. Äntligen är det möjligt!

Letar datorväska...

Jag köpte alla tillbehör till min laptop idag, lika bra att få det överstökat tänkte jag. Alla utom en grej. Datorväska. Jag vägrade. Vet ni hur otroligt ful en datorväska kan vara? Uh. På nätet finns det dock miljoner fina. Som den blommiga här nere. Tyvärr för MacBook, som jag faktiskt hade siktet inställt på från början. Men en liten guiding i operativsystemet fick mig att inse att jag skulle bli tokig på det. Har man varit Pc-användare i typ 10 år går det inte bara att byta. Jag är den gamla hunden som det inte går att lära sitta. Sorgligt.


Från Accessora, 349:-


Den här hade jag velat ha. Supersnygg. Och slut i lager. Från Modstöm för 549:-

Jakten fortsätter antar jag...


Skor ÄR kärlek...


Åh jag vill tro att man kan bli kär i ett par skor. Iallafall att de kan framkalla känslor som liknar kärlek. Men det är en kort förälskelse, jag tröttnar fort. Men just idag blev jag blixtförälskad i dessa små kilklackar. Jag tror de får ersätta Minimarketkilklackarna jag tjatade om för någon vecka sedan. Jag har sett dem nu. Men bara i rött och blått. De fick mig verkligen att tänka på ett par gummistövlar jag hade i sandlådan när jag var fem. Inte så kul då längre.

Och så fick jag paket på posten också. Har behövt en väska jättelänge nu. Den senaste tiden har jag gått omkring med alla mina tillhörigheter i fickorna. Men väskor är det svåraste jag vet. Billiga, snygga väskor existerar knappt. Den här är dock skitsnygg. För att det är en rakt-av-kopia på en Balenciaga. Störigt. Men vad gör man.


Killerheels gonna kill me...


Mina heels kom idag! Åh vad jag älskar att titta på dem. När jag sitter, eller möjligtvis står still. Ska jag gå i dem snackar vi dock lite trouble... Heh. Alltså sulan är som en skridskobana!!! Jag funderar på att klistra på sånna där gummistjärnor som små barn har under sina strumpor för att inte halka. Det ska bli MYCKET spännande att se om jag överlever fösta rundan i de här. På lördag kanske det blir. Om jag är modig.


Hulk on legs


Jag känner en kluven kärlek inför mina nya kalasbrallor... Jag hade en vision. Men den höll inte när de hamnade på mina ben. Jag ser ut som hulken. Eller en ödla. Det ser verkligen jättekonstigt ut, man kan inte riktigt sluta kolla, för att det är så fel. Ungefär som mina AA med ett vitt och ett svart ben. Eller som mina grisrosa. Inget av de paren har användts särskilt flitigt. Ajaj. Det här bådare inte gott.

Wedge meee!

Eh... Ursäkta för överreaktionen i föregående inlägg. Det är när jag ser tillbaka på sånt som jag tänker att jag verkligen måste växa upp. För jag var precis sådär sur som det verkade. Jag skrek, gjorde mig ovän med mamma pappa bror och katt och sen gick ut mitt i mörka kvällen för att sparka på den jävla bilen. Och det hjälpte ju inte så mycket. Den står där den står. Så att säga.

Men. Nu är jag lugn och sansad ett tag. Tänker att om jag kommer ur den här affären utan att bli en månadslön fattigare (det ser mörkt ut men något måste man peppa sig med), så ska jag söka med ljus och lykta efter Minimarkets uppdaterade version av wedgebooten. ÅH JAG KAN INTE HITTA NÅGON BILD. Men som jag har förstått av det lilla jag sett, så är det den modellen minus snörningen men plus en sjukt spejsad dragkedja längs hela klacken/hälen. När jag såg dem insåg jag att det iallafall finns något kvar att leva för. Snygga skor. Åh. Måste. Shoppa. Bara lite!!!!

More new clothes...

Jag är livsfarlig på Lilla Ro. Bara i december har jag skaffat två nya peleka-tillskott till garderoben.



Realizzzatioon

Jag var rätt nöjd med att vara ute på mellandagsrean redan tre dagar efter att den börjat. Men tji fick jag. Den enda rean som var något att ha var överraskande nog Solos. Den var kul! Jag provade säkert åtta plagg och hade nästan lite svårt att begränsa mig när det kom till vad jag verkligen skulle köpa. Det blev det här iallafall!

Kjol från Carin Wester som blev rätt crappy på bild märkte jag.


Klänning från Whyred som är så otroligt mjuk och skön. Lite halvtrist snitt men den ska nog gå att hotta upp.

Nej jag skyndade mig från Väla och mötte upp Lotta för lite scones istället. Lotta! Fina fina Lotta.  


I heard kalasbyxan is back

Dagens ord är Kalasbyxa. Det måste vara ett av svenskans roligaste ord. Jag vet inte vad kalasbyxa är för er, kanske en jävligt glammig bralla eller sådär. Men för mig har det bara en betydelse och det är strumpbyxor. När man var liten var klänning+kalasbyxa THE dresscode när man skulle på saft-och-bulle-kalas. Och det sjuka är att jag inte fattade att kalasbyxor var ett kul ord för strumpbyxor förren jag var kanske tio-elva. Jag sa verkligen kalasbyxa om mina strumpbyxor hur länge som helst utan att förstå vilket lustigt ord det var. Och nu tänker jag börja med det igen. Ikväll har jag på mig min festväst, ett par jeansshorts och svarta kalasbyxor. Kalasbyxor. Och det bästa: Jag älskar verkligen mina ben i kalasbyxor.


Gynning. Igen.

HAHA det är Gynning och jag ändå! Äntligen har vi något gemensamt. Jag har nämligen också blivit fotad av den här mr.Torgny. En mycket stilig man. Sanslöst stilig. Så stilig att jag blev helt galet nervös. Sen meddelade Torgny att jag ligger i hans "Bearbetningshög" (Jag misstänker starkt att bearbetningshög i detta sammanhang betyder papperskorg samt att Gynning INTE återfinns i samma hög. Nedrans.) Well well, det blev ingenting med det men jag är rätt bra på att ta nej. Dessutom sa någon jävla apa (som trots apandet har koll) att jag måste gå ner 5 kilo i vikt om jag ska kunna bli modell och det är verkligen inte något jag känner att jag har behov av rent hälsomässigt. Så det så. Apa. Bye modeldreams forever.

Västfest

Det värsta med att handla julklappar är att det alltid slutar på att man handlar till sig själv istället. Iallafall för min del. Idag köpte jag en kickass väst på Gina. Jag gillar inte Gina. Men ibland får de till det! Som nu. Jag är helt kär. Och det blev jag även om Josse stod brevid och viskade "Riddarrustning" i mitt öra. Västar borde man ha fler, sjukt party.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0